Sherlock Holmes- Det vita hjärtat Scen: skärholmen
Längd: 2 h 30 min
Skådespelare: Maria Sundbom, Christopher Lehmann,
Astrid Kakuli, Simon Rodriguez, Per Öhagen, Daniel Nyström, Ulrika Nilsson
Manus: Joakim Sten
Regi: Carolina Frände
Scenografi och kostym: Charlotta Nylund
Mask: Johanna Ruben Musik: Per Öhagen
Opiumdimman duggar tät över Baker Street, London, England. Regnet piskar den våta gatstenen. Och vid detektivbyrån för Sherlock Holmes knackar det på dörren. In kommer en genomvått och mycket skärrad handelsman. Han berättar om den gummihand han fått hem i brevlådan. Vad betyder detta kryptiska meddelande? Sherlocks som vanligtvis utreder äktenskapskriser och småbrottslighet blir triggad att ta sig an fallet. Färden tar Sherlock och hans ständigt trogna kompanjon Watson djupt ner i Londons kloaksystem. Sherlock Holmes – Det vita hjärtat är ett mustigt äventyr fylld med bestialliska mord, kluriga gåtor och oväntade vändningar. Men pjäsen är mer än så.
I Joakim Stens händer blir den klassiska historien om den klipske detektiven ett drama med politisk udd om slavhandel, kolonialism och rasism. Gummiindustrin I England på 1800-talet var ett globalt jättemaskineri som innebar omfattande handel men också stora orättvisor. Under Leopolds II styre av belgiska Kongo halverades folkmängden under våldsamma omständigheter. Svarta personer utnyttjas av britter som slavar. De fick stränga befallningar och lydde man inte sin överordnades befallningar blev straffet en avhuggen hand.
De är ett genidrag att med Doyles berättelse som fond låta den politiskt laddade historien om England och nationens rasistiska förflutna få veckla ut sig. Dessutom varvar dramatikern Joakim Sten in i berättelsen om temat kring genikulter och människans oförståelse gentemot andra. Genom att låta Watson ha sitt ursprung I Kongo som legosoldat läggs grunden för en diskussion om “den vita mannen” och hans historiska skuld. För detektiv Sherlock dras mattan av under hans fötter. Istället är det Watson somfår glänsa som pjäsens hjälte. Han som sitter på svaren och han som kan förstå skeenden sett ur en större politisk, samhällelig kontext. På så sätt gör Sten upp med genikulten där Sherlock, en man med skarpsynt intellekt, inte förmår att sätta sig in i andras situation eller fatta våra varierande grad av spelutrymme i samhället.
Som pjäs är Sherlock – Det vita Hjärtat allvarsam, och ja något humorlös. Kanske hade regissör Carolina Frändes gestaltning och Joakim Steens författande mått bra av ett och annat skratt-moment. Men i sammanhanget är det parenteser. Jag imponeras av Charlotta Nylunds sparsamma scenografin där hamnens kyla och frostiga dimma samt kloakens sura odör blir murbruket till själva bygget. Caroline Frände som den opiumrökande Sherlock är strålande. Hennes förmåga att på samma gång vara bräcklig, kaxig och socialt handikappad är en fröjd att se. Christopher Lehmann funkar bra i rollen som Watson, den utsatta mannen som blundar för sitt eget förflutna, men som snart inser att det inte är en hållbar väg att vandra. Carolina Frände som regissör har medvetet låtit kvinnliga skådespelare klä i sig de dominerande manliga rollerna. Sherlock Holmes – Det vita hjärtat är en pjäs om “de andra”, de som inte promenerar i maktens korridorer och som ständigt får kämpa för att göra sin röst hörd.
Som skolpjäs är Sherlock komplex och den kräver ett skärpt huvud. Via de viktiga teman och sin utformning lyckas Sherlock både vara lärande om vår gemensamma historia och underhållande. Och som publik får vi för första gången se en osäker Sherlock som inte kan se hela bilden. Det är bara givet att Sten, den politiske och nydanande dramatikern, skulle vara först på bollen.
Petter Stjernstedt
