Filmrecension: Bread and Salt
Betyg 3
Visas på Stockholms filmfestival 2022
Manus och regi Damian Kocur
En återhållsam film där mycket sägs under ytan – det är både filmens styrka och dess stora svaghet.
Berättelsen handlar om två bröder i Polen. Tymek (spelas avTymoteusz Bies) kommer hem för sommarlov från sina universtitetsstudier till pianist i Warszawa. Han tillbringar sommaren i betongförorten tillsammans med sin yngre bror Jacek och dennes kamratgäng. De två bröderna spelas för övrigt av två skådespelare som är bröder.
Tymek och Jacek samlas ofta tillsammans med kompisgänget i förortens nyöppnade kebabställe. Det är många scener där de käkar kebab och många scener där de sitter med en öl i handen. De flesta i gånget är fast i samma banor som sina föräldrar, tyngda av sin klasstillhörighet och ingen dröm om att ta sig vidare. Tymeks yngre bror som också är duktig på att spela piano tycks ha tappat tron och viljan till att ta sig därifrån.
Det är mycket destruktivitet, hopplöshet och frustration. Regissören har valt att filma som om det vore en dokumentär. Många långsamma fotoutsnitt med närbilder på de unga, ofta skalliga unga män och öl och tatueringar. Jag känner mig klaustrofobisk av fotot, som om jag sitter fast och allt är hopplöst. Ett av filmens teman är den rasism som flödar mellan de polska underklassungdomarna och araberna som öppnat kebabställen.
Ett annat av filmens teman är undertryckt homosexualitet, ett tema som skildras utan ord men genom musiken och genom vad som inte sägs.
En av filmens stora plus är musiken, både de fantastiska pianospelet av klassiska melodier och raplåtar, ibland i spännande kombinationer. Pianospelet och hiphoplåtar är en av filmens styrkor. Musiken blir ett sätt att berätta mer än vad bilderna berättar.
Att göra film som har mycket under ytan är skickligt men också en utmaning. Jag känner mig lite tveksam till hur väl det fungerar i Bread and Salt. När ett ödesdigert bråket bryter ut är det svårt att tro på, det känns inte realistiskt. Det är synd på ett film som skulle kunna bli ett mästerverk annars. Men den är absolut värd att se och det är tydligt att regissören är skicklig och säkert kommer att skapa ännu starkare filmer framöver.