• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Drömskt storartat känslobombardemang – Hoffmans äventyr på GöteborgsOperan

8 december, 2022 by Mats Hallberg

foto Lennart Sjöberg

Kompositör: Jaques Offenbach

Libretto: Jules Barbier (efter pjäs av Barbier och Michel Carré)

Regi: Krystian Lada

Dirigent: Sébastien Rouland

Scenografi: Marian Nketiah

Kostymdesign: Bente Rolandsdotter

Ljusdesign: Aleksandr Prowalinski

Göteborgsoperans orkester, kör och statister

I rollerna: Joachim Bäckström, Kerstin Avemo, Brian Michael Moore, Tomas Lind, Katarina Karnéus, Andrew Foster-Williams, Daniel Ralphsson, Mats Persson, Stefan Berkieta, Markus Pettersson, Daniel Hayes, Kristoffer Töyrä och Katarina Giotas

Premiär 26/11 2022

Spelas till och med 15/1

Låt mig först tala om att jag såg föreställningen efter premiären (30/11) på grund av annat recensionsuppdrag då röda mattan rullades ut. Borde förstås ha klarat av ha skrivit och publicerat text tidigare, trots att jag haft svårt att ta mig erforderlig tid. Bättre sent än aldrig eftersom det är väl värt att spendera en långsittning på GöteborgsOperan, utsätta sig för detta kalejdoskop av märkliga berättelser. Med icke-Wagnerska mått mätt är föreställningen ganska lång – 3 ½ timme inklusive två pauser.

Musiken av Offenbach är fascinerande! Den är dramatisk och ombytlig utefter vad som händer på scen.. Denna opera fantastique som bygger på tre noveller av den skräckromantiske författaren E.T.A Hoffman med honom själv i huvudrollen uruppfördes 1881. Eftersom tonsättaren hade avlidit slutfördes arbetet av andra. Verket i fem akter kategoriseras som en mix av grand opera, operett och opera comique.

foto Lennart Sjöberg

Handlingen kretsar kring inkonsekventa minnen av ett kraschat förhållande. Tre kvinnor uppenbarar sig, genom att i fragmentariska minnesbilder bli till aspekter av den Stella som förlorats. Varje akts struktur innehåller karaktärer som lånat drag från sagans värld. Den till synes kaotiska spiralen leder fram till en dyster insikt om besatthetens väsen. Förvisso så pass rörigt utan kronologins linjer att publiken gör klokt i att släppa tanken på att hänga med, även om den franskklingande sången översätts på svenska och engelska.

Dramatiken gå på högvarv, laddar scenerna med infernalisk densitet. Osäker på hur mycket det underlättar om man sätter sig in i librettot. Mitt råd är som sagt att tillåta sig att falla ur och bara registrera vad som händer i varje sekvens. Kärlekens pris och passionen för såväl den man älskar som konsten verkar vara övergripande teman.

foto Lennart Sjöberg

Utformningen av rollbesättningen är minst sagt anmärkningsvärd. Hoffman görs av tre tenorer vilka speglar den unge, medelålders samt en åldrande gestalt. Dubbelexponeringar är legio. Inte sällan förekommer de samtidigt på scen fast Joachim Bäckström i morgonrock fungerar som navet. De centrala kvinnorollerna däremot sjungs samtliga av sopranen Kerstin Avemo. Hon är dessutom unik så till vida att hisnande teknik gör det möjligt att för första gången live framföra en koloraturaria i skepnad av Giulietta. Låter inte direkt vackert. Men det är en prestation så fenomenal att det inte går att begripa hur någon kan öva sig till en sådan bedrift.

foto Lennart Sjöberg

Scenografin är som förväntat spektakulärt omväxlande. Funktionella konstruktioner avlöser varann på vridscenen. Somliga har hävdat att Marian Nketiah tagit sina idéer för långt, gått till överdrift. Är inte beredd att hålla med eftersom hans initiativ förnöjer. Här finns läktare, omklädningsrum med duschar, en skinande gigantisk diamant och mycket annat.

