• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Genomgående bländande och gungande countryblues – Dear America av Eric Bibb

8 oktober, 2021 by Mats Hallberg

omslagsfoto Ulrika Bibb

Eric Bibb

Derar America

4

Inspelad november 2019 i London, New York, Chicago, Nashville och Quebec

Producerad och mixad av Glen Scott

Provogue

52:29

Release 10/9 2021

Sjuttioårige sångaren, gitarristen och låtskrivaren Eric Bibb är uppväxt i New York. Fadern sjöng i musikaler, gjorde sig ett namn på folkmusikscenen i Greenwich Village och gick i täten på Medborgarrättsrörelsens demonstrationer. Gudfadern Paul Robeson har ett likartat cv, medan farbrodern John Lewis utgjorde en väsentlig beståndsdel i kammarjazzeleganterna Modern Jazz Quartet (vilka jag sett på Liseberg). En av familjens nära vänner var Pete Seeger. Bibb avbröt studier på universitetsnivå för att resa till Paris. Efter ett tag styrde han kosan till Stockholm där han bott i långa perioder. Giftermål med finska som blivit hans manager, resulterade i att flera år tillbringades i Finland. Bibb är far till dansaren, musikalartisten och skådespelaren Rennie Mirro. Far och son har jag sett tillsammans på scen i ett sånger på Scandic Europa i Göteborg.

Kan lätt beläggas att Eric Bibb har högt anseende. Storheter som Pops och Mavis Staples, Taj Mahal, Charles Musselwhite, Odetta och Mamadou Diabate har medverkat på hans skivor.. Och påkostade Dear America gästas av musiker som jobbat för Miles Davis, Keith Richards/ Rolling Stones, Bruce Springsteen, Eric Clapton och ett otal andra stjärnor. Helt otroligt! Ändå tror jag han är något av en doldis för en bredare musikintresserad allmänhet. Av de minst tre gånger jag hört den sympatiske artisten live, måste samarbeten med finslipande gitarristen Staffan Astner och trumslagarikonen Paul Robinson (vars tjugo år med Nina Simone sticker ut) särskilt poängteras.

Vill beteckna den hattförsedde mannen med sin andliga framtoning, som en högklassig representant för medveten countryblues i en slags trubadurtradition. För att ringa in vidden av hans produktivitet upplyses om, att på meritlistan finns cirka tjugotre(!) studioalbum, fyra liveskivor, Nästan lika många samarbeten samt åtskilliga samlingsplattor och medverkan på skivinspelningar med bland andra Jools Holland och Cyndee Peters. En av dem äger jag, A SHip Called Love från 2005.

Är tydligen första gången på allvar som Bibb på skiva, avger en komplicerad kärleksförklaring till sitt hemland. I explicita texter både gläds och oroas han. Finns en uppriktig tyngd i referenser till rasism, diskriminerande orättvisor och Martin Luther Kings organisering av fredsmarscher. Titeln Emmett´s Ghost syftar på en uppmärksammad lynchning där offret skulle fyllt åttio år i år.

Röstens frasering bär, som alltid i Bibbs fall, fram berättandet ledsagad av den känslomässiga framtoningen. Det är som han vore predestinerad till en karriär, krönt av Grammy-nomineringar och ett par fina utmärkelser. Sången är så mjukt rundad, välartikulerad med ett så engagerande driv, att hans utomordentliga akustiska (Levin) eller tolvsträngade spel i fingerpicking-style, riskerar att hamna i skymundan. På nya plattan exponeras tack och lov, dessa färdigheter förträffligt, speciellt i de mer avskalade låtarna.

Bild från Eric Bibbs officiella facebooksida – fotograf okänd

Oaktat egna färdigheter ser Bibb alltid till att omge med elgitarrister som behärskar sitt uttrycksmedel till fulländning. Ovärderliga bidrag från bluesrockande Eric Gales på Whole World´Got The Blues , Tommy Sims, Glen Scott, Staffan Astner med flera färgar melodier högst angenämt. Glen Scott, producenten på Dear America, drar ett tungt lass. Visar sig vara multiinstrumentalist av sådan omfattning att det blir ogörligt att lista alla instrument han använder, all programmering han ansvarar för. Att en av samtidens främsta jazzbasister, Ron Carter (som jag såg för drygt tio år sedan på Nef) figurerar på två spår framstår som smått osannolikt. Likaså att Steve Jordan, nyligen utsedd till Charlie Watts ersättare, sätter groovigt gung i flera låtar.

Vill påpeka att ljudet är fantastiskt. Varje nyans och tonfall fångas upp lysande, oavsett om soundet är naket eller försett med elektronik och pålägg. Låter luftigt med mycket rymd. Bibb har skrivit så gott som allt material i samarbete med Glen Scott, av vilka nästan rubbet genererar avsevärt välbehag. Ibland associerar jag till Memphis Slim och Lighnin´ Hopkins, ibland till glädjens viljestarka blues med tillsats av gospelarom. Svart kultur möter vit i fruktbar spännvidd. Som i duetten med Shaneeka Simon med svidande snygga licks och maffigt trumsound. Man har framgångsrikt jobbat målmedvetet med att framställa skiftande stämningar och stilistiska grepp. Många medverkar i merparten spår utan att det blir överlastat.

I Different Picture featuring Chuck Campbell på pedal steel, titellåten och Tell Yourself med körande producent och Staffan Astner som enda tillskott; får vi ett samlat statement om klassklyftor och kamp. Bibb formulerar sig entydigt och genomträngande uran att bli alltför dogmatisk, vägrar ge upp hoppet om en ljusare framtid, ruckar inte på sin optimistiska grundhållning. För den som önskar fördjupning medföljer texthäfte, som också inkluderar essä och fakta om varje inspelning.

Riffen som karaktäriserar majoriteten låtar är av exceptionellt hög kvalitet. Man njuter kopiöst. Samma sak med olika bemanning av rytmsektion. Musikerna är experter på att ta fram laddningen och dynamiken i varje komposition. White & Black där vokalisten André De Lange gästar har med en kör på glädjeoffensiv goda förutsättningar att bli en hit. Talkin´`Bout A Train 2 påminner i sitt oemotståndliga ”häng” om en hybrid mellan Bill Withers och D´Angelo.

Ställer mig frågande till ett par av spåren allra sist. En popfunkig partypralin faller ur ramen, gör en tämligen slät figur. Finns också en duett som inte riktigt funkar. Hade dessa slopats vore fullpoängare varit given. Oerhört starka och innerligt präglade låtar suveränt sjungna med patos, briljant musicerande samt attraktiv cross over-estetik; är argument nog för 4+ som omdöme.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in