Girl
Betyg 4
Svensk biopremiär: 18 januari
Regissör: Lukas Duhont
Medverkande: Victor Polster och Arieh Worthalter
Visas på Stockholm filmfestival
Det var länge sedan en film om trans så klockrent lyckas beskriva känslan av att växa upp i fel kropp, hur det lätt leder till självhat, kroppshets och prestationsångest. Lara är en 15 årig transtjej med en dröm om att en dag få bli proffsdansare inom balett. Varje dag pushar hon sig till bristningsgränsen. Hennes tår och hälar fulla av ärr och sårskorpor talar sitt tydliga språk. För att dölja sin tilldelade könsidentitet virrar hon varje morgon in sin penis i toalettpapper. Ingen ska kunna se vad hon bär mellan benen.
Det är tuff verklighet som regissör Lukas Duhont målar upp. I Lara finns mycket självhat och ångestkänslor. Dansen blir hennes tillflyktsort, platsen där hon kan få vara sig själv och där hon utan dömande blickar kan få uttrycka sin femnitet. Girl nyanserar synen på trans och går bortom konventionerna. Personporträtten känns trovärdiga. Det är lätt att förälska sig pappan. I Vi slipper klichen av den fördomsfulle oförstående pappan. Tvärtom känns han som en everyday tonårsfarsa, en som är både pinsam, snäll och klumpig på samma gång. I alla lägen stöttar han och lyssnar på sin dotter.
Men det fråntar inte honom viss oroskänsla när Lara beteer sig konstigt och när hon beslutar sig för att korrigera sin kropp.
Som man säger The devil is in the details. Och det stämmer verkligen här.I det subtila presenteras Laras mot- och medgångar. Som när den sure lillebrodern som känner frustration kallar henne för det tidiga namnet Victor och Lara ryter ifrån.
Skådespelet är top notch, inte minst är Victor Polster som transflickan Lara helt lysande. Med hjälp av ett starkt skådespel känner vi riktigt hur hon känner. Kameran dröjer kvar, zoomar in och kommer nära för att i nästa scen flyga fram. Balett är en vacker konstart som här känns både vibrant och levande.
Girl fördjupar den stereotypa bild av trans som så ofta målas upp i film. På ett viss kunde Lara varit vilket flicka som helst med vanliga tonårsproblem. Det strikta kraven samhället sätter på flickor, pressen, stressen och förväntningarna som så få lyckas leva upp till granskas kritiskt. Det är precis så här man gör verkligt bra dramatik. Bli inte förvånad om Lukas på söndagkväll får motta det finaste priset på festivalen, Bronshästen. Glöm inte vart ni hörde det först.
Petter stjernstedt