My Sweetest Punch
2
Betyg: 3
Inspelning, mix och master Andreas Holmstedt Studio PGA i Borås
Producenter: My Sweetest Punch och Andreas Holmstedt
Paraply Records (distr. Border Music)
38:29
Releasedatum: 28/5 2021
Andra fullängdaren (finns som cd och på digitala plattformar) från en konstellation baserad i Göteborg, som existerat i cirka tretton år. Gruppen består av Rickard Linde på sång och gitarr, Thomas Pontén på gitarr och sång (Little Green, Love on Drugs), Jessica Bah Rösman på sång, Ludvig Lindlöf på keyboards samt rytmsektionen Robert Olsson på bas och trumslagaren Martin Lillberg. Har inte hört dem live, vilket gör att förhållandevis obskyra My Sweetest Punch nog får förknippas med popens underground-scen. Indiebandets ambition är att smälta samman genrer de gillar till något personligt. Aktuella plattan innehåller tio original, samtliga signerade Rickard Linde med undantag av They Tell Me och Someone Called My Father vars textförfattare heter Maria Richardsson. Enligt dem själva behandlas små och stora ämnen, både hjärta och smärta och tidens flykt.
Öppningsspåret All I Need To Love släpptes på singel. Den signalerar vad de helst ägnar sig åt, nämligen livsbejakande, lätt bombastisk power-pop. När medlemmarna var för sig nämner favoriter förekommer delvis otippade namn som Yellow Jackets, Vangelis, Esbjörn Svensson, Marillion och Jeff Beck. Förmodligen funkar My Sweetest Punch utmärkt som up tempo liveakt. Det är tajt och låter snyggt och trevligt med med slingor från klaviaturer i symbios med utkristalliserade riff. Tycker om ljudbilden där varje enskild insats tydligt kan härledas. Man slipper alla tendenser till grötigt, mullrande sound.
Scream doftar omisskännligt The Cure med sin hypnotiskt rytmiska figur. Finns fler inslag av lånta fjädrar, vilket inte stör lyssningen. All Over Now är en behaglig melodi vars kontur påminner en hel del om Jackson Browne/ David Lindley från deras storhetstid. I Until I Die får man till en slagkraftig dänga. Den kryddas med inspirerat gitarrsolo jämte dito refräng framförd med passion. Som mest alt country blir det i en fin ballad som får avrunda. Hör vacker, strålande exekverad slide från Thomas Pontén. Finns som sagt låtar som sticker ut, vilket är en förutsättning för att deras modiga koncept ska bära. Fast standarden är inte oväntat svajig totalt sett. Somliga alster fäster inte.
Att sången saknar egenart är självfallet ett aber, gör det tufft att nå ut på större scener. Hade man haft bättre förspänt på den fronten, skulle man troligen haft annan aura, nått ut i vidare kretsar. Räcker inte att det vokala är duktigt utfört, om inte rösterna genomsyras av påtaglig närvarokänsla. Kompet är funktionellt, ser till att strukturen hänger ihop. Men jämfört med exempelvis mästerliga Per Lindvall och Dan Berglund, som jag recenserade härom veckan, lirar de i en annan division, tillför inte tillnärmelsevis samma substans.
Efter att en smula ha trängt in i musiken hos My Sweetest Punch noteras trevlig och habil musik, stundom mer än så. Kanske läge att kontakta gästsolister, externa låtskrivare eller foga in väl valda covers; för att ge sig själva ett välförtjänt lyft. Konklusionen landar i att vi, trots påtalade skavanker, serveras en vällagad kompott med flera goda ingredienser. Man mår överlag bra av gruppens nya album.