Artist: Örjan Hultén Orion
Titel: Minusgrader
Betyg: 4
Inspelad i Kingside Studio september 2019
Mixning: Peter Danemo
Mastering: Mats Äleklint
Producent (exekutiv): Örjan Hultén
Skivbolag: Artogrush
57:27
Releasedatum: 18/1 2019
Gruppen som funnits i ett decennium har nu kommit till fjärde skivan i ordningen. Bandledaren har ingått i Fredrik Noréns plantskola och spelat med bland andra Jeanette Lindström, Anders Bergcrantz, Salem Al Fakir(!) och Bosse Broberg. Den 52-årige saxofonisten har eget skivbolag och parallellt en trio. De som utgör Orion är förutom bandledaren Filip Augustson (bas), Peter Danemo (trummor) samt Torbjörn Gulz (piano). Vill genom ytterligare info ge en ingång. Musikerna i Hulténs Orion spelar under ledning av Håkan Nyqvist i brass- och bopkonstellationen Horncraft, vars konsert på senaste Stockholm Jazzfestival var en exceptionell tilldragelse. Efter ett ljuvligt solo på sopransax av just Örjan Hultén, slog jag fast för mig själv att denne etablerade jazzmusiker har jag hört alldeles för få gånger.
Det blåsinstrument som hörs genomgående är tenorsaxofon. Dock, i de första spåren använder sig Hultén av sin sopran, vars sound uppvisar påfallande likheter med Jan Garbarek. Vad jag lyssnar igenom kan definieras som bebop, ibland med nordisk anstrykning. Ytterst kompetent utförd, men såväl kompositioner som spelsätt känns igen. 2018 utgavs över 180 fysiska album i den vida kategorin svensk jazz, vilket får anses vara ett svindlande antal, inte minst då en del inspelningar uteslutande sprids digitalt. Är kanske att begära det omöjliga om man skulle hävda att varje ny produktion bör tillföra något. Men detta är min akilleshäl. Kanske förhastar jag mig, tvivlar emellertid på att plattan regelbundet kommer befinna sig i cd-spelaren. Saknar något fräscht som stimulerar öronen. Att förlita sig till original för alla nio låtarna, är ett risktagande, en syssla fördelad på kvartettens medlemmar. Somliga alster är helt enkelt inte tillräckligt spännande.
Titellåten inspirerad av en dikt av Tomas Tranströmmer med samma namn, har ett längre intro på piano. Låter impressionistiskt i pianissimo innan bandledaren gör entré efter cirka två minuter. October In May tar vid. Den sägs ha hämtat harmonik från såväl Bach som Piazzola, innehåller ett luftigt optimistiskt tema. Unless It´s You av Danemo består av mjukt ivägglidande saxofon, nästan lika vacker och självklar som hos ikonen Stan Getz (vars spelning på Skeppsholmen-festivalen 1987 var oförglömlig). Den andra huvudfåran utgörs av en begåvad pianist, vars spel både stöttar och adderar. Torbjörn Gulz gör mycket nytta på skivan, står för flera njutbara passager. Tror ändå på något sätt att han kommer mer till sin rätt live. På beställning från dem själva skrevs One For Britten ,tillägnad basistens mamma, är ett ösigt nummer som härbärgerar en stämning av otålighet. Hultén lirar övertygande och det tajta ensemblespelet befinner sig på hög nivå.
Förhållandevis ansenlig längd på flertalet låtar, gör att de inom sig några gånger genomgår olika faser. Markant är också att flera pregnanta bassolon förekommer, runda dröjande takter; medan Peter Danemo ”håller sig på mattan”. Sällan navigerar han sig fram i täten, vilket är en smula överraskande. Uppskattar att denne mycket efterfrågade trumslagare inte smaskar på, utan överlag håller tillbaka, har en diskret profil. Blues i manegen (Hultén) tillhör albumets starkaste melodier. Härlig puls, snyggt djuplodande sväng! Harmoniken är fint sammantvinnad med de rytmiska inslagen. Gulz har gjort en soft pärla döpt till Heading East. Till sin karaktär paradoxalt entusiastisk och eftertänksam på samma gång, färglagd av en stolt sax jämte reflekterande ackord. Man avrundar energiskt, som om man har sparat krafter till finalen. Både Danemo och Gulz går loss, accentuerar den febrila aktiviteten.
Samspelet är fläckfritt, individuella kunnandet magnifikt. Vad jag har att erinra är att för många låtar har förhållandevis anonym utformning, vilket innebär att mitt omdöme skulle stannat på 3 ½, om möjligheten funnits. Skulle gärna höra kvartetten live, då de väljer ur hela sin repertoar. Och Örjan Hultén vet sannerligen hur man uttrycker sig via saxofoner.