Därutöver tillförs ett visuellt uttryck som jag inte tidigare bevittnat i detta resursstarka hus. På ett gigantiskt skynke projiceras nämligen inspelade videoscener, främst dialoger med Tomas Lind (Hoffman d.ä) och Kerstin Aveno. Deras rollfigurer argumenterar i vindslägenhet med grandios utsikt och har en uppgörelse i havsbandet stående på klipphäll. Avgjort mest spektakulär interiör ska föreställa en nattklubb, vars techno (förvisso kortvarig) kan framstå som ett vågat stilbrott, rent av chockartat.

foto Lennart Sjöberg

Vad som pågår blir till en sorts hallucinatoriskt drömspel med stundtals parallella perspektiv. Intrigens svårutredda känslostormar har ibland en underton av gyckel och komik. Inriktningen på humor, värme och galenskap förstärks till viss del av Bente Rolandsdotters fantasifulla kostymdesign. Hoffman x 3 är klädda i rödtonade klädesplagg och dito frisyrer. Körmedlemmarnas utseende ändras kontinuerligt. Det avgjort mest spektakulära inslaget har förverkligats av skräddare Hanna Strömberg och patineraren Tatjana Bjarne. Musan framställs som enormt överviktig i hudfärgad kvinnokropp. För att ge Katarina Karnéus sin groteska förklädnad har bland annat vadd, frigolit, plastkulor och trikå som kroppsstrumpa använts.

foto Lennart Sjöberg

Dirigenten förmåga att få fram exakt rätt valörer ur den magnifikt klingande orkestern imponerar. Tonfallen och stilarterna når oss från en välslipad gemensam enhet i orkesterdiket.

Under avdelningen originella grepp som förmodligen kommer från regissören, ska också nämnas att Daniel Ralphsson förutom fyra biroller spelar en scentekniker med enstaka sångtext tilldelad. Andrew Foster-Williams har minst lika mycket att bestyra, är någon man lägger märke till. Sjunger med bravur oavsett om han stövlar omkring halvnaken som narcissist eller uppträder som olycksbådande mirakeldoktor.

Arior och duetter från särskilt Kerstin Avemo, Joachim Bäckström, Katarina Karnéus och Brian Michael Moore inbringar välförtjänta applåder. Acemo som har sina dramatiskt uppflammande karaktärer att gå in och ur är givetvis den stora stjärnan. Inte för inte som hon tilldelats kunglig medalj och fått verk specialskrivna. Demonstrerar betagande sångkonst! Om kören kan konstateras som så många gånger tidigare att den håller världsklass. När de utgjort formidabel bottenplatta i den utdragna finalen och crescendot infinner sig, kapitulerar publiken. En välfylld salong reser på sig och ger stående ovationer.

Arkiverad under: Opera, Scen



Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Rörelsebaserat kryptiskt kammarspel med förförisk nerv – Jag är vinden på teater Trixter

Manus: John Fosse Regi: Cecilia … Läs mer om Rörelsebaserat kryptiskt kammarspel med förförisk nerv – Jag är vinden på teater Trixter

Filmrecension: The Fabelmans – perfekt film

The Fabelmans Betyg 4 Svensk premiär 3 … Läs mer om Filmrecension: The Fabelmans – perfekt film

Filmrecension: De fem djävlarna – förfriskande finurlig

De fem djävlarna Betyg 4 Visas under … Läs mer om Filmrecension: De fem djävlarna – förfriskande finurlig

Jazzig pianotrio skapar oförutsägbar magi – Matti Ollikainen trio på Valand

Valand i Göteborg (Jazzföreningen … Läs mer om Jazzig pianotrio skapar oförutsägbar magi – Matti Ollikainen trio på Valand

Filmrecension: Exodus – en mästerlig debutfilm

Exodus Betyg 5 Svensk biopremiär 3 mars … Läs mer om Filmrecension: Exodus – en mästerlig debutfilm

Teaterkritik: Mefisto Remixed på Teater Giljotin – effektiv ironi om en skådespelares villkor och våndor i samtiden

Mefisto Remixed Av Kia Berglund och … Läs mer om Teaterkritik: Mefisto Remixed på Teater Giljotin – effektiv ironi om en skådespelares villkor och våndor i samtiden

Filmrecension: Mumier på äventyr

Mumier på äventyr Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mumier på äventyr

Musikalrecension: A Chorus Line

A Chorus Line Framtagen och … Läs mer om Musikalrecension: A Chorus Line

Teaterkritik: Maktens diskreta charm på Dramaten – roligt, skarpt, träffande

Maktens diskreta charm Originalidé, … Läs mer om Teaterkritik: Maktens diskreta charm på Dramaten – roligt, skarpt, träffande

Vidgade vyer – en satsning för att nå ut med filmkultur

Folkets Bio, Triart Film, Nonstop … Läs mer om Vidgade vyer – en satsning för att nå ut med filmkultur

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in