Ola Kjelbye
Av Carolina Frände, ensemblen och konstnärliga teamet
Inspirerad av Timothy Snyders bok Om tyranni – tjugo lärdomar från det tjugonde årjundradet
Regi: Carolina Frände
Scenografi: Carolina Frände & Karl Svensson
Kostym: Elin Hallberg
Premiär på Lilla scen Göteborgs Stadsteater 7/12 2018
Spelas till och med 20/1 2019
Medverkande: Eva Johansson, Johan Karlberg, Lisa Lindgren, Victoria Olmarker, Caroline Söderström
I föreställningen förekommer musik med bland andra Beatles, Ace of Bass, Bangles, the Doors, Toto, Chic, Avicii, Buffalo Springfield, BeeGees, Michael Jackson/Paul McCartney, Pink Floyd, Supertramp, Jan Johansson och Shania Twain.
För att teaterbesökarna inte ska känna sig totalt vilseförda och snuvade på konfekten, har kompletterande text lagts in på hemsidan. Man markerar att manus är lokalt förankrat, sveper över Göteborg under 1900-talets andra hälft. Recensenter uppmanas att nollställa sig, skippa eventuell förförståelse. Timothy Snyder är professor i historia vid Yale University. Hans mission har varit att skildra de mekanismer som får svajiga demokratier att tippa över. Efter senaste presidentvalet i USA skrev han en manual till demokratins försvar, där han lade fram motståndsstrategier i tjugo rubriker. Med utgångspunkt i och refererande till Snyders pamflett, redovisas en undersökning om en mystisk affärsman och utlandsinvesterare. En viss Peter G Granberg sägs ha varit insyltad i allehanda storskaliga projekt. Ensemblen påstår sig ha granskat hans förehavanden så långt det är möjligt, fast han gäckat dem. Han sägs verka i det fördolda. Med uppslagna textpärmar, placerar de pusselbitar i förhållandevis kronologisk ordning. Av allt att döma är denne entreprenör en uppdiktad figur, kan hända skisserad efter flera förslagna finansklippare. Googlesökningar på honom och bolagen som nämns har varit resultatlösa.
Gillade att bli överrumplad av regissören och hennes team. Minns att något liknande hände för närmare tio år sedan i En helt god kvinna , en pjäs som skulle ha handlat om Alva Myrdal. På samma gång hyser jag sympati för de som blir besvikna. Kan absolut betecknas som misshushållning av resurser när duktiga skådespelare, istället för att gestalta återberättar biografiskt. Enda iscensättning görs när audiovisuella hjälpmedel saknas, vilket föranleder en av skådespelarna att be om ursäkt. Subtil humor!
Framgångssagan tar sin början med markköp i samband med byggandet förorten Angered. Den slutar med en svindlande härva efter grusade planer på nöjespalats och toppas med donationer till museer efter tjuvjakt. Att hotelltornen Gothia och Trump Tower är likartat konstruerade, blir en av flera sammanträffanden, som stödjer teorin om att nämnde finansman umgicks med flera despotiskt lagda ledare i världen. Foton ingår i kedjan av indicier. En annan koppling härleds till (SD). Mycket av vad som återges från Västkusten ter sig trovärdigt, har antagligen hänt. Inte bara planer på tunnelbana och garage under Kungstorget. Sensmoralen är att så här illa kan det gå när New public management får styra beslutsfattandet. Stötande ofta skarvar stora kommuner vid offentliga upphandlingar, tar oegentliga genvägar. De på scen framställer sig fyndigt som grävande reportrar. En av ytterst få autentiska personer som förekommer, råkar vara en legendarisk rockklubbsägare som blev ihjälskjuten.
Skådespelarna vars anförare är Eva Johansson, planterar raffinerat ett stegrat intresse hos publiken. De kan konsten att ha rätt tilltal. Med en blandning av saklig, docerande stil och animerade tempohöjningar slipper vi ha tråkigt. Ett aber är att ansvariga inte förvissat sig om tillfredsställande volym. Myggor hade behövts för att allt skulle kunna uppfattas. Lisa Lindgren blir festlig när hon imiterar en substanslös individ, någon som var med under Que Club-eran sent 60-tal. Dekoren består av numrerad mönstrad wellpapp, vars perforerade konturer plockas ut, för att därefter fogas ihop mot slutet. Mellan varje scen hörs snuttar av passande låtar, vilket också bidrar till att göra detta fake- föredrag lättsmält. Vidare ges en rundmålning av viktiga händelser, varje gång ensemblen stoppar upp vid väsentliga årtal.
Visserligen en slags anti-teater. Men den verklighetsnära väven stimulerar, får mig att fundera. Hur förhöll det sig egentligen? Vilka blev förmögna? I flera av skandalerna ligger säkert en hel kennel begravd. Frågan som infinner sig hos ”researchteamet”: varför sysselsatte sig ”Granberg” med dessa smutsiga affärer”? En konsekvent och sammanhållen uppsättning för alla öppensinnade mottagare.
Ola Kjelbye