Son of Sofia
Betyg 4
Regi: Elina Psykou
Nordisk premiär
Mörka grekiska dramer har vi fått vår beskedliga del av de senaste tio åren. Trenden startade med nattsvarta Dogtooth som följdes upp av Luton, Miss Violence och Alper. Son of Sofia går i samma anda. Elina Psykou, filmskaparen bakom prisbelönta The Eternal Return of Antonia Paraskevas, har regisserat ett tungt drama om svåra uppväxtförhållanden och komplicerade familjerelationer. Misha tvingas lämna hemlandet Ryssland för att flytta ihop med mamman som bor i Grekland tillsammans med en ny man. Plastpappan Nikos är en 69 årig herre som fortfarande lever kvar i det förflutna. För drygt trettio år sedan var han en erkänd barnprogramsledare. Nikos uppfostran är sträng. Ingen ryska tillåts i hemmet. Misha påtvingas alla Nikos intressen – utklädnad, militarism och olympiska spelen. Pojken ogillar allt Niko står för. Med tystnaden som uttrycksform försöker han att göra sig hörd hos modern. Men Sofia är sedan länge infångad i generalens lasso. Som skydd mot omvärlden fantiserar Misha om en drömlik plats befolkad av diverse exotiska djur. Det blir en välbehövlig verklighetsflykt från misären. De ”Where the wild things are”-liknande drömscenerna fungerar sisådär. Istället är det maktspelet en nioårig kille och 69 årig herre som fascinerar. Med små medel – Ett ansiktsuttryck, ett falskt leeende – lyckas Victor Khamou som Misha övertyga.
Son of Sofia känns i magen. Med ett imponerande skådespel och en skicklig regi är Elina Pskykou helt klart en tänkbar kandidat till årets bronshäst.