Björn Sjöö
Ung och stark
4
Spelades in under 2020 (fram till i höstas) i Doghowl Studio
Inspelning och mixning: Björn Erixon
Producerad av Björn Erixon och Björn Sjöö
DogHowl Records (utgivning på vinyl och digitalt)
Release: digitalt 26/3 2021 / vinyl: 9/4 2021
Vi som har åldern inne minns den så kallade alternativa musikrörelsen; dess inflytande, framgångar och upplösning.. Jag är visserligen inte gammal nog för att själv ha varit aktiv, mer än att vi på gymnasiet bildade en förening för att främja företeelsen. Har dock kvar geografiska utlöpare på vinyl, i form av plattor med Rekyl och Norrbottens Järn. Då långhårig som modet föreskrev, numera skägg istället för hår. Luleåbon Björn Sjöö som passerat 70-års strecket, var medlem i Rekyl och skrev låtar åt Norrbottens Järn. Han ingår i Norrlåtar. Och tillsammans med bland andra basisten Tommy Skotte (Skottes Musikorkester, Abash med flera) grundade Sjöö Anton Svedvergs Swänggäng. På senare år har han spelat jazz, skådespelat på Norrbottenteatern samt i teveproduktioner av Ronny Eriksson. Har därtill varit musiklärare på gymnasienivå samt gästat yngre artisterna Movits och Zacke plus lirat i ett band med rötter i New Orleans-stil.
Nu manifestar Björn Sjöö ett drygt halvsekels karriär genom att släppa sin solodebut. Den föregås av två singelsläpp. Ironiskt betitlade Ung och stark är en påkostad satsning med imponerande många medverkande, vars sammanställning växt fram successivt. Grunderna arbetade Sjöö fram på trio med trumslagare och basist. Tydligen var inte alla femton musiker samlade eller ens befann sig i samma studio. Har för mig att tre av dem har jag hört live i Mölndal/ Göteborg. Somliga bland dessa femton har spelat in sina bidrag i respektive hemmiljö, vilket var ett ovant sätt att sy ihop ett album läser jag i intervju.
All text och musik har skrivits av artisten själv, vars diversifierade influenser resulterar i angenäma konturer. och fylliga sound. Äldsta låten dateras till 1982, singeln En annan dag med Rekyl. Två-tre gånger studsar jag till av att hookar och melodier låter påfallande likt kända låtar. Ingen aning huruvida likheten ska tillföras slumpens konto eller om norrlänningen, vars idol i uppväxten hette Manfred Mann, medvetet knyckt. Associerar till tema i Paul Simons Graceland, Ry Cooder, Tony Joe White, Randy Newman och en komposition med innerlig gospel-touch känns väldigt välbekant.
På det delikata smörgåsbordet serveras många goda smaker bestående av rockig up-tempo, blues, visa, rythm & blues, alt country, Mardi Grass – stil, gospel, singer songwriter-stuk, jazziga tongångar, americana, en gnutta rockabilly och tendenser till boogie. Det fina i kråksången är att beståndsdelarna skickligt binds samman. Björn Erixon ska lovordas, dennes nyckelroll som medproducerande bollplank har varit avgörande för den lyckade helheten.
Björn Sjöö trakterar en uppsjö (notera Göteborgsvitsiga ordvalet) instrument, fast han gärna poserar med tuba. I övrigt spelar han gitarrer, trombon, bastrumma och piano. Piano ska ha varit första instrument under uppväxten. Musicerandet fixar han oklanderligt. Att han på sin äntligen förverkligade debut, kontinuerligt dokumenterar sitt hantverkskunnande som låtskrivare, är emellertid albumets största tillgång.
Ska man vara helt korrekt måste övriga musiker harangeras. Utan deras glimrande bedrifter hade det inte blivit lika lysande resultat. Vill skjuta in att jag fått hålla till godo med datorljud, om än bättre än gängse. Lite trist att inte ha ett recensionsex. Den utvandrade Luleåsonen Ola Gustavsson har spelat med och proddat en drös berömda svenska namn. Här påverkar han essensen i Ung och stark på ett glimrande inspirerat sätt, oavsett om det handlar om att lägga solon på elgitarr eller läckra harmonier på pedalsteel och mandolin. Rytmsektionen bestående av ovan nämnde Tommy Skotte och trumslagaren Mats Danell ( son till Nils som spelade med Lars Sjösten och Abash?)är magnifik i sitt sätt att framhäva låtars struktur. En annan kvalitet de demonstrerar är att lyhört gå i dialog med separata melodiinstrument. Kreativt grepp! Två kvinnliga saxofonister tränger igenom i ett i övrigt manligt perspektiv. Frida Thurfjell kastar loss gånger två, ger oss vitala solon på tenor. Ytterligare en stimulerande egenhet avseende arrangemang, är förekomsten av stimulerande outro på enskilda instrument.
Sången är inte Sjöös främsta tillgång, blir ibland för gäll när låtskrivaren är uppe i varv. Men den avskräcker mig inte heller och han är noga med att artikulera. I drömskt countrydoftande Inga pengar låter rösten övertygande i poetiskt storslagen text, integrerad med vackert spel på pedal steel av Jonas Eriksson. Av tio låtar (på vinyl jämt fördelade) där inga faller ur ramen, ska ett par potentiella hits hissas. Förutom Inga pengar faller jag pladask för Det vore skönt samt Förändringens vind. Den första för dess charmant bluesiga, rullande toner vars feature utgörs av mötet Gunnar Sundströms hammondorgel – Jonas Erikssons barytongitarr. Senast nämnda titel tack vare avspända ensemblespelet i tidlös souljazz som kröns av några underbara instrumentdueller. Ola Gustavsson levererar ett makalöst känsligt bluesbaserat solo som framkallar gåshud.
Det är så skönt jämte En annan dag präglas av dels tacksamhet i ord och ton, dels en pendelrörelse mellan vemod och tröst. Andra alster kännetecknas av ett härligt gung. Texterna är kärnfulla och tänkvärda, samtidigt existentiellt reflekterande på ett ganska diffust vis. Vi får inga episka berättelser á la Plura och Anders F. Tycker ändå man får lära sig en del om Björn Sjöös livsinställning.
Hoppas Ung och stark letar sig fram till både gamla följare och nya generationer. (i sammanhanget poppar Rekyls kanske största hit upp ur minnet: Det finns ingen förlorad generation) Registrerar utomordentligt hantverk av en mycket duktig eklektisk låtskrivare och hans glänsande medarbetare.
obs En av de forna medlemmarna i Rekyl heter Rolf Hedberg. Har precis fått reda på att han är far till Frida Thurfjell, vars saxofonspel förgyller skivan. Numera bor Rolf i Göteborg och är bland annat teatermusiker/ -kompositör. Denne multiinstrumentalist har jag haft förmånen att höra live ett par gånger.