25/3 2025
Maj 12:an I Kungsten Göteborg
I fjol var det hundra år sedan Alice Babs föddes. Jazzradions Berit Nygren producerade ett lärorikt program jag berömt henne för IRL. I en ”paketlösning” med två ytterligare 100-åringar, giganterna Arne Domnérus och Putte Wickman, arrangerade Claes Crona en minnesturné med idel välkända musiker och vokalister. De tre 100-åringar förenades 1949 i mytomspunna svenska Parisorkestern. Spelningen i Stenhammarsalens där Viktoria Tolstoy och Vivian Buczek turades om att sjunga Babs repertoar, recenserades av mig i Orkesterjournalen.
En härlig hyllning enbart vikt åt den fenomenala vokalisten ägde rum på Utopia, ingick i serien Jazz & Storytelling. Det var ett alldeles förträffligt samarbete mellan sångerska och ciceron och ypperlig pianotrio. Pernilla Warberg hade sammanställt programmet tillsammans med ackompanjatör Sven-Eric ”Svenna” Dahlberg. Också på Jazzfestivalen i Ystad förekom lyckad referens till hundraårsminnet. Margareta Bengtsson saluterade det himmelska samarbetet Alice & Duke i dennes Sacred Concerts. Såg tyvärr aldrig Alice Babs uppträda. Av hennes skivutgivning har jag Simple Isn´t Easy som innehåller kompositioner av John Lewis och Red Mitchell och Serenading Duke Ellington With Nils Lindberg Orchestra. När jag tänker på hennes otroligt höga kvalitet i en anmärkningsvärt bredd av genrer dyker en udda men ändå högst relevant jämförelse upp. Associerar nämligen till Linda Ronstadt!
Vilka finns då på scen denna gång i vad som sägs vara ”den musikaliska berättelsen om Alice Babs”, en föreställning i två set som hade premiär inför skapligt med folk på Maj 12:an? Jo samma sättning som Swe Danes plus rytmisk förstärkning i form av kontrabasist Johan Bengtsson. Frontar i rollen som berättare och Babs-uttolkare gör Brita Lindgren, pedagog och med i exempelvis fantastiska kollektivet Amanda. Hörde och recenserade med entusiasm Lunchteater-program hon ingick i med den äran härom året. Fiolspelaren Lars Reinhold Börjesson har jag inte koll på, märker efter research att han finns i konstellationer som Swing 22 och Mango Django. De som framför minst en duett kompletteras av två spelemän jag ofta haft förmånen att höra live och recensera, nämligen nämnde Johan Bengtsson på ståbas och mångsidige gitarristen Tobias Grim. Den först nämnde mestadels hemmahörande inom folkmusik, visa och swing, den ”grymme” Grim främst inom latin, blues, svängig jazz och kammarmusik.
För att ro i hamn den svåra utmaningen att ge ett representativt urval av en mångförgrenad karriär från ett geni, fordrar avsevärd skickligt vad beträffar hantverket, skapligt självförtroende och hängivenhet utöver det vanligt. Memoarer hade lästs, det har arrats och övats. Enligt Börjesson har man genomgående varit hänvisade till att planka, ett mödosamt sätt att lära sig hur musiken låter. Kvartetten klarar förstås skivan, går i land med uppgiften. Att jag som helhet inte grips i lika stor utsträckning, som av programmet ovan i regi av ”Svenna” Dahlberg och Pernilla Warberg, beror sannolikt på den virtuosa lättsamhet Swe Danes utstrålade.
Programhäften låg på varje stol i bänkraderna, överraskande bonus för entusiastisk, förhållandevis stor publik. I första informativa mellansnack får vi reda på att Alice Babs spelade in 800(!) melodier. Som förväntat inleds konserten i gladlynt up tempo och en del ordlöst drillande. Allra först i de båda avdelningar som skiljs åt av paus framförs musik skriven av Börjesson. Noterar hur välrepeterad den samspelta kvartetten är, märks inte att det är premiär.
Vad bör framhållas från första utsökta halvan? Tänker på vaggvisan i moll där Lindgren tar fram klarinetten. På det värdefulla kitt av upplysningar och anekdoter vilka vokalisten delger oss åhörare. På hennes utomordentliga sång och det delikata riffandet i Okända djur (O. Adolphson/ B. Wolgers). En definitiv höjdpunkt är ett legendariskt soundtrack, nämligen ädelschlagern Regntunga skyar. I Noaks ark (N. Lindberg) glänser instrumentalister med sina utbroderade partier. En annan fullträff visar sig vara från musikal 1939, syftar på I Didn´t Know What Time It Was. Slutligen förtjänar ordlösa ekvilibristiken i Barock Stomp (O. Lindberg) extra beröm.
Fortsätter fragmentarisk genomgång. Nedslagen efter paus uppmärksammar till att börja med höga nivån på Jazzfuga. Förtjusande ekvilibristik! Vi får fint prov på kompositören Alice Babs och samarbetet med maken . Vidare briljerar fingerfärdig gitarrist i premiärupplagan av Eurovision, vars svenska bidrag sjöngs av Alice Babs. Spralliga Povel Ramel-duetten Vi sjunger så bra tillsammans görs med finess av Brita och Lars Reinhold. Till den adderas ett skojfriskt outro med samtligas röster. Man sätter punkt genom stämningsfull ballad i form av ett bedårande smakprov från magiska samarbetet Duke Ellington & Alice Babs. Omistliga kvinnan i kvartetten gör rättvisa åt svårsjungna hymnen Freedom. Hennes magnifikt svävande stämma matchas av utsökt stick på fiol. Underhållande schlager-potpurri tillfogas också samt ett lika kul extranummer. Blir lite osäker, men har för mig att As You Are (N. Lindberg/ R. Mitchell) som Alice spelade in 2001, hade fått en festlig svensk text.
Detta var sannerligen en trevlig, lärorik och genommusikalisk föreställning om Alice Babs och hennes häpnadsväckande karriär. Tidigare i är köpte jag av förläggare Bo Ejeby Jan Bruérs gedigna genomgång Jazz i Sverige vars omslag pryds av just Alice Babs.
Tack till Michael Andersson för fina foton.