Ett litet land
Betyg 4
Svensk biopremiär: 24 september 2021
Regi Eric Barbier
Medverkande: Jean-Paul Rouve, Isabelle Kabano, Djibril Vancoppenolle
Ett berättelse om ett krig betraktat ur ett barns ögon. Vi får följa Gabriel som är tio då oroligheterna i de två afrikanska grannländerna Rwanda och Burundi ökade och blossade upp i ett förfärligt inbördeskrig där ländernas två folkslag, hutuer och tutsi, mördade varandra.
Det kan tyckas som långt bort, en annan världens och för drygt trettio år sedan. Men det är obehagligt skrämmande nära oss. Det finns paralleller till hur det kan se ut här i vårt land och i Europa idag. Det som kan verka som lättare missförstånd mellan olika grupper kan mycket väl vara frön som gror och växer till en tornado av krig som inte går att stoppa. När två grupper börjar se på varandra som grupper och inte individer utan grupptillhörigheter stämplar individen som mindre värd, då är något som kan bli farligt: När vi inte längre ser varandra som individer utan drar alla som tillhör en grupp över en kam.
Litet land” utspelar sig under de blodiga åren i början av 1990-talet då inbördeskriget i Rwanda ledde till ett av de värsta folkmorden i modern historia. Filmen är baserad på Gaël Fayes hyllade debutroman med samma namn.
Gabriel är tio år i filmens början. Han bor i Burundi tillsammans med sin lillasyster och sin pappa som är vit fransman och hans mamma som är tutsi från Rwanda. Tutsier är i fara i Rwanda, därför har Yvonne, Gabriels mamma, flytt från Rwanda. Men också i Burundi märks det oro mellan de två grupperna hutuer och tutsi. Gabriels familj är förhållandevis välbärgad. De har anställda som är hutuer. När Gabriels nya cykel blir stulen tar en av familjens anställda med honom till hutuernas område för att leta upp cykeln. Det är ett betydligt fattigare område än där Gabriel bor.
Vi får följa händelserna ur barns perspektiv, som hur Gabriel tjuvlyssnar på vad de vuxna pratar om. Han och hans vänner är barn och de leker som barn gör men samtidigt hänger ett hot över dem. De blir också indragna i oroligheter och i skolan blir det slagsmål mellan hutuer och tutsi. Gabriels bästa kompis är liksom han själv hälften tutsi och hälften fransman. När oroligheterna accelerera tvingas de ta ställning till vem de är: fransman eller tutsi.
Krig, oavsett om det är inbördeskrig som i Rwanda och Burundi eller andra krig, det drabbar alltid barn också. Ingen kan förbli opåverkad. Att uppleva krig och våld ger outplånliga spår i människor. I Sverige har många sluppit krig under flera generationer, men det finns också många som flytt till Sverige och som har upplevelser av hur det är att leva i krig. Jag tänker att en film som denna kan förhoppningsvis också öppna förståelse för de som flyr krig.
Skälen och orsakerna till det våldsamma inbördeskriget i Rwanda och Burundi under 1990-talet är flera. Men ändå, som någon svarar ett barn som frågar om vad det är för skillnad mellan hutuer och tutsi: det är egentligen obegripligt att de krigar, de ser egentligen lika ut, ingen stor skillnad. De kommer från samma länder och har samma religion.
Det är klart att det finns orsaker som bäddade för fiendskapen: klasskillnader, arv från kolonialism, historiska skillnader med mera. Men för ett barn är det ingen skillnad och egentligen borde det inte finnas någon ursäkt till krig och våld.
Jag tycker sällan om filmer om krig, men denna påverkade mig och berörde mig starkt. Den berättar så konsekvent allt ur barnets perspektiv och det känns som att jag är med där i filmen, som att jag är ett av barnen eller att jag är ugglan eller hunden. Filmen är en kärleksförklaring till barn och deras rätt till glädje. Mitt i krig kan barnen ändå finnas stunder av glädje i att gunga högt eller dansa.