Björn Gardner
Tre sultna mågar
3
Inspelad, mixad och producerad av Thomas Jansson
GALDR
45:15
Releasedatum: 29/4 2022
Björn Gardner är folkmusiker och singer-songwriter med ena foten i engelskspråkiga sångtraditioner. Han har en bakgrund som gatumusikant, spelat med rockband i egen regi och kollaborerat med bland andra Edda Magnusson (gästat hennes band) respektive Cockies And Beans. Enaiminerats från folkmusiklinjen på KMH, vilket resulterat i att han blev introducerad för den nordiska tradition. Gardner kom härvidlag att satsa på svensk folksång, vilket exempelvis inneburit spelningar på Norrköpings folkmusikfestival och Stallet i Stockholm. Senaste åren har två album släppts på egen etikett.
På nya plattan sjöngs på svenska, norska och engelska. Gardner sägs ha ett personligt tonspråk, något som kan förbrylla. Vi får veta att Tre sultna mågar baseras på sångskatten från utövare som Lena Andersson i Bohuslän och norska Ingebjörg Liestöl, särskilt den sist nämnde. Artisten har översatt eller bearbetat traditionella texter och tolkar traderade låtar. Inom givna ramar vill han både återfinna och förvandla. I vad han kallar sin kontextualisering märks teman som relationen barn – förälder samt påverkan från covid. Thomas Jansson, samarbetspartner sedan flera år, har utgått från Gardners röst, gitarrspel och noga åstadkomna arr. Det fastslås att ljudläggaren står för många spontana infall.
Till tio låtar har ett antal musiker anlitats. Förutom ljuddesigner Jansson på bas och keyboards, hörs utsökte jazztrumslagaren Moussa Fadera (äv. slagverk), Erland Westerström på munspel, en trio kvinnor vid namn Sofia Sandén, Hanna Andersson samt Annika Hammer körar medan Mikael Marin står för stråk och trakterar viola. Många skiftande sound kan skönjas, något som gör fullängdaren svårdefinierad. Viss ambivalens uppstår hos mig.
Klämmigt förstaspår med naivistisk text signalerar fruktbar fusion emellan folkviseton och rockigt beat, i samma härad som Groupa under deras storhetstid. I nästa sång, Med sorg och salta tårar i översättning av Susanne Rosenberg och arrangemang av gruppen Rotvälta, excelleras i ett psykedeliskt malande. Silibrand erbjuder en avskalad kontrast genom fint akustisk gitarrspel i centrum. Man är förtjust i att framställa vad som lite slarvigt sorterar under beteckningen flummigt, markant i till exempel Dårefjäll, där rytmsektionen med Fadera i framkant uträttar stordåd. Associerar emellanåt till Garmarna men framför allt till några klassiska svenska instrumentala band: Träd, Gräs och Stenar, Kebnekajse samt Arbete & Frutid.
The Three Suitors heter en ypperlig ballad, en s.k fiskeskärsmelodi vars feature är förnämligt gitarrspel. Språket är i första delen engelska. I refrängen hörs titeln på albumet (som väl är skånska, eller möjligen danska?). Produktionen här och annorstädes är en njutning. I en melodi förför Erland Westerströms instrument, färgar med seren melankoli. I en passage registreras läckert fuzzigt gitarrsolo medan kör, komp och riffandet låter mäktigt i En till Gränge tvåtill Nås.
Sångsättet är ofta speciellt, stavelser förlängs på ett extravagant sätt. Stundom märks en attack liknande grunge-scenens, förstärkt genom maffig inspelningsteknik. Gäller att klara av en annorlunda och bitvis ovig betoning. Vidare kan rösten bli för påträngande, för gäll. Är mer förtjust i det fylliga hybrid-soundet. Albumet är marigt att greppa. Känns spretigt och rent av ojämnt. Ibland tilltalas jag ändå avsevärt av den drömska atmosfären, det närmast hypnotiska tillståndet.