HETERO – humor för heterosexuella och deras vänner
På scen: Elin Almén, Ami Hallberg Pauli och Lotta Malmhester
Regi: Gunilla Edemo
Producent: Sara Beer
Tekniker: John Sass
Jag är tudelad. O ena sidan. O andra sidan. ”HETERO – humor för heterosexuella och deras vänner”, av Stockholm improvisationsteater Stockholm, gör upp med heteronormen, kritiserar vår förlegade syn på kvinnor och män samt leker med könsstereotyper och fördomar. Men i sin strävan att synliggöra normer cementeras mycket av de förenklade föreställningar vi i publiken redan sitter på.
Män är hårdföra, handlingskraftiga och tar i sociala rum orimligt stor plats. Kvinnor är väna, ängsliga, oroliga, omvårdande och socialt ansvarstagande. Så ser den generella bilden ut kring vad som är typiskt manliga och kvinnliga egenskaper. Stockholm improvisationsteater bjuder in publiken till deltagande. Vi får själva formulera vad som är det mest jämställda förhållandet, texta frågor riktade till relations-experten och önska alla de klassiska heterolåtar som dominerar vår Spotify-lista. Ensemblen leker med fördomar. I handen får tre av åkådarna en tuta. Varje gång det osar HETERO och ensemblen visar ett heteronormativt beteende så ska vi för allt vi är värda tuta. Och relationsexperten svarar på svåra frågor om potensproblem och om när gränsen för antal skickade dick-picks är passerad.
I sin utformning är ”Hetero – humor för heterosexuella och deras vänner” smårolig. Att jag stundtals sätter skrattet i halsen beror på de många gånger som pjäsen istället för att ifrågasätta spär på förutfattade meningar. Visst kan man skämta om manligt och kvinnligt, men för att göra det krävs viss skicklighet. För samtidigt är varje försök, även med humor som bränsle, till att återskapa könssterotyper ett ytterligare sätt att cementera fördomar.
Det är synd då det ligger research bakom. För att riktigt komma ner på djupet i den heterosexuella regelboken har improvisatörerna tillsammans med regissören läst på via vetenskapliga studier, självhjälpsböcker och intervjuer från “Liten handbok om att vara lesbisk “ om heteronormativitet och HBTQ. Här finns mycket bra, fakta som klargör att skillnaderna mellan de två könen är närmast obefintlig, samtal där originellt nog de heterosexuella får komma ut ut garderoben. Men det jag minns är scenerna där heterosorna får utan förbehåll ranta på om manligt och kvinnligt kodade egenskaper.
”Hetero – humor för heterosexuella och deras vänner” är inte min pjäs. Kanske är jag, den upplysta feministen, inte den tilltänkta målgruppen. Utan föreställningen riktar sig till heteros utan genusglasögon som ännu inte insett hur normerna begränsar oss. Dags att öppna ögonen. Trots småroligt uplägg förstärker bara ”Hetero – humor för heterosexuella och deras vänner” fördomar och de tafatta försök att nyansera bilden missar helt målet.
Petter Stjernstedt