Martina Almgren
Peace Of Mind
3
Inspelad och mixad av Janne Hansson i Atlantis studio i februari 2019
Mastrad av Henric Alsér i Svenska Grammofonstudion
Producerat av Oh Yeah Records
Oh Yeah Records
45:41
Releasedatum: 6/9 2019
Har sett Martina Almgren spela i Ystad och Falkenberg, Göteborg och Mölndal. Kanske på någon mer ort jag inte kommer på just nu. Hon är en ekonomisk trumslagare, lägger på stämningar genom att hushålla med rytmisk tillförsel. Ytterst sällan levereras snabba kaskader. Detta är andra skivan i eget namn för 57-åringen. Föregående präglades av ett stramare, österländskt sound då den baserades på dikter av Tagore. Peace Of Mind har en friare struktur, balanserar enligt skivbolaget mellan det noterade och improvisation. I vad som beskrivs som öppen kommunikation och pågående samtal omger sig Martina med sin make Owe Almgren på elbas, Blacknuss Allstars -riffande gitarristen Mattias Torell samt Elin Forkelid (tidigare Larsson) på saxofoner som ståtar med egen grupp och ingår i exempelvis Sol Sol.
Tilltalande öppning med sammanhållen melodi, vars förgrening med sax i täten sker med bibehållen linje. Samtidigt väcks en berättigad oro för obalans, eftersom tenorsaxofon dominerar med eftertryck. Första vindlande solot i titellåten borde kortats. Fly Eagle, byggd på traditionell jojk, innehåller ett hetsigt, suggestivt tema. Låter mycket angenämt och påminner om Rena Rama för fyrtio år sedan, när alla fyra förhållandevis jämlikt bidrar. Låten fördjupas av makarna Almgren, varefter Forkelid anför ånyo. Tippar över kanten när hennes intensiva sopransax lämnar övriga bakom sig.
Förutom Anna Lund (synts mycket i SVT senaste tiden), kan det inte finnas särskilt många kvinnliga trumslagare inom svensk jazz som skriver musik. Av skivans åtta kompositioner har Martina skrivit samtliga utom nämnda jojk och Tenderfoot Chant (Lennart Kullgren) Balladen Strax före solnedgången är namngiven efter dikt av Werner Aspenström. I introt hörs såväl sång i bakgrunden som pianospel. Behagligt utsträckta slingor avlöses av vad som liknar skalövningar på saxofon. Torells läckra ackordföljder får tyvärr en alltför undanskymd roll som helhet. Ska framhållas att jag överraskas av hans närvaro, han som jag förknippar med Eric Gadd, Lisa Nilsson och Caroline af Ugglas. Hans gitarrspel blir grovt diskriminerat av frenetiska saxofoner. Lyckligtvis ges han möjlighet att färga melodin på Kindred Spirits, en låt där jag mycket uppskattar temat.
Hör subtila stadiga basgångar från Owe Almgren, vars position borde placerats längre fram fler gånger. I en låt tilldelas han, till min förtjusning, både intro och solistutrymme. Då tassar kvartetten runt i strumplästen. Kul och snyggt utfört med en trumslagare inte ute efter att briljera, föredrar istället att agera samordnande kraft vilket hon gör med bravur. Ett slags basalt sväng uppstår. Lusten att gå loss, sprida råbarkat ös omkring sig, får sitt utlopp i Oh. Låten utvecklas till euforisk ”eargasm” genom fräcka riff och dito basgroove. De fyra spräcker ramarna i en frenetisk urladdning. För en gångs skull funkar balansen eftersom samtliga befinner sig på samma exalterade våglängd. Man avrundar genom att gå ner i varv och förmedla vackra klanger. Fin dialog emellan sax – gitarr. Suck av lättnad när ingen sticker iväg på egna äventyr. Skivbolagsdirektören Martina kommer kanske mer till sin rätt när balans och lika villkor råder.
Har lyssnat ett antal gånger, både via hörlurar och högtalare. Peace Of Mind har växt under resans gång, har funderat på högre betyg. Landar efter visst grubbel ändå på 3+. Ett skäl att alla låtar inte äger samma tyngd och bärighet. Ett annat albumets markanta ojämnvikt. Jag har live vid flera tillfällen tagit till mig uttrycksfullt, oklanderligt musicerande från Elin Forkelid, vars dragning till frijazz är påtaglig. Dock, sällan på en svensk nutida produktion, hört en instrumentalist i sådan utsträckning dominera på någon annans skiva. Det är och förblir min huvudsakliga invändning. En kuriös detalj med familjen Almgren (där Björn ingår i Augustifamiljen), är att jag på sistone recenserat tre skivor som involverat någon eller några ur familjen.