Don Quijote – Erik Holmström goes följetong
Folkteatern i Göteborg 25-26/9 2020
Urpremiär 25/9 2020
Inspirerat av Cervantes roman
Regi: Erik Holmström
Scenografi och kostymdesign: Maja Kall
Ljusdesign: Tobias Hagström-Ståhl och Sofie Andersson
Ljuddesign: Ensemblen plus musiker
Musiker och komposition: Lotta Wenglén och Cecilia Nordlund
Medverkande: Andrea Paddington Edwards, Lena B Nilsson, Malin Morgan, Pelle Grytt, Jonas Sjöqvist, Anna Lundström samt Sanna Hultman
Avhandlar inte del III separat då föreställningarna inte kan definieras som scenkonst. Istället iscensattes ett Big Brother-liknande experiment med fastställda regler. Kan liknas vid en utdragen installation, ett work in progress utan annat specifikt mål än att hinna läsa hela boken, vilket retligt nog går i stöpet. Under rubriken Into the Reality skulle ensemblen turas om att högläsa romanens två delar, inte prata med varandra förutom vid måltider då endast romanens innehåll fick dryftas och när den instängda ensemblen släpptes ut för gemensamma promenader skedde det i tidsenlig klädsel under fortsatt läsning. Ensemblen var hänvisad till varandra genom att ha accepterat, villkoret att vistas inspärrade på Folkteatern under cirka fyra dygn. En ytterligare olägenhet bestod i att deras arbete/ fritid kunde följas på Youtube.
Projektet, likväl som det lästa, analyserades vid tre måltider av samtalsledare. Inbjudna var komikern och arrangören Emma Knyckare, förläggaren och idéhistorikern David Karlsson samt radioprogramledaren Rasmus Persson. Såg med behållning de tre samtalen som pågick i exakt sextio minuter. Först nämnda på plats och övriga på nätet. Sällan har vi publik sett skådespelare exponerats så bildligt talat osminkade, i egenskap av privatpersoner som uttalar sig. Vad Knyckare kallade för dokusåpa var en anomali från genrens gängse dramaturgi. En av deltagarna sa att hon inte ansåg D.Q III vara ett socialt experiment. Olika reaktioner, oenighet avseende bokens kvaliteter, men inga konflikter.
Till Del IV hade Folkteatern bett intresserade att skicka in berättelser (ska finnas på teaterns hemsida) med anknytning till Don Quijote och hans vapendragare. Vi får reda på att D.Q bär vissa gemensamma drag med Karl-Ove Knausgård. Varianter av en fortsättning på andra delen utgiven 1615, förflyttas med folks fantasi till helt andra miljöer och epoker. Regissören valde historier från sex bidrag, vilka knådats ihop i lustig collageform. Holmström upplyser om att det faktiskt cirkulerade en falsk fortsättning i skarven emellan Cervantes två delar. Alla i ensemblen framför ungefär lika stor mängd text, läser innantill. Sanna Hultman medverkar inte på scen, utan syns och hörs via länk.
Likheten med Radioteater påpekas. Hur texten förstärks och betonas i etern är ju helt avgörande för mottagarens upplevelse, en omständighet Holmström utgår från i vad som annars riskerar bli stillastående uppläsning. Underhållningsvärdet ökar markant när ensemblen i realtid, tillverkar samtliga ljudeffekter tillsammans med musikerduon. I spelfilmens värld där ljudeffekter framställs i efterhand, kallas yrkeskategorin trampare.
Ensemblens var för sig frejdigt laddade och synkade aktioner påminner om en speciell uppsättning på Göteborgs Stadsteater för halvtannat år sedan Ship of Fools). Utspridda bord är belamrade med otroligt många pinaler, noggrant utprovade illustrerar de allt eftersom skeendet i inlämnade texter.. (I del II Into the Violence hade Holmström på ett förtjänstfullt sätt letat fram förhöjande ljudmarkörer.)
Genom att delvis förlita sig på utomstående gick teamet avsiktligt utanför sin komfortzon, lyckligtvis med gott resultat. Regissören band elegant samman radbandet av spretigt infallsrika historier. Öppningsrepliker och slutord adresserade till publiken, ombesörjes med bravur av Andrea Paddington Edwards. Förvisso ovant att släppa viljan att hänga med, istället ge sig hän i en mysko och ologisk värld. Även om inga nya insikter serveras funkar det våghalsiga projektet riktigt skapligt. Ensemblen står för animerade uppläsningar i skiftande konstellationer. Samtidigt minst lika kul att ta till sig ljudläggarnas finurliga aktioner.
Vad de brokiga berättelserna berörde? Minns fragmentariskt äventyr i djungeln där gränsen mellan människa och apa löses upp, Thelma & Louise och åtråvärda Brad Pitt, in- och utgångar, yttrandefrihet, lång scen från blomsterhandel som möjligen anspelar På Little Shop Of Horrors, en nyckfull presidents löfte om att bygga mur, egoboost, uttrycket ”smek själen” samt frågor riktade direkt till riddarromanens anti-hjälte.