Manus: Mirja Burlin & Maria Hörnelius
Regi och cast: Mirja Burlin
Musik: av och med Fabian Kallerdahl
Koreografi: Camilo Ge Bresky
Kostymdesign och sömnad: Matilda Söderling
Maskdesign: Kerstin Olsen
Ljud: Jimmy Dahlqvist, Eventteknik Väst
Produktion: Myren Kulturproduktion med stöd av Sveriges Författarfond
Bohuslän Stories stöds av Sotenäs Kommun, Västra Götaland och Senus
I rollerna: Jesper Blomberg, Anna Lundström, Henrik Gustafsson, Caroline Gustafsson, Gustav Bloom, Hanna Holmqvist, Emil Roos Lindberg, Matilda Andreasson/ Amatörer: Carina Hansson, Rolf Asphäll, Maud Lundgren-Walther, Olivia Karlsson, Anna Rosén, Wilma Roos, Cornelia Olsson, Ruth Westholm och Karin Kjelbye.
Premiär: 9/7 2022 vid Stallebrottet på Bohus-Malmön.
Spelas till och med 23 juli (från 9 år)
Bor man i Göteborgstrakten innebär det en heldagsutflykt att ta sig hit. Värt ansträngningen att färdas på motorväg, slingriga vackra vägar, färja och slutligen ännu slingrigare (grus)vägar. Platsen med sin brant uthuggna stenvägg och trappförbindelser ligger inkilad i skydd av tre väderstreck. Möjligen har jag varit här tidigare, i så fall på lägerskola under tiden i högstadiet. Vid konserter är publikkapaciteten uppemot tusen personer. När jag för första gången besöker vad som rättmätigt lanseras som Nordens kanske vackraste utomhusscen, under söndagen dagen efter premiär, är avsevärt färre på plats. Ska poängteras att man i princip aldrig ställt in föreställningar. Pandemiåren låg givetvis verksamheten nere, vilket förhoppningsvis innebär ett ökat sug efter årets panorama-äventyr. Vi hade tur med vädret som bjöd på lagom temperatur och solsken. Goda faciliteter finns, som möjligheten att äta och dricka som uppladdning eller i paus.
2015 startades den fascinerande verksamheten med produktionen Stenriket baserad på böcker av Arne Lundgren. Då var Maria Hörnelius (intervjuades av undertecknad på rest. Kometen för cirka tio år sedan) konstnärlig drivkraft, vilket hon är än idag. Regissör och medförfattare Mirja Burlin har också åtskilliga somrar förlagt sin vistelse på Bohus-Malmön. Varken Maria eller Mirja (sett dem i flera uppsättningar på teatrar i Göteborg) har anknytning till det anrika fiskeläget.
Manus bygger på research och intervjuer. Allt som sker i Bohuslän Stories är antingen förankrat i verkligheten eller traderat i föreställningar om övernaturliga väsen. Att titeln i plural indikerar en mångfald berättelser ska man ha i åtanke. Runt den sagobetonade röda tråden tvinnas en rapsodi tvära kast bestående av dramatiska öden. Manusmakarna fäster stort avseende vid öbornas särart och relation till omvärlden, vilket ger upphov till både svärta och humor.
Föreställningen klockar in på två och halv timme inklusive paus, vilket aldrig blir segt. Infallen trängs istället om utrymmet. Mycket matnyttig kunskap förmedlas, inramas dessutom av underhållande publikfrieri och givetvis musikaliska inslag. Manus är intelligent konstruerat såtillvida att det fungerar på flera nivåer. Somligt roar mest de yngsta åhörarna, medan deras föräldrar antagligen uppskattar andra lager, fångas in av explicita blinkningar. För den riktigt mogna publik jag samåkte med, var troligen körversionerna av Taubes visor en höjdpunkt.
I ensemblen samspelar utbildade musikalartister/ skådespelare tillsammans med erfarna amatörer. Samtliga behärskar att både agera – stundtals accentuerat av kreativ koreografi – och sjunga. Attraktionskraft uppnås utan fixstjärnor. I huvudrollerna syns atletiske Jesper Blomberg (medverkat i många musikaler, exempelvis Little Shop Of Horrors på Göteborgs Stadsteater), från teaterhögskola tämligen nyutexaminerade Anna Lundström (som jag recenserat ett antal gånger på Folkteatern) samt stockholmaren Henrik Gustafsson i rollen som domderande pamp på ön, tituleras trollet Lum Lum. Majoriteten ur ensemblen håller utan problem reda på många roller. Mycket händer när det seriösa berättandet mixas med skojerier. Fart och fläkt varvas med nödvändiga fördjupningar, dur övergår i moll och vice versa.
