Slalom
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 mars 2021
Regi Charlène Favier
Den franska filmregissören Charlène Favier har skapat en stark film om hur utsatta unga elitidrottare kan vara – och en film som visar hur svårt det är för de unga att säga stopp när övergrepp sker. Filmen beskrivs som angelägen, vilket är ett ord jag oftast har svårt för i samband med film och teater. Angelägenheten får inte gå ut över det konstnärliga. Och det gör det inte i denna film. Slalom kommer i april att vara nav i en skolkampanj för gymnasieelever i hela landet som får ta del av filmen kostnadsfritt. Det är ett mycket bra initiativ. Filmen är viktig men också så konstnärligt välgjord att den är värd en stor publik och den kommer helt klart att ge upphov till diskussioner och funderingar. Slalom är en film jag hoppas alla som på något sätt har med idrottande ungdomar att göra ser.
Slalom har mycket att berätta och den gör det utan att peka finger, utan att vara övertydlig. I filmen får vi följa 15-åriga Lyz som har blivit antagen på en internatskola med elitutbildning för lovande alpinåkare. När tränaren Fred inser hennes stora potential och inser hur stor hon kan bli tar han hand om hennes träning och driver på henna både mentalt, psykiskt och fysiskt – men också sexuellt. Filmens stora styrka är att den inte beskriver det i svart och vitt. Vi får se hur svårt det är för Lyz att sätta stopp, då hon har ett sådant driv att bli världsbäst – och hon får också den ena segern efter den andra då hon gör som tränaren Fred bestämmer.
Skrämmande är skildringen av själva miljön, hur de unga har en hackordning och hur de unga är redo att mobba varandra. Jag tror att det är medvetet från ledarnas sida att miljön är så aggressiv, så hormonstinna.
Regissören Charlène Favier är själv uppväxt i skidsportsmiljön och även om hon själv inte utsatts för övergrepp har hon vänner som berättat för henne. I en intervju berättar Charlène Favier att filmen är oerhört personlig för henne och viktig. Det är en berättelse hon kände att hon måste få ur sig. Hon lyckas väl. Fotomässigt är filmen fantastisk med snövidderna i det vita landskapet. Närbilderna på ansikten och kroppsspråket berättar mycket som inte sägs rent ut. Den konflikt som far runt inne i Lyz känns i magen på oss i publiken. Lyz har en stark tävlingsinstinkt och är beredd att träna hårdare än de flesta för att nå toppen. När hon då får en tränare som själv varit bland eliten och som är beredd att träna henne och driva på så hon når toppen är det svårt för henne att reda ut vad som är rätt och vad som är fel. Det blir tydligt hur svårt det är kan vara för en femtonåring att inte ta på sig skulden för vad de vuxna utsätter dem för.
Filmen som nu går upp på svenska biografer visades på Göteborgs filmfestival där också Tigrar visades, en film som också tar upp en ung idrottare och den fruktansvärda press som unga elitidrottare kan utsättas för. Ett viktigt ämne – och därför är jag glad att båda dessa filmerna inte bara är viktiga utan också konstnärligt och dramaturgiskt välgjorda.