Tomas Forssell
Too Much For Sale
4
Mestadels heminspelningar 1977-2020 (Luleå, Falun, New York och Mortorp)
Mastering: Forsman
Eggmusicproduction EM 10/ Forssellproduktion AB
Releasedatum: 14/5 2021 – blå vinyl
Min ingång tar sin början för drygt fem år sedan. när Sam Vesterberg med flera anordnade en välgörenhetsgala på Blå Stället i Angered. Skrev om evenemanget. En av de medverkande var Tomas Forssell, vars gitarrspel imponerade på mig. Han erhöll mina intervjuer med profiler från musikrörelsen i Göteborg. Från den gången har jag stött på honom flera gånger i Göteborg, fått höra vad som är på gång. Fick tidigt nys om planerna på att dra ihop en ny upplaga av legendariska Nynningen. Sett tre konserter, varav en i Alingsås utförligt recenserades. Kan ha hört Forssell live när det begav sig på 70-talet, fast jag är osäker.
Nu är han aktuell med en exposé över sin mångskiftande musikaliska ådra, genom att han släpper tidigare outgivet material med instrumentala spår, hopknåpade på olika platser utsträckt i tiden, vars startpunkt motsvarar uppbrottet från nämnda ikoniska grupp- musikrörelsens svar på Rolling Stones som jag såg på stökig utomhusfestival när Nacksving 5-års jubilerade.
Mycket i Tomas Forssells liv har jag haft minst sagt bristfällig koll på. Exempelvis den berömde skådespelande halvbrodern eller dottern som varit lika berömt ansikte i teverutan. 69-åringen har kanske inte levt ett kringflackande liv. Men fakta är att han bott på olika delar av Sverige. Född i Stockholm, uppväxt i Eksjö, utbildad vid Skara skolscen och ledande mimskola i Paris, flyttade i ungdomen till Göteborg, var med om att bilda Nynningen, medverkade på För full hals jämte andra minnesvärda album, samarbetat på skiva med Thomas Wiehe och Ted Ström, flyttade till Luleå, blev medlem i Skottes Musikorkester, gjorde två soloplattor, bildade Häjkån Bäjkon Band vars målgrupp varit barn, för en av sina många skivor tilldelades de en Grammis, varit mycket flitig producent och medarbetare på SR och undervisat på Ölands Musikteaterskola. Numera är Forssell bosatt utanför Kalmar. Härom året släppte Nynningen med Forssell på sång nytt alster kryddat med nyinspelningar av kultförklarade hits. Gruppen höll på att turnera i höstas tillsammans med Sven Wollter, strax före hans tragiska bortgång.
Pandemin möjliggjorde genomförandet av Too Much For Sale, ledig tid och ekonomiskt krisstöd var bidragande orsaker. Får veta att det funnits en frihet i att arbeta med detta ordlösa material, vilket Forssell betraktat som lättare än att skriva sånger. Vidare att hans musik ofta använts i berättande sammanhang såsom teater och utställningar. Alla kompositioner är original, ofta förstås påverkade av diverse influenser. Det är ytterst få förunnat att vara solitärer, stilbildare i sin egen rätt. Låtskrivaren har sammanställt fakta och idéer kring varje låt, vilket så klart är spännande att ha tillgång till.
Har lyssnat hängivet i hörlurar omkring tre gånger, plus mer ostrukturerat då intresse först väcktes via länk. Samma känsla har inte infunnit sig vid varje tillfälle utan det har pendlat en del. Från upprymdhet till viss besvikelse och tillbaka till fördjupad tillfredsställelse. En anledning stavas ljudförhållanden. Förvisso förnämligt att musiken finns tillgänglig på vinyl, eftersom stereoljud och instruments uppdelning gagnas av vinylskivans resonans. Dock, titlar som Dimman och Kamelen har överlägsen ljudkvalitet jämfört med flera andra spår. Kanske en ofrånkomlig effekt av att det oftast rör sig om primitiva homerecordings., då jag inte tror att denna viktiga omständighet är ett medvetet grepp. Att ljudet i flera sekvenser är så smutsigt och ofiltrerat stör en smula, även en lyssnare som inte är någon avancerad audiofil.
