• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Garvat gäng har publiken i sin hand – Nyårsbubbel på Aftonstjärnan

10 januari, 2022 by Mats Hallberg

foto Fredrik Aremyr

Aftonstjärnan på Lindholmen i Göteborg

7-8/1 2022

Nyårsrevy med Ert lilla gäng

Manus/ texter: Ensemblen, Kent Andersson, Povel Ramel, Barbro Hörberg, Hasse & Tage, Bengt Linder, Björn & Benny…

Regi: Pierre Hagman

Ljusdesign/ teknik: Emma-Kara Nilsson

Ljuddesign: Simmel Åslund

Producent: Emelie N. Hagman

Pianist: David Timonen

Medverkande: Robin Rösehag, Sonny Enell, Sara Axelsson, Pernilla Karlsson, Emelie N. Hagman, Sebastian Hagman

Ert lilla gäng bildades 2012. Består av erfarna musikalartister som haft många uppdrag i Falkenberg, vilka fungerat som språngbräda för fler roller runt om i landet, inklusive Sveriges tre största städer. På egen hand har flera konserter genomförts. Nyårsbubbel är deras premiär vad beträffar revy. Presentationer sker kärnfullt med glimten i ögat av revyns konferencier Sebastian Hagman. Gick undan för att få till rätt rytm. Lyckligtvis har jag fått tillgång till medlemmarnas cv. Framgår att de hunnit åstadkomma väldigt mycket inom åtskilliga stilar och verkat på många orter. Eftersom Aftonstjärnan är något av helig mark för Kent Andersson-följare, förekommer han självfallet i föreställningen. Vi får veta att ensemblens medlemmar är för unga för att ha upplevt honom live.

Septetten på scen är minst sagt välutbildad. Somliga har gått på Balettakademin eller andra musikalutbildningar., David Timonen på Performing Arts School, Sebastian Hagman på kulturvetarlinje etc. Idag jobbar flera av dem, vid sidan av sin artistkarriär, som producenter, sångpedagoger och musiklärare. Kupletter verkar finnas i Robin Rösehags dna som dessutom har spetskompetens på Astrid Lindgren-uppsättningar. Sonny Enell har kunnat glänsa i Kristina från Duvemåla i Malmö som Robert och haft rollen som Eddie i produktion av Blodsbröder i Göteborg. Pernilla Karlsson driver showgruppen GRACE samt musikteatergruppen Dagnys döttrar. Hennes stoltaste ögonblick bör rimligen ha varit då Benny Andersson gav henne jobbet som Ulrika ( Kristina från Duvemåla).

Sebastian och Emelie n Hagman – foto Fredrik Aremyr

Många populära musikaler har Sara Axelsson spelat. Därutöver undervisar hon, underhåller pensionärer och skolungdomar och ingått i Arrival, en ABBA-tributkonstellation. Efter att ha fängslats av FAME beslöt Emelie N. Hagman att satsa på musikalkarriär. Drömmen infriades för en person som utöver scenbakgrunden är kulturprojektledare och producent ( var Emelie som först fick erbjudande om att sätta upp revy) samt haft kreativ anställning på Liseberg. Hennes man Sebastian är bland annat kulturpedagog, manusförfattare samt före detta kanin, gast och tomte på Liseberg.

Sebastian Hagman är idealisk som nav utöver medverkan i ett antal nummer, bortsett från de med avancerad stämsång. Märks en uppövad talang för rätt tilltal och tajming, nödvändiga komponenter för en driven katalysator. Efter en inledningssång om förhoppningar på det nya året, med sina möjligheter och faror, ges vi förutsättningarna. Osedvanliga sådana såtillvida eftersom varken röd tråd eller politisk underton ingår. Istället hävdas att revyn kvalar in som hållbar, då merparten material tillhör kategorin återbruk. Somliga av de ej introducerade texterna kändes igen. Två och halv timme med paus håller man på. Det sparas inte på glittriga scenkläder eller sprudlande stämsång. Salongen är uppskattningsvis belagd till två tredjedelar, varav majoriteten låter som om de vore Ert lilla gängs fanclub.

foto Fredrik Aremyr

. En avgörande omständighet kring ”projektets” tillkomst föranleder omvärdering i bedömningen. Syftar på att ensemblen ska ha repat in revyn under endast tre intensiva dagar. I och med att den uppgiften nådde mig, blir jag avsevärt imponerad. Tajmingen sitter som den ska. Och samtliga har memorerat sina delar utan att någonsin komma av sig, vilket också är en bedrift. Tungvrickar-klassikern Jag diggar dig av Povel Ramel förmedlas helt fenomenalt av Emelie N Hagman och (om jag minns rätt) Robin Rösehag. Inser till fullo varför önskvärd fördjupning, det där extra som letar sig in under huden, ibland saknas. Har helt enkelt inte funnit tillräcklig tid att finkalibrera varje moment.

