Kvinnan som glömde sitt förflutna
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 mars 2019
Regi Agnieszka Smoczyńska
Efter flera års minnesförlust sitter Alicja i Tv-rutan för att få en ledtråd om vem hon är. När en man ringer och säger att hon är hans dotter ser hon lika frågande ut som tidigare.
Inte ens hennes namn väcker minnen hos henne. Tillsammans med sin psykolog åker hon till byn utanför Wroclaw och träffar sina föräldrar. Även hennes man och son kommer dit, men Alicja minns inget. Likt en tillfällig gäst går hon runt i huset . Helt avskärmad och med tom blick betraktar hon alla familjemedlemmar.
Hon minns inte vad hon gjort de två åren i Warszawa och hon minns inte sitt tidigare liv. Hon har ingen vilja att få veta mer och det enda hon vill är att få sitt ID-kort och försvinna igen.
Känslan hon ger är att hon varit prostituerad och drogmissbrukare. När hon efter en middag med maken suger av honom i framsätet på bilen och sedan går ut och röker direkt kunde det lika gärna vara en kund på gatan. Ibland kommer små minnen upp som till exempel att hon kan sin pinkod till bankkortet eller vet var säkringarna sitter i köket.
Filmen är nästan som thriller och man sitter länge och funderar på om maken har misshandlat henne eller försökt mörda henne och att det är det som hon förtränger.
En människas psyke är inte lätt att förstå och här får man egentligen ingen förklaring. Om Alicja vill lämna sin kvinnoroll som dotter, hustru och mor kan man förstå det. Att inte vara vårdande, behaglig och till lags. Den önskan har många kvinnor och den framställs ofta i kulturen.
Alicja är ju också stark i sin tigande roll dit ingen når. Att inte släppa in någon innebär att man slipper bli sårad. Däremot är det svårare att förstå varför hon tappar alla inlärda normer, som till exempel när hon sätter sig att kissa bland alla människor på tågperrongen. En scen där de ”normala” betraktar avvikaren med avsky. Kanske är det också ett resultat av att hon vill förtränga allt som varit.
Den polska landsbygden i disigt väder och gråmulna scener omger de utmärka skådespelarna Gabriela Muskala som Alicja och Lukasz Simlat som maken.
En angelägen film i ett ämne som berör många i dagens samhälle där psykisk ohälsa är ett växande problem. Den här filmen väcker fler frågor men svaren vi får är inte tillräckliga. Filmen känns som ett mysterium precis som Alicjas öde. Den förklaring vi får är allt för konstruerad och Alicjas tomma blick får ingen förklaring. Även när hennes känslor sakta kommer tillbaka är hennes beslut och känslor svåra att förstå. Är det sitt innersta jag hon söker? Filmen lämnaren betraktaren att själva fundera vidare men ledtrådarna saknas.