Musikaler står sig slätt utan musik med substans. Detta konstnärliga uttryck inklusive sångtexter ska kunna framhäva centrala scener förutom att ge verket rätt sorts anslag. För ändamålet har mycket kapabel kompositör anlitats, en förstklassig jazzmusiker jag hört live åtskilliga gånger i år. Fabian Kallerdahl heter denne osannolikt produktive klaviaturspelare. Han sitter vid träscenens högra sida och spelar på sitt keyboard. Mannen som samarbetat med Mirja Burlin i projekt under femton år, framhåller att hans bildalstrande sound fått struktur gradvis, växt fram genom improvisationer. Och givetvis har Kallerdahl lyckats tillföra Bohuslän Stories önskvärd dimension. I lustiga rappen där stolta öbor markerar revir, låter det ”görfräckt” tack vare finurlig sampling.
Jimmy Dahlqvists ljudeffekter förtjänar beröm. Den myggförsedda ensemblens repliker respektive toner når oss utmärkt, trots att det inte är vindstilla. Ingen scenograf finns angiven. Istället utnyttjas scenen maximalt på höjden. Entréer görs från sidan i skydd av träd eller på trappa till vänster bakom fiskebod. I flera scener ruschas både upp- och nerifrån längs schaktet, på ett spännande vis. Mycket omsorg har lagts på klädedräkter, tydligt signaleras innehavarnas status. Applåder riktas till noggranna Matilda Söderström.
I ett narrativ där öns historik skildras jämte att invånarnas kynne ventileras, utkristalliseras en framåtrörelse. Nämligen en kärlekshistoria med komplikationer i sagans tecken, mellan vilsekommen främling (Jesper Blomberg) och den ljuva, hårt tuktade Tuvstarr (Anna Lundström). Folktro interfolierar och bryter av. Vigt kringhoppande Matilda Andreasson är både katt och pytt. De grönlurviga figurer som kallas pyttar ska enligt sägnen kommit till Malmön på ett isflak från Jylland.
Föreställningen börjar subtilt efter diskret bugning med en ordlös scen. Strävsamma kvinnor i formation bär på vad som ska föreställa mast och segel. Det barnafödande könet har överhuvudtaget en framskjuten position, vilket synes vara en medveten strategi från firma Hörnelius & Burlin. En annan iakttagelse värd att upprepa är de kvicka referenserna till nutid.
Regin bemödar sig begåvat om att växla sinnesstämning. Gemenskapen lutar ibland åt rigid ideologi. Livsglädje kväses av askes påbjuden av schartauaner. Likt ett tveeggat svärd framställs sålunda invånarnas läggning, fast det hävdas att de är bra på att ta hand om varandra. Man håller fast vid traditioner i motsats till den oanständigt dekadenta befolkningen i Smögen. Kul moment uppstår när en kyrkoherde försöker introducera Duke Ellington. Anspelas på motståndet mot nazisterna, sinande sillbestånd, väderobservationer, läxförhör, komplexa relationen till förmögna sommargäster, koleraepidemi, driftiga stickerskor, stenhuggare och mycket annat.
Ensemblen är ett välfungerande kollektiv vars medlemmar gör rättvisa åt ett enormt ambitiöst manus. Sånginsatserna är mer än godkända utan att vara oförglömligt glänsande. Vilka prestationer/ ingredienser bör lyftas fram särskilt? Jo, underbart komiska överspelet när Gustav Bloom förvandlas till demoniske Magister Caligula, Anna Lundströms oanade röstresurser noterbart inte minst i ”frihets-arian” till avspänt groove, hur kören raffinerat tar vid efter sångsolister, elegiskt nedtonade Briggen Blue Bird vars kulmen är en utvikning av Josef Kallerdahl.
Vidare Caroline Gustafsson i prydlig och modig framtoning som den stolta diktskrivande Jeanna Oterdahl, ensemblen som nästan ger sig på breakdance framförandes fyndigt belysande rap, vokala leveransen av inbiten sommargäst och hennes belysande betraktelse med lån från jazzstandard, Fiskaren och stenhuggaren porträtterade av Rolf Asphäll respektive Gustav Bloom lakoniskt påminnande oss om slitet och yrkeskunskapen, Anna Rosén om hur stickande av koftor driftigt initierades för att hålla svälten borta, drömskt koordinerade rörelser framtagna av Camilo Ge Bresky, Hanna Holmqvist som den perfekta inkarnationen av hur sommargästers attityder, glädjen i finalnumret centrerad kring sköna Inbjudan till Bohuslän samt den nyckelscen där Carina Hansson välkomnar den förälskade yngling som i rollistan kallas ”den okände” varvid kören bryter in i en lyrisk passage.
Bohuslän Stories är dels en saga i musikalformat, dels vittnesmål om strävsam tillvaron på en karg ö. Vad som skulle kunna resultera i ett oöverskådligt myller, kan istället helhjärtat rekommenderas. Hade man bott i närheten skulle man vilja gjort ett återbesök.