Jag förstår Blåvitts spelare, även om det inte är så proffsigt direkt

IFK Göteborg-spelarna vägrade att delta på prisutdelningen, berättar Aftonbladet.

Jag vet inte riktigt varför. Var de så besvikna att de förlorade? De hade ju ledningen före pausen.
Eller var det för att det var så rörigt och så mycket folk ute på plan, som Aftonbladet skriver:

– Det var 2000 personer på planen. Det var så laddat att det inte fanns någon anledning att skicka ut våra grabbar där, säger Blåvitts ordförande Kent Olsson, som tog beslutet tillsammans med Håkan Mild, till Sportbladet.

När det är final och en oerhört viktig match är det förstås massor av adrenalin som far runt i idrottsmännen. Det är begripligt att de blir besvikna, sura och arga efter att ha förlorat i en så tät match.

Den känslan har nog varenda pojklags- och flicklagsspelare också upplevt. Men vi säger ju att idrott ska vara fostrande, att det ska lära oss att både vinna och förlora. Då är det viktigt att de som får mest uppmärksamhet och är som störst inom sporterna visar rätt attityd.

Så även om jag förstår Blåvitts spelare har jag inte respekt för beslutet att inte gå ut och ta emot silvermedaljen. En silvermedalj är trots allt en fint betyg också.

Men å andra sidan, som DN skriver:

IFK Göteborg stannade i omklädningsrummet med sin silversorg, när AIK fick guld på Gamla Ullevis matta. – Ni såg ju hur det såg ut, sade Håkan Mild, IFK:s sportchef. Planen var invaderad. Det kändes inte tryggt att vandra ut i den glädjerusiga AIK-hopen

Det är illa att supportrarna till det vinnande laget kan upplevas så aggressiva att silvermedaljörerna avstår från prisceremonin.

Supportrarna borde inte få vara på plan överhuvudtaget.

Relaterade artiklar:
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3, Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om sport, fotboll, Göteborg, AIK, allsvenskan, supportrar