Landaeus Trio
A Crisis Of Perception
4
Inspelad, mixad och mastrad av David Carlsson i Gula Studion, Malmö 19-21/12 2019
Producent: Mathias Landaeus
Clean Feed Records
Releasedatum: 17/6 2022
Jazzpianisten och klaviaturspelaren Mathias Landaeus har haft många järn i elden. Efter studier i USA var han med om att dra igång vitala livescenen på Glenn Miller Café. Och när flyttlasset gick till Lund startade han Underground. Tjugo skivor i eget namn vittnar om hög produktionstakt, kreativitet som sällan sinar. Nuvarande trio, som existerat i sex år, består av honom själv, Johnny Åman på kontrabas samt bakom trumsetet prisade Cornelia Nilsson. Minns att jag såg dem i fin form på jazzklubb i Göteborg då de var ganska nybildade. Hört dem live vid ytterligare något tillfälle.
Numera engagerar sig 53-åringen i den radikala klimatrörelsen, vilket bland annat resulterat i nätverket ”Jazz For Climate Justice”. Proklameras att A Crisis Of Perceptions övergripande tema kretsar kring insikten av ekologiskt och hållbart handlande. Utfärdas skarpa varningar om att planeten jorden är på väg att förstöras. Huruvida de alarmerande tankegångarna märks i den innovativa instrumentalmusiken, är en fråga öppen för diskussion.
Inledningen är minst sagt infallsrik med toner som kastas runt utan centrum, nästan som om de vore i en centrifug. Inte olikt en komposition av Thelonious Monk, fast ännu friare. Skulle kunna bli alltför fladdrigt, men det är istället en kul, skenbart oorganiserad början. Ska framhållas att all musik skrivit av Mathias Landaeus, med gott resultat.
Händer överhuvudtaget påfallande mycket på ett album som ingen kan påstå vara tråkigt. Det är luftigt och fyllt av stämningar vilka tillåts bukta, utvecklas i olika riktningar. Rycks med av en uppenbar lust att väva samma knixiga påhitt med lyriska tongångar. Kännetecknande för trion är deras uppövade, extraordinära samspel.
Vindlande Leave Me, Unfolding pågår i närmare en kvart, förses med många stimulerande övergångar. Cornelia Nilsson bryter in med ett första solo. Hon är oavbrutet någon som fångar lyssnaren med sin energi, sin attack och polyrytmiska känsla för valörer. I flera låtar går jag igång på fantastiskt fantasifulla och rytmiska mönster. Live frapperades jag över den glädjestinna spelstilen senast i förra månaden.
Nämnda låt är en flödande fullträff fylld med dramatik. Frestas att dra paralleller till såväl Bobo Stenson trio som E.S.T. Anförarens anslag över tangenterna attraherar på albumet som helhet, äger auktoritet och insikt om detaljers betydelse. Johnny Åman fungerar mestadels som klippa lite i skymundan, för att ibland flytta fram positionen och då göra pregnant avtryck. Har senaste åren blivit förtjust i hans basgångar på flera skivor.
Albumet är omväxlande, vilket torde ha framgått. Antingen omtumlande spretig eller prydligt centrerad pianojazz. Skön kombination! I Centuries Of Healing märks anstrykning av ett österländskt tonspråk á la Ahmad Jamal. Med sitt eggande beat draperad i ett svävande lugn, definitivt värd att kallas lyrisk pärla. Angenämt regndropps-outro! Monk-influenserna kommer tillbaka i Trip Fwd, en komposition som utmärkt illustrerar den jämvikt som finns i trion.
Låtskrivare Landaues vågar ta risker, tillfredsställer med sin estetik olika typer av lyssnare. I Nobody Should Have To Go To Mars idkas djupdykning i elektroniska klanger. Här används Roland-keyboard, Korg och en synt. Det spejsiga experimenterandet kontrasterar utan att tillföra vad man bespetsat sig på. Kan tänka mig att det är den utmålade domedagsstämningen som accentueras, när febrig puls korsas med upphackade rytmer. Har störst behållning av Nilssons lyhörda interagerande.
Överlag finns mycket att uppskatta på A Crisis Of Perception. Fascinerande strukturer i slingrande melodier väcker intresse. Den mycket duktiga pianotrion vet verkligen vad de sysslar med. Musiken bärs fram av en gemensam vision.