Filmrecension: The Greatest Showman

The Greatest Showman
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 december 2017

Jag gillar musikaler. The Greatest Showman är musikal och film. En välgjord musikal med duktiga artister. Problemet är att den är för stor, allt är för överdrivet, för stora gester, för förutsägbart.

Betyg 3 betyder att det är en bra film. Att den inte får ännu högre beror på två saker: handlingen var nästintill förutsägbar efter några minuter. Och alldeles för många av sångerna var alldeles för lika varandra. Och att den svenska världsberömda operasångerskan Jenny Lind sjunger musikalsånger och inte opera är väl ändå fel? Eller gjorde hon en musikalturné i USA? Men inledningsscenen är bra och stark och en några av shownumren också, därför får den trots allt betyg 3 även om den överdrivna typiska Hollywood-dramaturgin är tröttsam.

Filmen bygger på en sann historia. Hugh Jackman spelar huvudrollen, den amerikanska visionären P.T Barnum, som startar ett museum med udda saker under 1800-talets första hälft. Museet går ekonomiskt knackigt och då föreslår hans döttrar att han ska ha mer liv i museet. Då letar han upp udda personer, som världens minsta man, världens längsta man, en skönsjungande skäggig dam och en lång rad annorlunda människor och han startar en cirkusföreställning med dem som artister och dragplåster. New Yorks fina teaterkritiker sågar föreställningen men publiken kommer i massor. Fast en mindre klick av New York-borna blir upprörda och vill få bort de unna personerna som de kallar för missfoster.

Berättelsen skulle kunna blivit mycket bra, den tar upp viktiga frågor om människors rätt att få vara som de är. Kanske är det musikalformatet som gör att det blir ytligt på fel sätt. Shownumren är filmens styrka men handlingen är alldeles för barntillåten för att beröra.

I filmens början är Barnum en fattig liten pojke som lever ensam med sin pappa skräddare. När de är hemma hos en av bygdens rika män ser vi att lille Barnum och den rike mannens dotter gillar varandra, fast Barnum blir, förstås, förbjuden att umgås med den fina flickan. Ja så klart blir de ett par och de gifter sig. Hela livet söker Barnum revansch mot sin frus fisförnäma pappa och andra rika människors överklass-attityd. Det är också ett av filmens spår som inte utnyttjas på engagerande sätt.

Men dans- och musiknumren är bra – det är filmens behållning.

I rollerna:
Hugh Jackman, Rebecca Ferguson, Michelle Williams och Zac Efron.