Vi samlar ihop oss för en bildspecial.
Amon Amarth, vad ska man säga? Vikingarock går ju alltid hem på en ölstinn rockfestival. De är skickliga på sina instrument. Growl är en märklig konstform. Men det blir lite mycket. Mycket av allt. Vikingametaforerna är oändliga. Vrålen likaså. Jag gillar musiken men skulle vilja redigera bort rätt mycket för att kunna njuta av musiken.
A*C*T är ett helt annat sorts band. En smörjelse för öronen, ett balsam för själen. Ett gäng avslappnade killar som trakterar sina instrument med fantastisk precision. Humoristiska, trevliga och varma är omdömen jag kommer att tänka på. En sann spelglädje som smittar publiken. Härligt befriat från poser och vrål.
Def Leppard är inte ett band som berör mig. Jag tycker de är ganska tråkiga. Men publiken verkar ha kul och bandet gör sitt jobb som de ska. För den som gillar det här bandet bjuds det säkert på en trivsam stund.
Vår kväll på Sweden Rock avslutas med en spännande bekantskap ur Studiefrämjandets projekt NEMIS, New music in Sweden. Artisten kallar sig Scarlet och bjuder på tung domedagshårdrock, med dans och lyrik framförd som spoken word, rap och vacker sång. Tillsammans med tre dansare och tre musiker spelar de intressant och berörande musik.
