Obehaget om kvällarna
Författare Rijneveld Marieke Lucas
Utgivningsdatum 2021-02-08
Förlag Bokförlaget Tranan
Översättare Olov Hyllienmark
ISBN E-bok 9789189175150
ISBN 9789189175143
Marieke Lucas Rijnevelds debutroman Obehaget om kvällarna publicerades när författaren endast var 28 år gammal och den tilldelades 2020 ett av världens mest prestigefyllda priser för översatt skönlitteratur, Booker International Prize. Romanen handlar om en holländsk lantbrukarfamilj som är med i en strikt kristen kyrka men som trots att de följer reglerna för trogna troende drabbas av en stor tragedi då den äldsta sonen dör då han gått igenom isen under en skridskotur. Bokförlaget skriver:
Föräldrarna hanterar sin sorg genom att vända sig till sin tro, och deras dotter Jas som är romanens berättare dras med i sina föräldrars grubblerier kring synd, skuld och det straff Gud tilldelat dem.
Jag håller inte alls med om att föräldrarna hanterar sig sorg genom att vända sig till sin tro. Det är en förvrängd uppfattning om vad kristen tro betyder. Dessa föräldrar låser sig i sin sorg, de isolerar sig och stöter bort både varandra och sina övriga barn och får inget stöd av församlingen. Jag som känner tiotusentals världen som förlorat barn känner inte igen detta alls. Ofta får de sörjande stort stöd av församlingar och får hjälp att gråta, hjälp att prata och prata och prata. För det finns egentligen inget botemedel som läker sorgen efter att ha förlorat ett barn, det finns bara sätt att klara av att fortsätta leva eller existera. Och det är att få prata och prata och få vara precis så ledsen som man är.
Berättelsen i denna roman är så skrämmande och sorglig. Den ena sonen blir okänslig för andra liv och dödar djur. Föräldrarna kan inte prata med varandra om sorgen och pratar ännu mindre med barnen. Alla bär sorgen inom sig själva vilket självklart gör att de alla, var och en, är ångestfylld och överförmögen att ha någon frisk relation med någon. Det är alla i familjen helt under isen.
Jas, som är romanens huvudkaraktär, har ett alldeles eget sätt att se på världen, och när hon inte har någon att prata med om sin sorg och sina mörka tankar blir hennes upppfattning om tillvaron alltmer absurd. Hon tror att hennes storebror dog för att hon en gång bad till Gud att ta brodern istället för hennes kanin, eftersom hon förstod att pappan tänka döda kaninen för att den skulle bli middag på jul.
För mig innehåller denna roman är många klyschor, klichéer och fördomar om hur människor lever vidare efter en stor sorg. Hur jag kan säga något sådant? För att jag själv drabbats av en sådan sorg, att jag förlorat ett barn. Och jag har kontakt med tiotusentals föräldrar världen över som förlorat barn. Givetvis kan någon agera som föräldrarna i romanen. Men jag har ännu inte mött någon sörjande förälder som agerat så. Däremot hör jag ofta berättelser om hur anhöriga och bekanta inte alls förstår hur djup och tung sorgen efter ett barn är. Men det är en helt annan berättelse, som jag skulle känna vore mycket mer angelägen.