De tillfällen när musiken får andas och den eftersträvade tonträffen (tänker på talscener) infinner sig ,vilket faktiskt inträffar ett par gånger,, då visar ensemblen sin mångsidiga bakgrund. Att de har sin naturliga styrka i skickligt utförd stämsång, synkad koreografi och vokala soloinsatser framstår omgående som uppenbart. Frejdig, unison sång sprider glädje i salongen, lyfter Nyårsbubbel till extasens höjder. Samtidigt triggar musikalartisterna varandra med stundtals nästan vådlig estetik. Ett förhållningssätt som kulminerar i positiv mening, när man med kul koreografi river av ett spektakulärt ABBA-potpurri till musik ur högtalarna. Teknisk briljans i form av höga toner i all ära. Några gånger är det som sagt på vippen att bli för mycket av det goda, för oss som suktar efter emotionell substans. Sonny Enells version av Jag vill ha en egen måne sittandes på scenkanten utgör en av ett par välgörande kontraster.

foto Fredrik Avemyr

Slås mynt av att vi befinner oss i humorns huvudstad. I ett nummer haglar göteborgsvitsiga ordlekar jämte välbekanta visor med lokalfärg. Som mysig bonus i ett nummer om roliga hattar och dylika attribut visas ett unikt klädesplagg upp. Nämligen Lasse Brandebys brunrandiga Kurt Olsson-kavaj som tydligen hittats i huset. Ett avsiktligt taffligt svensktopps-medley framfört med två ukuleles av firma Axelsson & Karlsson tillhör lustifikationerna i första akten.

Hör till i revyer att skratt gärna utlöses av torr humor. Innehållet kan med fördel vara lika osannolikt som intetsägande. Redan uppvärmd publik skrattar ändå. I Nyårsbubbel står Sonny Enell för detta återkommande inslag på temat felringare efterlyser. En närmast ikonisk sketch från teves barndom ges nytt blod. Syftar på Skattkammarön (featuring Lars Ekborg/ Margareta Krook…) med två kivande par inbegripna i anklagelser om fusk, när de roar sig med sällskapsspel. Ytterligare en komisk klassiker återanvänds, möjligen med egna tillägg. Utspelas på hemma-fest när män med för stort ego ska få ljud i en stereo med ett virrvarr av sladdar. Utan sina respektives metodiska lösningar hade de gått bet, vilket de så klart vägrar medge.

Sonny Enell – foto Fredrik Avemyr

Pernilla Karlsson har skrivit smart text till sin ”aria” Diva´s Lament ur musikalen Spamalot (Eric Idle) och hon sjunger den förbittrade divans klagosång med bravur. ”Vad hände med min karriär?” Snacka om röstresurser! Ett annat originellt lån som jag hörde Amanda Andreas göra i somras, var Får jag bli din soptipp av Barbro Hörberg. Den passerar mer obemärkt. I ett tonalt Göteborgs-medley sammanställt av Robin Rösehag frodas gemyt. Ensemblen glittrar ikapp med publiken som stortrivs. Man rör sig ledigt i ett spektrum från Låt hjärtat va med till Håkan Hellströms genombrottslåt.

Glömmer aldrig att jag köade för biljett till Kent Andersson på Gillestugan. Blev fullsatt alldeles före jag nådde entrén. Fick vända i trappan och ett par dagar senare dog han. Som kompensation har jag sett minst fyra minnesföreställningar, oftast under ledning av Maria Hörnelius. Inhandlade hans texter, sålde KAL:s cd, läste Anders Wällheds biografi med stor behållning och skrev ett porträtt i facklig tidning. På avskedsparty på jobbet lästes två sista verserna ur Vingen. Den fantastiska dikten om stukat självförtroende på grund av jantelag, framförs avskalat tankeväckande av Emelie N Hagman. I en alldeles för sällan hörd dikt betitlad Kärlek kretsar Kent Andersson – i nivå med Bo Bergman, Hjalmar Gullberg och Ferlin – om det mest meningsfulla i vår tillvaro i så där sjutton verser. Ensemblen turas om att deklamera vad som kan uppfattas som mästerligt kåserande. Tiden stannar upp ett slag. Vi innesluts i humanistens formuleringar. Den glittriga och underhållande showen har transformerats till visdomsord. Ert lilla gäng bevisar vilken samtrimmad scennärvaro de äger när allt stämmer. Noterar storstilad avrundning!

foto fredrik Avemyr

Robin Rösehag gör en svensk version av en smäktande melankolisk sång som kommit att förknippas med Wenche Myre. Hans välfunna refräng lyder: Så länge hjärtat bultar inom oss. En av flera musikaliska höjdpunkter. Sara Axelsson demonstrerar också sin utomordentliga vokala förmåga separat, inte minst i Änglamark.. Den skönsjungande ensemblen triumferar i finalen i en stärkande tröstevisa, centrerad kring Auld Lang Syne i ett arrangemang av Pernilla Karlsson. Blev dubbla guldstjärnor i min anteckningsbok.

Scenografin var inbjudande utan att kännas särskilt omsorgsfullt planerad. Då var klädbytena desto mer iögonfallande temperaturhöjare. Har heller inte kommenterat David Timonens insats, vilket någon som nyligen bevakat pianofestival borde ha gjort. Han verkade i skymundan, utförde oklanderligt sin understödjande funktion. Värt att ånyo betona vilken exceptionell respons man erhöll. Publiken var helt med på noterna, inte minst när rörelser och sång skulle koordineras på temat ringdans kring granen vid julgransplundring á la Fanny och Alexander. Teamet ansvariga för Nyårsbubbel förtjänade publikens bifall, de omfattande applåder de inhöstade.

Arkiverad under: Recension, Scen

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in