Fia Ekberg
Bangatan
4
Inspelad i hemmastudio och i Moorstream Studios i Stenkullen 2020
Producenter: Fia Ekberg / Patrick Rydman (exekutiv prod. Livet Nord)
Kakafon Records
42:30
Release: 4/6 2021
Musikalartist goes vispop skulle kunna vara passande rubrik på Fia Ekbergs riktningsförändring mot identitet som singer-songwriter. . Låt mig först fastslå tendens som noterats senaste 6-7 åren, då jag, förvisso tämligen selektivt, recenserat svensk musik live och på skiva. Anser att den mest intressanta musiken gjorts av kvinnliga artister. Och i min bok är en snubbe som Lars Winnerbäck väldigt överreklamerad. Ur det perspektivet är det tänkbart att min förväntningar i föreliggande fall låg lite väl högt. Bangatan är därtill ett album det är komplicerat att ha tvärsäkra synpunkter på, istället en skiva vars bedömning skiftar beroende på humör. Tre singlar har släppts. Utan att det explicit omnämns, har pandemins konsekvenser absolut påverkat innehållet på Ekbergs fullängdsdebut.
49-åriga småländskan har alltid ägnat sig åt musik. Trubadurade som barn, skaffat sig en gedigen utbildning. Gått folkhögskolor, Balettakademin i Göteborg och The London Studio Centre. Hon har försörjt sig som musikalartist i både Sverige och England. Under åren i England började hon skriva eget material., jobbade som studiosångerska och var med i band. Fick svårartade problem med rösten, men kunde utveckla låtskrivandet. 2003 skedde på en debut – ep första samarbetet med Patrick Rydman & Henrik Cederblom. Sedan dess har Ekberg rest runt i Europa och framfört sin musik. Vidare har kvinnan med så mycket på meritlistan, spelat musikteater för barn, ingår i gruppen My Quiet Companion, ingått i Springsteen-tribut samt i låtskrivarsällskap. Dessutom undervisar hon.
Ekberg bor på genuina Bangatan i utkanten av Majorna i Göteborg, en stad låtskrivaren gett sin kärleksförklaring. Det mest slitna kvarteret utgjorde en av skådeplatserna för Vår tid är nu. Har för mig att jag besökt två personer boende längs den klassiska gatan. Trots rötterna i Bottnaryd tycker artisten att hon hittat hem efter många uppbrott, genom att ha bott vid denna okuvligt stolta gata längre än på någon annan plats. Romantisk bejakelse! Texterna är ett kapitel för sig. Har ibland vissa besvär med att få grepp på dem, fast de går att följa i texthäfte. De speglar i viss mån platsen, än mer hur det är att längta efter närhet, vara mamma och att förhålla sig till vardagen. Nu är jag ingen som i detalj analyserar texter, inte ens när de är på svenska med substans. Flera funkar förträffligt, känns genomarbetade. Andra synes alltför impulsiva.
Vi får nio original, samtliga signerade Fia Ekberg. Hon hörs på både akustisk gitarr, elgitarr, elbas (två spår), beats, keyboards (två spår) samt kör. Medproducent Patrick Rydman (hört som vokalist och arrangör) har mycket att stå i. Spelar keyboards, piano (ett spår), beats, cymbals, sounds, percussion/ loops, trumpet, kontrabas (ett spår), akustisk gitarr, elgitarr, elbas (ett spår), kör samt programmerad bas respektive dito stråkar. Imponerande insats av någon som var avsevärt mer multiinstrumentalist än undertecknad visste. Vidare körar Anna Ottertun och Marianne Holmboe på Jag tycker om dig, Henrik Cederblom förstärker med ytterligare elgitarr och e-bow medan pålitlige Sten Källman på sopransax märks i titellåten. Således ett påkostat album rikt utsmyckat med allehanda instrument och pålägg. Instämmer i ”varudeklarationen” att krispiga gitarrer och delikata syntljud utgör huvudackompanjemang till de nakna texterna.
Efter första lyssningen gick tankarna i riktning ”varken hackat eller malet”. Visar sig vid fler lyssningar vara en ganska omotiverad reaktion. Sedan tänkte jag skriva ”faller mellan stolarna” i rubriken. Artisten har med sig vokala färdigheter genom tonartshöjningar och ibland en sorts twist i rösten. Självklart sker dessa manövrar i samråd med bollplanket Rydman, som kan ha rekommenderat modifieringar. Icke förty skiner Ekbergs bakgrund stundom igenom. Angivna referenser till Ted Gärdestad, Tomas Andersson Wij och Eva Dahlgren är hyfsat relevanta. Vad beträffar Dahlgren märks en doft av En plats på jorden i Kanske är du som jag. Vackra balladen En stilla natt kan relateras till Frida Hyvönen eller rent av Barbro Hörberg. Ekberg etablerar självklar kontakt genom patos, emellanåt darr på stämman. Ett sympatiskt intimiserande hon delar med den störste i gamet, folkmusikdrottningen Sofia Karlsson. Under avdelningen referenser bör också Fröken Elvis (Camilla Fritzén) och Irma Schultz nämnas.
Min cd präglas av mångsidighet, flerskiktiga arr och raffinerade klanger. Finns en lyxig tyngd över produktionen som avviker från den gängse hos singer-songwriters. Ljudbilden är ypperlig. Tecken på hur ambitiöst man gått till väga, metoder som rent av kan anses pretentiösa. Låter antingen medryckande eller finstämt, ljust och sorgligt om vartannat. Tyvärr håller inte alla låtar riktigt samma höga kvalitet. Dock, efter fyra-fem lyssningar genererar skivan som helhet goda vibrationer.
En styrka rent musikaliskt handlar om hur stränginstrument hanteras. Förmodar att det är Henrik Cederblom som med den äran tar hand om flertalet solon. I en passage övergår ett sådant solo i fräcka licks. Inledande titellåt har hitpotential i sin poppiga framtoning. Urskiljer fler höjdpunkter. Erotiskt laddade Jag tycker om dig med sitt fräckt bluesiga sound toppat av vibrato på gitarr. Ekberg vägrar här vårda språket. Ett av de främsta alstren, tillika ett av de viktigaste textmässigt, heter Dansa. Läckert gitarrspel omgärdar låt om mobbing av en Billy Elliot-liknande varelse. I en hudlös ballad väjer inte låtskrivaren för solkig bitterhet. Vissa sånger är av mer poetisk karaktär, varvid på ett par ställen trumpet interfolierar elegant. Förvisso pretentiös anstrykning, men En stilla natt skulle passa som förlösande solosång i en gripande musikalscen. På plattans längsta låt överraskas vi av spoken word vars text tål att funderas på. Särskilt uppmaningen om att våga gå sin egen väg. Nålar vetter åt tillbakalutad jazz med sin skönt makliga optimism och perfekta symbios mellan markerade rytmer och trumpet.
Efter att ha beskrivit så pass många ingredienser i positiva ordalag, återstår bara att uppvärdera spretande Bangatan. Efter viss vånda hamnar betyget på en 4:a. Här finns mycket att utvinna.