The Painted Bird
Betyg 3
Svensk biopremiär 4 september
Regissör Václav Marhoul
Skådespelare Petr Kotlar, Stellan Skarsgård, Harvey Keitel, Barry Pepper och Udo Kier.
En mardrömsfärd ned i de djupaste av bunkrar. En fasornas odyssé in i det brinnande infernots djävulsgap. Med tydlig inspiration från Tarkovskijs Ivans Barndom närmar sig The Painted Bird ämnen kring barns utsatthet och hat. Det är våldtäkt, misshandel och ond bråd död. Till slut blir det väl svulstigt. Den svåra överföringen från bok till film är inte utan ihåligheter.
The Painted Bird tar sitt avstamp i ett Östeuropa i fritt fall. Andra världskrigets apparat har precis påbörjat sin rullning och judehatet i det lilla samhället där pojken har sin boning är påtagligt. Av folket mobbas han ut och påklistras öknamn som “Gypsy” eller ”Jewish Stray”, på svenska judisk vilse. Ensambarnet omhändertas av en äldre kvinna och när så fostermamman tragiskt går bort blir pojken lynchad av bönderna. Han begravs till topp och tå i en öken, men ynglingen tar sig upp och så börjar pojken Joskas vandring genom mänsklig missunnsamhet och misär. Vår brutala natur gör sig påmind i en berättelse om en tid präglad av förnedring och svartsynthet. Massutrotelsen som pågick för fullt på öppen gata där SS-män avrättade judar och romer på löpande band. The Painted Bird är en berättelse om hat.
Av de vuxna misshandlas och utnyttjas Joska. Behandlingen blir sinnebilden för krigets svart-och-vit färgade syn på människan, en kategorisering utifrån hudfärg och/eller nationalitet. Till tonerna av Beethovens Fur Elise ser vi pojken vandra. Det är doften av Tarkovskijs Ivans barndom och ryska Kom och Se, ett brutalt krigsdrama från 1985 med samma tema om barns utsatthet och krig. Guldlejonnominerade Václav Marhoul vältrar sig i människans tillkortakommanden. Men överföringen från bok till film, från Jerzy Kosiński’s 60-talsnovell Den färgade fågeln till vita duken, har inte varit utan svårigheter. Det poetiska från förlagan fungerar sämre i biomörkret. Scener, den ena brutalare än den andra, känns som påtvingade. Som att filmens huvudsyfte var att pressa in så mycket förtryck och misär det bara går. Speltiden på nära 180 minuter är i längsta laget. Det är synd då det annars är en cineastisk upplevelse. Fotot signerat Vladimir Smutny med suggestiva bilder och Tarkovskij-episka vyer är maffigt och gör mycket för helhetsintrycket. Det är bristen på variation, det repetiva vältrandet i elände, som får filmen att falla. Marhoul väljer att kräma på rejält med bombastisk musik och visuellt guld. Det finns oförglömliga scener som den där pojken kämpar för glatta livet begravd i en ökensand med glupska rovfåglar cirkulerandes runt hans huvud. Sekvensen etsar sig fast på din näthinna.
Petr Koltar som Joska är utmärkt, både naken självutlämnande med iskall blick och ett lidesefullt anlete. Han delar rampljuset med storheter som Stellan Skarsgård och Harvey Keitel. Stellan dyker upp i en mindre roll som den humane SS-soldaten Hans och Harvey Keitel agerar i nedbantad gestalt som kyrkans man, men läskigast av dem alla är Udo Kier som förtryckaren Miller. Tyvärr fungerar skådespelet enbart som kamouflage för att dölja filmens brist på innehåll och substans. The Painted Bird är en häftig fyrverkeripjäs, men en lövtunn berättelse håller inte för tre timmars sträckbänk och pojken som så desperat kippar efter luft i en obarmhärtig värld får aldrig andrum i filmen som vill på tok för mycket för sitt eget bästa.
Petter Stjernstedt