Länge leve bonusfamiljen
Betyg 3
Premiär 2 december 2022
Regi Felix Herngren
Patrik och Lisa skall efter sina äktenskapliga problem gifta om sig. Bröllopet är Patriks idé och det skall vara en överraskning för Lisa. Naturligtvis skall hela klanen bjudas in och vara med. En inte helt lätt uppgift då vigseln skall vara på ett fjällhotell i Dalarna på nyårsafton. Att alla redan har egna planer hindrar inte Patrik. Man skall inte göra lätt för sig. Lätt blir det inte heller med alla bekännelser mellan de blivande makarna.
Filmen betonar mer än i TV-serien huvudpersonernas karaktärer. Patrik, den vuxne,
visar sig vara trygghetsnarkoman och gör allt för att bevara status quo. Lisa som en slarvig , impulsiv flerbarnsmor som tar allt med en klackspark. Sonen Eddy på tonårsvis helt upptagen av sin egen värld. Det är inte många gånger som någon av dessa eller övriga skådespelar avviker från sin etablerade karaktärer. De är synd att alla dessa duktiga skådespelare inte har mer att jobba med i sina roller.
De nyheter som finns är terapeutens (Johan Ulveson) roll , charmigt djup och svartsynt
och Fredriks flickvän (Amanda Lind).
För att betona det känslosamma i filmen är kameran inställd på närbilder mesta tiden. Det blir tröttsamt med likartad kamerateknik så stor del av tiden.
Med alla förvecklingar och känslor bli det en komedi i moll. Visst skrattar man åt skämten och underhållningen men ändå är det en ganska sorglig historia.
Känns som filmen inte kan bestämma sig för att vara en komedi eller ett drama.
Med en seriös historia och allvar i grunden men framställt som en komedi blir det en diskrepans i historien. I TV-serien är det komedin som härskar och problemen löser sig smidigt. Här är det motsatsen och eftertanken som gäller.
Musiken av Veronika Maggio ” Låt mig gå, låt mig aldrig stilla stå ” är en passande avslutning på filmen.