Lisa Zachrisson
Titel: Döden är inte nog
Författare: David Ericsson
Utgivningsdatum: november 2018
ISBN: 9789170379833
Förlag: Ordfront
231 sidor
För oss som läst samtliga böcker av författaren från Stockholm, känns motivkretsen igen. Slita för brödfödan, koppla av på lediga stunder och få förhållanden att fungera. Hans dugliga karaktärer råkar ofta ut för avgörande problem, hamnar i situationer de tappar kontroll över. Att David Ericsson i sin fabuleringsförmåga framstår som klockrent autentisk, har sin naturliga förklaring. Han har kört långtradare i flera decennier. I nya romanen berättar drygt tjugoåriga Sven om sitt liv när han sugs in i en stormig kärleksrelation. Ska man vara nogräknad håller han under en period, igång ett förhållande till, vilket ger inblick i ”rikingars” obekymrade värld
Som om han skrev dagbok följer vi honom i utförliga beskrivningar och koncisa reaktioner på vad han är med om. Sven är praktiskt lagd, bor i en omodern etta på Söders höjder under tidigt 80-tal och dricker öl med kompisar på krogar de kan frekventera. I sin syssla som tidningsutkörare till pressbyråer träffar han Annie, uppväxt i Köpenhamn och på flummigt kollektiv i Småland. Författaren planterar skickligt ett par incidenter, vilka markerar att det trauma hon bär på kan ta sig våldsamma utlopp. Och läsaren inser snabbt, medveten om bokens titel, att det destruktiva beteendet kommer eskalera. Gemensamt för paret med sin bräckliga kärlekshistoria, är deras missbrukande mammor. De klarar inte av att vara kapabla föräldrar.
Arbetarlitteratur må vara ett trubbigt begrepp med flytande gränser. Dock, David Ericsson uppfyller sannerligen genrens kriterier. Ingående refereras i Döden är inte nog till vad Sven gör på sina anställningar och den jargong som frodas i dessa stressiga och fysiskt ansträngande miljöer. Huvudpersonen vill inte stelna i rutiner, letar gärna efter nya utmaningar. Vara chaufför av längre eller mindre fordon är hans grej, fast i huvudparten av historien kämpar han i arbetslag med att konstruera höga byggställningar. Exteriörer från hans omväxlande uppdrag skildras exakt och detaljerat, på ett initierat sätt som nära nog kan gå till överdrift. Beträffande de ymnigt förekommande dialogerna och gruppsamtalen, har formuleringarna en mycket naturlig doft omkring sig. Vi har att göra med en psykologiskt insatt berättare , vars genuina förankring i vardagen bland bred arbetarklass är en påtaglig tillgång. Konsten att vistas inne i den bubbla som tillhör romanens ”hjälte” och destillera fram ett trovärdigt språk för tankar och handlingar, den konsten klarar den 60-årige Stockholmaren galant.
Foto Patrik Pettersson
Intrigen levereras i korta märgfyllda kapitel, på sätt och vis uppbyggda som en rafflande tryckkokare, gradvis tilltagande spänning likt en thriller. Dramatiken utspelas i gröna vågens efterdyningar, inkluderande new age, självhushåll, droger och protester mot konsumtionssamhället; företeelser som Sven stöter på handgripligen. Tidstypiskt är också hur lätt man kunde hålla sig undan och inte vara anträffbar, i en era då mejl och mobiler inte var uppfunnet. När det gäller manliga persongalleriets intressen kan en brist påtalas, nämligen frånvaron av snack om tips och fotboll. Vet av egen erfarenhet efter cirka 33 år av yrkesliv någorlunda snarlikt det i romanen, att majoriteten män i olika generationer, rent av kan bli besatta av sport. Vad som istället stimulerar dem i boken, är inte minst musik. Så väl Bob Dylan och Kebnekajse, som Chick Corea och Santana nämns. Och Annie som lirar på steel pans, skulle kunnat bli en fena på vibrafon, om hon haft tålamod. Dessutom överraskar Sven genom att ägna sig åt att översätta texter från engelska och att ha behållning av besök på Moderna Museet. Författarens kunskap om och intresse för kultur lyser igenom.
Sven är driftig, exceptionellt händig och beter sig schyst mot sin omgivning, även om han behöver sjukskriva sig emellanåt för att komma på banan igen. Att han därtill verkar vara så erfaren avseende motsatta könet och vid varje samlag kan ge sin partner orgasm, känns inte helt realistiskt. När han och Annie har sex går det vilt till. Ömsesidig njutning uppnås genom att man triggar varandra. För henne går det som antytts brant utför. Efter hemkomsten från en tripp i Indien försämras tillståndet, medan Sven i hennes frånvaro, till och med lyckas få en ”puma” från Handels på kroken.
Det är en prestation att kunna förmedla den skrämmande historien ”naturtroget” från samma källa, samma inifrånperspektiv, utan att författaren röjer sig via kommentarer. Döden är inte nog är en stark läsupplevelse, en visuell roman som fogats ihop på varierad och smidig prosa. Författaren har verkligen bemödat sig om att undvika upprepa samma fraser vid alldagliga konversationer, formuleringsglädjen gynnar hans stil. En viktig aspekt som inte ska förbises är det resonemang Ericsson för om förövare och offer. Hur bör vi betrakta en självdestruktiv förövare som inte förmått bearbeta övergrepp hon utsatts för?