En tillgång och styrka är absolut skivans variationsrikedom, hur känslolägen och sound reflekterar varandra. Kan tänka mig att låtordningen, tillika urvalsprocessen, varit ett delikat spörsmål. Forssell har härvidlag lyckats förträffligt. Och åtskilliga spår överraskar, förmedlar nya sidor av en musiker många trott att de vetat var de ska placera. Man ska ha med sig att Nynningen gärna spänner sina muskler. När de är inspirerade framför de Peaches En Regalia och det finns fotobevis på den unge artisten i samspråk med Frank Zappa. Med det i bakhuvudet gör man klokt i att inte vara så förvånad över resultatet.
Startar roligt, mystiskt och suggestivt med Tusenfotingen inspelad i Luleå 1977 på 4-kanals rullbandspelare. En Roland trummaskin och synt skapar atmosfär med drag av Pink Floyd (Animals) och Bo Hansson. Frustande utbrott på saxofon från Kalle Zerpe upprättar en förbindelse med Christer Boustedt och hans likar. Mean Man är som ett enda långt vinande gitarrsolo som utvecklas successivt. , distad på ett sätt man sällan förknippar Tomas Forssell med, snarare Kenny Håkansson. Nine förevigades på akustisk gitarr och piano för sex år sedan på Manhattan. Mycket vacker melodi som badar i vibrato, förmedlar ljus och lust. Die Kaiser beskrivs som ”svulstigt tema med kompakta klaviaturer och ylande gitarr.” Den kom till under den epok (-85) då sound infekterades av alldeles för tunga produktioner (exempelvis samlingen Den Flygande Holländaren). Dock, detta symfoniskt bombastiska fyrverkeri är smart. Rick Wakeman-här-kommer-jag, kan ha varit Forsells ursprungliga impuls. Nästa melodi inspelad på stråkmaskin utgår från bild av trolsk natur. Låter som ett enda långt intro vars vibbar för mig till Ralph Lundsten och Ulf Dageby (soundtrack Gallret) En av flera fullträffar! A-sidan går i mål med gnisslig industrimusik som kombinerar enkel rytmisk figur med teatermusik. Flåsande röst spär på dramatiskt förlopp. Peter Carlsson spelar på ekrar på ett cykelhjul i avantgardiskt upptåg jag associerar till Einstürzende Neubauten och PLP.
B-sidans inledning Waltz In Rain betraktar upphovsmannen som ett slags soundtrack hämtat från the Big Apple 2015. Svävande och suggestivt. Blir förtjust i låt från Småland sent 90-tal vars innehåll kan påstås vara bland det mest atypiska lyssnarna hört från artisten. Melankoliskt Balkan-stuk över dessa välbekanta tongångar. Minimalistisk lek med samplingsteknik. Refererar därefter till triphop och Bristol-scenen som hade gjort avsevärda avtryck vid den här tiden, också hos mig. En hyllning till 60-talets ”ståltrådsgitarr”-grupper som Ventures och Shadows har fått titeln Old Friends. Den är inspelad i Silence-studion i Värmland 1991 och har samband med första bandet Forssell var med i och en röd Höfner-gitarr. Kul pastisch som visar på förmågan att täcka in skiftande uttryck. Avlöses av ytterligare ny sida. Malande groove i botten dekoreras ut i flera lager. En given hit med drag av Material, Kip Hanrahan, Mickey Hart Per Cussion med flera. Fullkomligt hypnotiskt mönster! Utstrålar energi och framtidstro kreerad som den är bakom ratten, i målinriktad regelbunden färd över Ölandsbron. På poetiskt klingande Kamelen medverkar Bernt Andersson och på sax kompletterar ypperligt Thomas Jäderlund. Slår mig att låten mycket väl skulle kunna ha text. Doftar en smula Supertramp, fast ännu mer Lasse Englund och särskilt (för andra gången) Thomas Almqvist anno akustiskt genrefritt 80-tal. Too Much For Sale inramas av ett känsligt formulerad sak komponerad i Falun på 90-talet. Fäster mig vid hur välbalanserat naken låten är med snygga glissandon. Att jag tycker att Lovesong frammanar frid, har sin naturliga förklaring. Forsell längtade nämligen efter att fru och nyfött barn skulle komma hem från BB.
Som framgår med önskvärd tydlighet ett spännande projekt med med många ansikten, väl värt att exponeras för såväl trogen publik som nya lyssnare. Alla låtar förtjänar sin plats på denna lovvärda instrumentala dokumentation. Och de tre sista låtarna är monoliter, formidabla fullträffar.