Lollapalooza, dag tre
Artister: Young Thug och Lykke Li
Lollapalooza höll som festival i två av tre dagar. Utan riktigt dragplåster på söndagskvällen och med glest i publiken på flera konserter kändes slutspurten som ett antiklimax. Men det fanns ljuspunkter.
Lollapalooza satsar på hiphop och har bokat en gäng rappare från Atlanta och Harlem som Masego, Young blood, Travis Scott och Young Thug. Han leker med det subversiva, machoism och androgynitet. Han jonglerar med dubbeltydligheter och därmed synliggör hiphopens stereotyper – Bitches, money, drugs..
Young Thug är Atlanta-rapparen som krossar barriärer och som tar hiphop-musiken vidare mot oväntade outforskade områden. I hans musikbygge växlas mellan rap, skrik och prat. Lyssnarna utmanas. Artisten är mästare på att engagera fansen. Young Thug skriker ”Moshpit. I want you to create the biggest moshpit” vartefter folkmassorna backar bakåt och gör sig redo att kasta sig ut i tomrummet. Ungdomarna hoppar in i varandra samtidigt som man utbringar ett glädjetjut. Vrålen ekar långt bortom festivalområdet. Young Thug är publikmagneten som får med sin publik i den briserande molotovcocktail som är hans emblem.
I sin lek med machoattityder är tonen aggressiv. Här finns en nerv, som om musiken vore en fråga om liv och död. I tumultet är mikrofonen hans vapen och med pistolmynningen hårt tryckt mot huvet gäller det att man levererar. Och det gör han. Young Thug på Lollapalooza är ett bombnedslag som får marken att rämna.
Det är intressant att jämföra honom med Lykke Li, två helt olika artister och mottaganden. I publiken är det glest. Det svala mottagandet påverkar en nedstämd Lykke. För en bra konsert är relationen publik och artist avgörande. Och ikväll har Lykke Li sina lyssnare mot sig. Med senaste skivan från 2018 so sad so sexy tar Lykke in på en ny, mer kommersiell bana. På albumet finns få höjdare. Det är jämngrått hela vägen. Lykke kramar ur sig sega bitar utan klimax som so sad so sexy och sex money feelings die. Applåderna är tafatta. Under större delen av konserten har Lykke knappt någon ögonkontakt med publiken. Och när hon väl tilltalar oss är det med klyschor som – ” Det är roligt att vara här”. Men är det så roligt? Lykke verkar trött, som att hon helst av allt velat kura in sig i en tjock, varm filt och stänga dörren till omvärlden. Det är inte bästa förutsättningar för att ta sig an en festivalpublik. Att samspelet publik och artist är avgörande för en lyckad konsert står här klart. Resultaten speglar den bilden. Lollapalooza avslutas med ett bang och ett antiklimax.
Sammantaget var Lollapalooza sommaren 2019 en bra , välorganiserad festival med ett lyckat varierat utbud. Med dryga 56 000 besökare kan vi inte prata om annat än en succé och därför planerar festivalen att redan nästa sommar köra en uppföljare. Jag vill tipsa arrangören inför nästa tillfälle om att satsa på utbudet för den tredje dagen och att sprida ut dragplåstren mera under helgen. Annars finns få klagomål att lyfta. Lollapalooza är en ny guldklimp i festivalSverige som är här för att stanna.
Foto: Thomas Johansson.