Forever Piaf
Manus, översättning av sångtexter och regi: Rikard Bergqvist Musikaliskt ansvarig: Kristofer Nergårdh
Scenografi: Mats Sahlström
Kostymdesign: Jonna Bergelin
Mask- och perukdesign: Helene Norberg
Koreografi: Annika Lindqvist
Ljusdesign: Raimo Nyman och Per Hörding
Ljuddesign: Jacob Julin och Pär Gardenkrans
Medverkande: Beata Ernman, Malena Ernman, Björn Kjellman, Anna Thiam med flera
Scen: Göta Lejon, Stockholm
Längd: Ca 1 tim och 40 min utan paus
Sista speldag hemsidan uppger är 5 mars 2022
Det går inte många minuter innan Beata Ernman, 17 år, med sin varma scennärvaro och röststyrka får hjärtat att hoppa till. De ofta lite mörkare spännande klangerna gör att man genast spetsar sina öron. Hon står där, ung och lite rufsig i håret, på scenens gråa kullerstenar och ÄR Edith. Man anar en rörd tystnad och förväntan i publiken.
Artisterna på scenen bildar tidigt ett tajmat stöd för nyckelrollerna. Musiker, dansare, sångare utgör ett kunnigt team, med skolade musikalartister väl inramade av ljussättning och spännande, associationsrik scenografi. Allt är väldigt smart och effektivt koreograferat lite som i amerikanska storfilmer från 1940-talet.
Handlingen i musikalen – med start hos den mycket unga Edit – har också en parallell i verkligheten. Mamma, hovsångerskan Malena, lämnar på ett sätt över stafettpinnen till sin unga dotter som gör sin debut. I detta finns glädje. Att de samtidigt – var och en på sitt sätt – sjunger så bra – gör föreställningen extra njutbar särskilt i de sånger som framförs i sin fulla längd. Många recensenter nämner den sista, men det finns flera.
Scenerna målar i snabb takt upp händelser ur Piafs liv. Paris miljöer och Piafs personliga misär före och under andra världskriget kommer nära. Autentiska filmer i svartvitt projiceras på scenens bakre vägg. Även om det blir mycket fakta, kan krigets närvaro och den personliga misären vara intressant och behöva beskrivas, för en ung publik. Och musikalen berör. Det blir som ett skillingatryck i sig att följa Ediths liv.
För en svulten publik är det glädjande att den uppskjutna premiären äntligen blev av. Det känns också lite unikt att materialet är nyskrivet och designade till de som har nyckelrollerna, en ung och en äldre Edith. I programbladet berättar producenten Kristjan Ra Kristjanssons hur iden föddes, när han såg Beata sjunga första gången.
Lite extra roligt är att allroundartisten Björn Kjellman ikläder sig flera mansroller ur Ediths liv och äntligen får användning av sitt skånska modersmål! En större, välsjungen roll gör också Anna Thiam som Ediths mamma. Henne vill man se mer av.
Och med Jonas Gardells utrop i Expressen under pandemin i färskt minne – försvaret för de privata kulturarbetarnas verklighet – går det är lätt att denna gång förlåta biljettpriser som drastiskt delar upp vem som har råd och inte. Men inför framtiden skulle jag vilja ge Göta Lejon ett tips från den musikvänliga staden Wien, där det alltid finns ståplatser längst fram till humana priser.