The Boo Boo Bama Orchestra
The Boo Boo Bama Orchestra (namnlös ep betitlad som gruppen)
5
Inspelad i Studio Kvastis i Stockholm
Green Bus Productions
Release: 12/6 2021 (på alla digitala plattformar)
Kreativt kollektiv från Göteborg vars medlemmar skiftat. Hörde dem i källaren på HPKSM för ett par år sedan, då de övertrumfade den amerikanska huvudakten. The Boo Boo Bama Orchestra kan nog påstås ha varit ett undergroundfenomen. Men behöver inte vara så längre, efter denna deras alldeles ljuvliga debut-ep bestående av tre låtar som tar lyssnare i besittning. Har därmed blivit dags att kliva ut i rampljuset och ta emot folkets jubel. Ska poängteras att det är sällan jag recenserar digitala utgivningar, särskilt från debutanter. Dock, denna ep är sällsynt högklassig. Finns något befriande jam-betonat över de tre, smart strukturerade låtar vi serveras. Minns 70-talet när man kunde åka med på flummiga imaginära resor, bli hög på musik. I mitt fall helt utan tillförsel av droger. Enligt dem själva är deras musik en cocktail av psykedelisk boogie där tårna doppats i afrobeat, reggae och österländsk funk.
Bandet spökar gärna ut sig i hippieutstyrsel och driver med machoideal. I video är de lika hemliga som Residents. Har ändå fått reda på vilka eminenta musiker som medverkar på inspelningen. Sjunger gör Jack Öhman (Jack and the Will Horses). Gitarristen (även strupsång/ kör) heter Markus Bertilsson (Machetes). Hur kommer det sig att jag inte känt till denne angenämt riffande, otroligt duktige strängbändare? På bas hörs den sammanhållande kuggen Simon Andermo, gatumusiker som lirat en hel del med Albin Lee Meldau. Johan Johansson ( publicerats längre intervju med honom i Kulturbloggen) gör högst fördelaktiga avtryck på klaviatur och jägarharpa. Kompletterande clou i detta inspirerade gäng utgörs av trumslagare Christopher Cantillo (förekommer på massvis av skivor varav jag recenserat några). Numera är han väl mest känd som medlem i Nils Berg Cinemascope, Viva Black och inte minst Franska Trion.
Kan inte erinra mig på rak arm när jag senast hörde en lika mogen och självklar debut av en svensk konstellation. Man blir lycklig, omöjligt att glömma deras lika charmerande som personliga sound när man väl getts chansen att utsättas för avigt grooviga melodier. The Heat, Young Boy samt Take A Hit visar att de i studion fabulöst tajta männen, är förmögna att visa upp olika rytmiska schatteringar, olika uttrycksfulla ansikten. Låtarnas grunder har skissats fram av Jack Öhman och Markus Bertilsson.
Sväng och rätlinjiga, ibland lite mer intrikata, rytmer premieras. Dessutom odlar Boo Boo Mama Orchestra en humoristisk approach, vilket känns helt rätt Den dansanta aspekten framhålls genom att framhäva Patrick Swayzes höfter och hur livet blir så mycket enklare att leva för oss som upptäckt deras oemotståndliga beat.
Massvis av influenser poppar upp i skallen när jag suger åt mig låtarnas karaktär. I ett intro Love Shack av B-52`s. I övrigt Cramps, Devo, My Life In The Bush Of Ghosts, Highlife á la King Sunny Adé, Material, Talking Heads, Per Cussion / Archimedes badkar, indisk raga, Manu Dibango med mera I deras skönt malande mästerverk Young Boy färgar jägarharpan, Cantillos hypnotiska trummande och slingor från gitarr och keyboard i en anda av Fela Kuti (jo jag har ett par av hans epokgörande plattor). Resterande låtar stoltserar också med ett underbart egensinnigt beat. Take A Hit exploderar i upprymda övergångar och utskott. Här firar Bertilssons Jimmy Nolen-aktiga riffande triumferar. Han är verkligen on fire jämte Cantillo, som definitivt befinner sig i zonen. Och Johan Johansson är i praktslag, vilket jag kan uttala mig om då jag hört honom säkert 20-30 gånger live. Suggestiv sång och oantastligt basspel kompletterar övertygande.
Hoppas få höra bandet live igen och att de får resurser nog att släppa fysisk fullängdare. Boo Boo Mama Orchestra har lyckats åstadkomma en uppseendeväckande debut, som bör ge eko inom och utanför Sveriges gränser. Deras ofattbart svängiga och energifyllda musik är ju gränslös. Blir som sagt så euforisk att det kan tillstås att jag älskar deras sound och samspel. Jägarharpan gör att de sticker ut extra mycket. En odiskutabel fullpoängare!