
Srocco
El Faro
4
Inspelad och producerad av Patrik Bonnet i Cherry Road Studio och Teater Mo
Mixning: Martin von Schmalensee
Sirocco Music
53:32
Releasedatum: 21/4 2022
Enligt Folkmusiken i P2 intar gruppen med nya skivan en topposition. – ”bäst just nu”. Musiken befinner sig en bit bort från min ordinarie sfär, men ibland kommer påstötningar om att studera dylik musik. Och då kan ansträngningar löna sig. Första fullängdaren släppte Sirocco 2014. Till egenskrivna och traditionella melodier adderas texter på jiddisch, ladino, hebreiska och arabiska. Texthäfte medföljer cd:n med låttexter både på originalspråk och engelska. Poetiska texterna sägs omfattas av både nutid och historia.
Kvartetten består av fyra personer med ytterst gedigna cv:n. Minst tre av dem har examinerats från KMH och i flera fall har de byggt på sin utbildning. Samtliga bidrar till den ädla konsten att arrangera. Sofia Berg-Böhm är skådespelare och sångare, medverkat i stort antal filmer plus teve-inspelningar och erhållit pris av Kungliga Musikaliska Akademin. Patrrik Bonnets föräldrar är från Chile. Han har tilldelats kompositörstipendium av Stim, turnerat världen över och rankas som en av Nordens främsta flamencogitarrister. Hanna Stenlund Monthan heter gruppens cellist. I likhet med sin kvinnliga kompanjon är hon skådespelare och sångare. Har en klassisk bakgrund, ingår i Lotuskvartetten och komponerat för Dramaten, film och tv. Percussionist Fredrik Gille har spelat i fler än femtio länder och samarbetat med åtskilliga storheter – exempelvis Väsen, Bazar Blå, Andreas Vollenweider, Sofia Karlsson och ett par danskompanier. Instrumenten som främst kännetecknar Sirocco är gitarr, cello och slagverk. På två spår spelar Bonnet oud (arabisk luta). Givetvis åtnjuter kvartettens ”enheter” oreserverad respekt.
El Faro består av tio låtar i omväxlande skrud. Kvartetten bestämde sig för att ta kontrollen över den konstnärliga processen, vilket medförde att de tog hand om inspelningen i egenbyggd studio. Albumets titel betyder fyrtorn på spanska och vi får veta att havet gjorts till genomgående tema.
Det händer som sagt att jag på beställning dyker ner i icke-västerländsk världsmusik. Men då krävs acklimatisering, i synnerhet när det sjöngs på dessa speciella språk och ofta med annan tonal klangbildning. För kännare är skivan sannolikt en fullträff rakt av, medan jag stundtals måste kämpa, hela tiden med öppna öron. Det esoteriska kan i lika hög grad stöta bort som locka. Produktion är ur konstnärlig synvinkel aldrig ojämn, men ibland blir harmonierna svårfångade.

Det första man möts av är en utsträckt sorglig klang, efter ett tag hoptvinnad med ödesmättad sång. Föga tillgänglig öppning. Behöver nästkommande melodi för att hitta in till kärnan. Tycker om soundet på Yam lid, denna sång som ändar med klockspel. Gitarrerna i Di goldene pave, särskilt den stålsträngade trakterad av Sofia Berg-Böhm, skänker en skön eftertänksam stämning. Tjusas av ljuvligt arr, inte minst när cello och slagverk lekfullt förstärker harmoniken. Suggestivt knäppande på strängar införlivas efterhand med exakt tajmad cellostämma och försynta rytmer i titellåten. Då och vid åtskilliga fler tillfällen bjuds på örongodis. Det enkla temat med subtila variationer framförs med ackuratess, sätter sig i skallen; vilket tyder på att Sirocco faktiskt tillverkat en hit.
I Cholemen chaloymes gästar Martin von Schmalansee på kontrabas. Melodin till den troligen hebreiska sången bärs fram med sällsam värdighet, skulle kunna vara ledmotiv i hjärtskärande film. Fäster mig vid en suggestiv sak i medium-tempo som bildar övergång till två avslutande starka låtar, båda i arrangemang av Bonnet på traditionellt material. De är rogivande, betonar gruppens fäbless för vemod. Melankolisk atmosfär genomsyrar till en början, accentueras med eftertryck av cellon jämte ackordföljderna på gitarr. Lama bada kännetecknas av vackert spanskinfluerat gitarrspel i världsklass. Rent musikaliskt låter skivan oklanderlig, rent av delikat. Att ljudet är strålande är också värt att understryka, vilket gör lyssning i bra hörlurar till en fröjd.
Emellertid, vokala inslagen och sättet att sjunga stänger mig stundom ute. Blir då för uppfordrande. Uppskattar mest när rösterna är ordlösa eller när texter beslutsamt framsjungs på arabiska. Är ett lika smalt som värdefullt projekt den rutinerade kvartetten formats kring. Mitt utlåtande bottnar i personlig smak och preferenser. Det påstår inget om själva kvaliteten. På El Faro speglas föredömligt skiftande sinnesstämningar med aptitligt sound, övervägande i moll.