Kallskänken -poetisk kabaré om makt och mackor
Premiär. 17 Oktober
Av: Jenny Wrangborg
Dramatisering: Birgitta Prejborn och Dan Turdén
Regi: Dan Turdén
Scenografi, kostym och visuellt koncept: Marie Abildgaard Moberg
Dramaturg: Eva Sunmo
Musik: Safoura Safavi
Producent: jonas Diller
Med: Johanna Lazcano, Alexander Ohakas, Kajsa Ekström och Jenny Wrangborg
Vi har alla varit där. De omänskligt tidiga morgnarna, de dåliga arbetstiderna och de tunga, oergonomiska lyften. Och allt för en skitlön. Som timanställd ungdom är det livets hårda skola som gäller. Deltidsarbetarens tuffa leverne skildras med bravur i Dan Turdéns tolkning av poeten Jenny Wrangborgs diktsamling Kallskänken. Kamraterna vid Teater Brunnsgatan Fyra ger oss en härlig kabaré med musik och poesi med teman kring makt, mat och orättvisor.
Med Kallskänken går Wrangborg i arbetarförfattarnas fotspår. På samma vis som Harry Martinsson berättade om industriarbetarens leverne lovsjunger hon kökspersonalens visa. Det är slitsamt. Ärren sätter sig på kroppen. Lederna verker. Sexismen förnedrad och hotet om varsel finns ständigt närvarande.
På scen ser vi fyra personer med svarta förkläden och stripigt hår. De är ängsliga varelser. Det är först när platschefen lämnar skutan som de viktiga frågorna flyter upp till ytan. Det är där du sa om rasterna stämmer det verkligen? Varför fick jag inget OB-tillägg? Varför ska man vara med i facket?
Med Kallskänken synliggör Wrangborg strukturer och maktförhållanden i en tuff och orättvis bransch. Med sång och musik, skriven av Safoura Safavi, tacklar Dan Turdén och ensemblen det klassiska alstret. De är välskrivet och välspelat. Wrangborg finns själv med på scen. Hon spelar den oförstående kökschefen vars empati gentemot de anställda är obefintlig. I övriga roller ser vi Johanna Lazcano, Alexander Ohakas och Kajsa Ekström. I ett virrvarr av berättelser och skeenden med köket som epicentrum framträder många starka berättelser. Likt ett asplöv darrar Kajsa Ekström. Med rinnande mascara längs kinderna och en stirrig, räddhågsen blick står hon på köksgolvet – naken och utblottad. Skammen har tagit över kroppen. Hon vill bara försvinna från jordens yta. Vad tänkte hon när han skrev på kontraktet för ett sådant jobb med både bristande skyddsnät och en påtaglig stress?
Med humor och värme manifesteras Wrangborgs träffsäkra diktberättelser. De slitsamma kökslivet får i Dan Turdéns tolkning ett mänskligt ansikte. Kallskänken klär av människan och visar på vår sårbarhet. Det är ett desperat rop på hjälp, men utan gensvar. Men kvar finns drömmen, drömmen om ett värdigare liv:
Vi var unga. Skulle bara jobba lite extra. Blinda idioter. Klarade oss själva. Facket kostade bara pengar. Alltid på väg någon annanstans. Nästa år skulle vi hitta drömjobbet. Komma in på universitet. Människor med en dröm om att ses som människor.
// Jenny Wrangborg
Foto: Maximilian MellforsPetter Stjernstedt