En säsong i Frankrike
Betyg 2
Premiär 24 augusti 2018
Regi: Mahamat-Saleh Haroun
Att vänta på asyl, att vänta på bostad och att vänta i kön hos Migrationsverket. Vad innebär det? Oro och hopplöshet blandat med vardagens glädjeämnen. Samtidigt som man väntar skall man försöka etablera sig i det nya landet och glömma minnena från hemlandet.
För Abbas från Centralafrikanska republiken är Frankrike inte främmande. Han har varit lärare i franska och han känner språket. Med sina två barn försöker han bygga upp en ny tillvaro sedan hans maka dödats under flykten. Men livet är inte lätt. Han har ett jobb på en fruktmarknad och han har en tillfällig bostad. Till och med en flickvän har han fått i sin kollega Carole. I 19 månader har han väntat på beslut om att få stanna.
Filmen skildrar Abbas liv och väntan. Att han saknar sin fru och drömmer om henne på nätterna. Barnen går till skolan och drömmer om en fast bostad.
Filmen är som en dokumentärfilm och man vill man veta mer. Vad han tänker om framtiden och varför han flydde. Hur han klarar sig med barnen. Hur de lever sitt vardagsliv. Jag saknar deras tankar och känslor. Filmen blir för neutral och berör inte. Med en historia som är så aktuell i dagens Europa och berör så många människor borde den engagera. Inte ens barnens utsatthet känns riktigt verklig.
Lång och ståtlig i obligatorisk stickad yllemössa och väldigt kontrollerad är Abbas en man att beundra inte att känna medlidande med.
Den starkaste scenen är när alla sitter uppradade hos myndigheten och besluten sedan anslås på väggen. Den nervösa väntan på ett beslut som man inte kan påverka visar den totala utsattheten. Medan byråkratins tjänstemän rör sig upp och ner i verkets trappor.
Filmen visar den kollektiva tragedin i flyktingsituationen men missar att spegla individens utsatthet och det är synd på ett så viktigt ämne.