Drygt två timmar med ”The hottest band in the world” på deras slutgiltiga avskedsturné. Mängder med hits och ett bombardemang av dundrande raketer, blinkande lasrar och ett band som verkar genuint sugna att bjuda på ett avskedsfest med extra allt. Men jag tvingas rådfråga mitt åttaåriga jag om ett omdöme för mitt femtioåriga, mer cyniska jag, är skeptisk.
När jag ser den här showen med mitt allra barnsligaste jag i förarsätet så konstaterar jag att det är lika roligt att sjunga med i alla låtarna som jag en gång tyckte hemma i pojkrummet. Det är en makalös föreställning som bjuds och jag ser storögt på de sminkade monstren på scen. Hur häftiga är de inte? Så coolt! Alla låtarna jag mimat till framför spegeln hemma på Terrassgatan finns med. Demonen dräglar blod och svingar sin långa tunga, allt medan katten taktfast och säkert skapar ett muller som fortplantar sig rätt in i magen. Rymdmannen med sin supercoola utspejsade uniformering fängslar mig än och jag ser mig själv spela luftgitarr och försöker se ut som Ace.
Det är där det skär sig lite. Ace är inte där. Rymdmannen heter Tommy och är jätteduktig på gitarr. Han ser bara ut som Ace. Sexsymbolen med den vackra stjärnan över ögat klarar inte av tonerna i sångerna längre, det märks till och med när han snackar med publiken. Rösten skär sig och det blir allt tydligare att det inte är ett renodlat liveframträdande. När åttaåringen i mig inser att det inte bara är jag som mimar faller illusionen och blir till grus.
Men jag skakar om barnet i mig och återgår till fantasin och där, i den, är Kiss fortfarande något av det ballaste man kan få se. För hur det än är så är det en fantasi, en magisk illusion som bjuds, en fantastisk verklighetsflykt. Jag vårdar det minnet i mig och är glad att jag fått vara med och se bandet på avskedsturnén. En resa som började i pojkrummet någon gång runt 1976 har nått sin slutstation.
När det annonserades att Kiss skulle komma till SRF sommaren 2013 var det en stor skräll. Ett så dyrt band på Sweden Rock. Sedan dess har mycket hänt och när det återigen annonserades att Kiss skulle komma verkade ingen direkt förvånad. Festivalen har definitivt blivit en spelplats för de allra största banden.