Lilleva Berglund/ Rolf Jardemark
On a Sunny Side
4
inspelad och mixad i Slowfoot studio Göteborg april-juni 2021
Mastrad av Åke Linton
Producerad av Rolf Jardemark och Lilleva Berglund
Guitarlandrecords
19:59
Releasedatum: 8/8 2021
Göteborgsbaserade gitarristen Rolf Jardemark har förekommit tidigare i dessa spalter senaste åren. Har ansett det värt att tipsa om fonogram där han medverkar och utgör en framträdande beståndsdel. I detta fall ges skivan ut på eget bolag. Finns numera inga trösklar till hans musik och ganska sällan till hans gig. Vad beträffar hans person har sådana aldrig funnits. Beskrivningen syftar på att musiken i bästa mening är av det tillgängliga slaget och att han live når ut, genom att påfallande ofta spela i krogmiljö – har hänt att konserten till och med haft fri entré – eller före jam på jazzklubb. Releasen för denna ep skedde sålunda vid en kanal intill Önnereds båtförening sydväst om Göteborg. Missade releasen. Å andra sidan hörde jag förmodligen instrumentalvarianten av någon av dessa sex standards på Unity för ett veckor sedan. Jardemark omgav sig då med den för kvällen synnerligen inspirerade Matz Nilsson på kontrabas jämte Michael Andersson bakom trumsetet. Då apostroferades några av den hattförsedde mannens hjältar: Barney Kessel, Wes Montgomery, Pat Metheny med flera. Är alltid trevligt och berikande att höra erfarne Jardemark spela, vars karriär sträcker sig omkring trettiofem år tillbaka och publicitetsmässigt möjligen kröntes när han syntes i orkestrar på SVT.
Kan inte erinra att jag förut hört sångerskan Lilleva Berglund, vilket förvånar en smula. 48-åringen har frontat i storband och ner till duoformat. Hon rör sig enligt uppgift ledigt mellan swing, blues och latin. På senare år har jazzen tagit en allt större plats i hennes gärning, vilket visar sig i samarbeten med Erik Gullbransson & The Orchestra Big Band och med Bäck Brothers.
Ep:n öppnar i avslappnad, luftig anda med Devil May Care vars ursprung leder oss tillbaka ända till 1929, i form av en musikalfilm. Som om duon befann sig på stillsam promenad, obekymrade och på gränsen till stoltserande. Berglunds skickligt rytmiserade sång sveper fram.
Jardemark skiftar på skivan mellan elektrisk och akustisk gitarr. I deras mest nutida låt – Miss Celie´s Blues av Quincy Jones och Lionel Richie från Steven Spielbergs film Purpurfärgen från -85 – tycker jag mig höra att gitarristen spelar nylonsträngad gitarr. Tveklöst läckert sound. Och Jardemark stoppar in några snygga, aptitliga stick i flera tolkningar. På sluttampen i Quincy Jones-kompositionen tillförs följdriktigt utlovad bluesfeeling. Some Other Time är ju en raffinerad ballad signerad den store Leonard Bernstein. Den tar sig Berglund & Jardemark an genom att smakfullt ta ut svängarna.
Vokalistens stämma låter paradoxalt nog både stark och spröd, vilket absolut är en kvalitet i sig. Som om hon blottar en i somliga melodier inbyggd sårbarhet. I ett bitterljuvt soundtrack från Paraplyerna i Cherbourg (1964) återger Berglund kongenialt den härskande stämningen. I just I Will Wait For You av Michel Legrand triumferar hon när balladen sträcks ut i lyhört ackompanjemang. Den vokala halvan exponeras förträffligt i framkant. Riktar ett tack till ljuddesignern Åke Linton.
Resterande två låtar har samma upphovsmakare, kommer från samma Broadway-show som sattes upp redan 1930. Dels en lättviktig låt som förevigats av exempelvis Frank Sinatra. vars titel är Exactly Like You. En glättig sak med schlager-vibbar som är skivans svagaste inslag. Förvisso uppstår kontrastverkan. Dels duons version av titellåten, även den lättsam, men inte lika överdrivet hurtfrisk som hos Louis Armstrong. Min uppmärksamhet bibehålls medelst sofistikerat sväng, även om låten som vetter åt dixie i ärlighetens namn inte gör något väsentligt avtryck.
Duon samarbetar sömlöst och snitsigt och begåvade Berglund fraserar strålande!