
Becca Stevens – sång, gitarr,
Chris Tordini – bas,
Jordan Perlson – trummor
Fasching – scen
(foto: Sara Asplund)
Den flerfaldigt Grammy-nominerade sångerskan, gitarristen och kompositören Becca Stevens har en examen i jazzsång och komposition från New School for Jazz and Contemporary Music i New York. Som barn gick hon på North Carolina School of the Arts. Trots endast 38 år har hon funnits på New York-scenen sedan 2007, främst i samband med jazz. Hon medverkar på jazzalbum med artister som Jeremy Pelt (trumpet), Taylor Eigsti (piano), Dapp Theory (fusion) och Esperanza Spalding (bas o sång), men även artister som David Crosby och bandet Snarky Puppy. Perfect Animal tillsammans med albumet Regina har hyllats och kallats ”årets album”.
Konserten på Fasching är den första hon håller där efter pandemin. Hon lovar framföra några nya sånger, sånger hon själv betraktar som ”lugnande vaggvisor till en lidande planet, till henne själv och slutligen till hennes lilla dotter”. Mot bakgrund av att Stevens är uppvuxen med musik – och redan som barn uppträdde med sin familj – är förväntningarna höga inför kvällens konsert. Mamman var operasångerska och även kunnig inom musikalgenren, men gick bort i cancer under pandemin, vilket påverkat Stevens låtskrivande. Pappan som idag emellanåt ger henne råd, är kompositör och verksam inom körmusik. Stevens man Nathan Schram (violinist och kompositör) är medlem i Attacca Quartet. Under 2022 gjort de ett album tillsammans och de har nyligen blivit föräldrar. Men ikväll uppträder hon endast i en liten trio.
Musikkritiker talar om en mångsidig och tekniskt imponerande sångerska, en mycket skicklig kompositör och arrangör. Musiken består av lager på lager av musikaliska idéer, allt från knepiga, virvlande rytmer, till en blandning av både eteriskt och jordiskt. En hel del studioproduktion används, i och med de många lager av röster samt de ljudtexturer som är med, och verkens skilda inspelningsplatser. Hon hyllas som textförfattare, men musiken kan också stå för sig själv.
Så börjar de spela och redan från början fylls Fasching med en spot-on-energi från scenen. Trion är musikaliskt ”på” med rak energi som håller oss i ett grepp. Mina tankar går till Joni Mitchell men förslaget Sara McLachlan hörs också för att beskriva hennes ljusa vackert dynamiska röst. Drivet använder hon gitarren som konstnärligt uttrycksmedel, och scennärvaron är varm och sprider glädjefylld kreativitet. De rappa vändningarna i låtarna avviker aldrig från det musikaliskt harmoniska och blir aldrig så där kyligt tekniska (som jag var rädd för). Musikaliskt hörs anslag till strofer – som bryts – men som drivna lyssnare hör och följer vidare inom sig… Sammantaget ger detta en förhöjd energi som aldrig snubblar över i alltför atonalt.
Från albumet Regina spelar trion en av de bästa låtarna, Lean on, och här hörs intressanta curt-cobain-disharmoniska- inslag i gitarrkompet. Av de nya verken vi får höra är Wide eyes open en vacker lite mer traditionell sång, med lugnande melodi och allvarligt fint budskap i texten: ”It is gonna be alright, keep your eyes open”. Ett annat nytt verk – med varm sentimentalitet vi får höra – förvandlas till allsång. Publiken fyller i med raderna ”we have got nothing without love”. Efteråt frågar Becca ”Did it feel good?” och bjuder oss på två extranummer av rena farten, framförda med hög energi. Sammantaget känns att det i Becca Stevens bor en konstnärligt uppfinningsrik artist, utrustad med både vacker röst, glöd och musikaliskt driv. Ser fram emot hennes nästa besök i Sverige.