Stockholm Swing All Stars
!!! Vol. 3:Listen
4
Inspelad i Riksmixningsverket i Stockholm juni 2021
Ljudtekniker och mixning: Linn Fijal
Imogena
47:19
Releasedatum: 28/8 2022 (Sedvanlig releasespelning i Stockholms Konserthus)
Detta ska vara sjunde skivan från ett sammansvetsat gäng som i nästan tjugo vetat exakt var swingskåpet ska stå. I skrivande stund är SWAS ute på jubileumsturné. Ändå leder flera av dem egna kritikerrosade grupper eller ingår i en rad andra projekt. Deras något kaxiga namn har fog för sig.
Albumet spelades in i samma veva som det föregående på Skeppsholmen, en produktion som recenserats i Kulturbloggen. Är frestande att återge några av formuleringarna i pressutskicket. Betonas att det svänger, gungar och bubblar om musiken, vilket inte någon förnuftig människa kan bestrida. Man medger visserligen att ibland är det stiltje, det vill säga långsamt svepande ballader. Av tio låtar är fyra original från någon av stjärnorna. Fyra av medlemmarna delar ”bördan” av att stå för arrangemang, varav Fredrik Lindborg tar hand om fyra och Klas Lindquist tre.
Man håller fast vid samma line-up. För att börja bakifrån består rytmsektionen av Göran Lind på kontrabas och trumslagare Mattias Puttonen. Pianist är ingen mindre än Daniel Tilling (sågs senast med Gotland Big Band i Ystad på YSJF innevarande månad). I frontlinjen huserar blåsarna: trombonist Dicken Hedrenius, Karl Olandersson på trumpet och sång, samt ovan nämnda Fredrik Lindborg (tenorsax, klarinett och basklarinett) och Klas Lindquist (altsaxofon och klarinett).
Glatt okomplicerade tongångar inleder. Som om taggade musiker vill överglänsa varandra i en munter Jerome Kern-komposition. Stå-på-gasen-takterna bromsas in med ett mästerligt arr signerat Daniel Tilling. Två melodier från 30-talet, varav den ena bygger på kubansk folksång, har vävts ihop. Smakliga anrättningar serveras elegant på ett bräde. Noterar lite vek och typiskt charmig vokal insats från Olandersson.
Framstår som korrekt att inom den genre de verkar utnämna dem till Europamästare. Vilka på vår kontinent skulle kunna överträffa Stockholm Swing All Stars? Skickligheten såväl på individnivå som kollektivt är deras adelsmärke, inklusive smittsam spelglädje. Samtidigt ska inte förnekas att soundet stundom är ganska lättsmält, stundom utan åtråvärd sälta. Ligger på ett musikaliskt plan i ena vågskålen, så att säga i sakens natur. På uppskattningsvis hälften av låtarna hade mer djup varit önskvärt, saknar i de fallen en känslomässig dimension.
På U.M.M.G (B. Strayhorn) firar klarinettist och trumpetare triumfer. Hör överhuvudtaget ett svindlande samspel i låten. And Clyde av Dicken Hedrenius där olika stämmor urskiljs med finess, präglas av genomtänkt, dröjande spel på upphovsmannens trombon. Ljuvliga noter vars utfall blir utomordentligt. En motsvarighet till denna förfinade teknik om än något annorlunda , är en av plattans längsta låtar betitlad Unpleasantness av Fredrik Lindborg. Eftertänksamma klanger hakar tag i lyssnaren. Betagande harmonik featuring basklarinett och Tillings ackord på flygel. Hans solo sticker ut!
Karl Olandersson går i bräschen genom formidabla solon i exempelvis The Preacher (H. Silver), en standard från eran av budskapsjazz som snarare är be bop än swing. Och ännu mer lyckad tolkning görs av Ellington i ståtligt finalnummer. Get Around Much Anymore draperas i lika snirkligt som sympatiskt sväng. Låter helt enkelt bluesigt busigt på ett kul sätt i ett slags ”in-your-face”-arrangemang.
Vad beträffar instrumentens balans slår det mig ånyo att rytmsektionen har en understödjande roll. Trumslagare Puttonen lösgörs i ungefär två korta sekvenser, medan Göran Lind är förhållandevis lågt mixad. Vill man vara fräck kan hävdas att han hålls i strama tyglar, kommer mer till sin rätt som pådrivare live.