Blindspotting
Betyg 3
Svensk biopremiär 7 december 2018
Regi Carlos López Estrada
Collin är en färgad kille med långa dreadlooks som är bosatt i Oakland. Trots att han är lugn och tålmodig har han blivit dömd för misshandel. Med tre dagar kvar av sin skyddstillsyn är han livrädd att något skall hända som förlänger straffet. När han blir vittne till en polis som skjuter en flyende svart kille blir det en mardröm för honom. Av rädsla för att bli inblandad anmäler han inget. Hans bästa vän Miles är betydligt mer hetlevrad och hamnar lätt i trassliga situationer. Tillsammans är de flyttkarlar för Commander moving på dagarna.
Medan Collin kämpar med att vara färgad och dömd i ett rasistiskt samhälle har Miles det än värre med den nya tiden. Att vara arbetarklass med tandgrill och inte hänga med i den nya tiden föder ilska. Miles har en konstant känsla av underlägsenhet inför alla nya företeelser i samhället. När till exempel MacDonald serverar vegoburgare om man inte beställer köttburgare, umami är den nya smaken och grönkålssmoothi är nya innedrycken blir han ilsken.
Det här är ett drama med mycket humor och genom hela filmen finns massor av energi. Det är en social film om dömdas situation , om rasism och om klass. Om två kompisar från en förort och deras vänskap. Frågan vad är vänskapen värd och vad får den kosta är central. Samtidigt som filmen belyser problem har den mycket livsglädje. David Diggs och Rafael Casal som spelar Collin och Miles har skrivit manus ihop. Deras killar kunde vara bosatta i vilken förort som helst och de känns som de beskriver en verklighet som finns om än lite väl optimistiskt.
En film som fick mig att skratta men också att tänka på hur samhället ser ut.