Skalv
Betyg 2
Svensk biopremiär 18 november 2022
Regi Tinna Hrafnsdóttir
Ett isländska drama som Saga, en kvinna som drabbas av ett epilepsianfall och en del av hennes minnen försvinner. Filmen bygger på en Roma av Audur Jonsdóttir.
Saga promenerar genom en park med sin åttaårige son Ívar då hon får anfallet. Ívar blir rätt och springer ut på vägen. Som tur är stoppar bilen och han får hjälp att kalla på ambulans till mamman, Saga, som är medvetslös.
Sakta börjar minnen bubbla upp. Saga (spelas mycket bra av Anita Briem) blir både rädd och frustrerad av att inte minnas sin barndom. De minnen som bubblar upp är skrämmande. Läkarna undersöker Saga och säger att det inte finns något fysiskt fel som ger epilepsin. Det måste vara något psykiskt, något mentalt, menar det. Den delen av filmen som skildrar hur hemskt Saga upplever sin situation är väl fångad.
Men det som är svårt är att ha sympati för henne. Hon har en son som går i lågstadiet och hon vägrar förstå att det är jobbigt och skrämmande för honom att bo med henne när hon kan drabbas av epilepsi när som helst. Ívars pappa bestämmer tillsammans med Sagas mamma att pojken ska bo hos honom till Saga blivit ordentligt återställd. Det kan Saga inte acceptera. Hon hämtar hem Ívar från skolan, hem till sig, fast Ívar är rädd. Hon ska laga varm choklad åt honom och de ska mysa, säger hon. Men hon lyckas tända eld på grytan, brandlarmet går och hon slänger brandlarmet i toaletten.
Det är så svårt att sympatisera med någon som inte kan se till barnets bästa. Det gör filmen ännu mer obehaglig och jag får tvinga mig att se den. Det är bra skildrat men otäckt och sorgligt.
Filmdistributören skriver om filmen:
Välrenommerade regissören och skådespelaren Tinna Hrafnsdóttir (Drottning Margrete, The Valhalla Murders) ger oss en drabbande historia om en kvinna på gränsen till totalt sammanbrott. Vår självuppfattning byggs upp av minnen. Så vad finns kvar när de försvinner?