Örjan Hultén Orion
Shifting Ground
3
Inspelad i Yardhouse Studio utanför Stockholm juni 2022
Prophone (distr. Naxos)
Releasedatum: 11/11 2022
Sjätte skivan med Örjan Hultén Orion, fast den första att komma ut på ledande jazzskivbolaget Prophone. Recenserade här kvartettens album Minusgrader och har live hört saxofonisten Hulténs trio. Så sent som i förra månaden hörde jag honom på sopran- och tenorsax under Stockholm Jazzfestival dels på duo med basisten Filip Augustsson, dels i kvartett formad av två enheter. I Orion spelar han tillsammans med nämnde Augustsson, Torbjörn Gulz på piano samt trumslagaren Peter Danemo. För er med viss insyn i samtida svensk jazz blir det uppenbart att vi har att göra med fyra högst etablerade musiker, tillika utsökta kompositörer. De drivs i sitt konstnärliga utövande av uppnådd ömsesidig förståelse, vilket sägs innebära intuitivt samspel och lätt handlag.
Shifting Ground består av åtta originallåtar skrivna av någon av kvartettens medlemmar. Lite märkligt att Hultén enbart bidrar med ett spår,, medan basist Filip Augustsson är upphov till tre av dem. Märks omgående vem som är bandledare och därmed dominerar ljudbilden. Vill invända mot den något skeva fördelningen av utrymme, eftersom övriga tre, enligt mitt förmenande, ibland förpassas till en perifer position som ackompanjatörer till solisten på blås. Dessa högst etablerade jazzmusiker befinner i sin stimulerande samvaro i en intressant skärningspunkt mellan vad som brukar anses för mainstream och en stil som vetter åt fri form. Några gånger ökas intensiteten, fast överlag spelas ganska återhållet och svalt. Man ligger närmare ECM-sound än expressiva bebop-rytmer.
I öppningsspåret cirklas snyggt i mediumtempo Och Las Tres Marias (Hultén) har en attraktiv struktur som präglas av genomtänkt dynamik, ett omdöme som passar in också på efterföljande Philomelos. Hultén sträcker på nya skivan ut elegant i svepande linjer, för att i ett par sekvenser ladda solon med uppblossande hetta. Definitiva höjdpunkten inträffar i Augustsons melodi betitlad Rigel, vars tema bärs fram av piggt, suggestivt beat med feature signerat låtskrivaren. Avspänd tonal konversation uppstår. Utgör ett undantag från genomgående sound med sin boppiga puls. Hade gärna hört mer av den varan.
Uppskattar Torbjörn Gultz anslag och löpningar vilka träder fram ypperligt när Hultén ett par gånger pausar sina insatser. Lyssnar man extra noggrant framgår givetvis mer i detalj hur fint han går till väga, även om han borde ha fått färga i högre utsträckning. Peter Danemo är som alltid lika pålitlig som fascinerande rytmläggare. Särskilt i avslutande alster kliver han fram. Kanske futtigt att anse att albumet är genomsnittligt, men hade utgått från att lyssningen i förstklassiga hörlurar skulle gett mig fler ilningar av tillfredsställelse.