Barbro Hörberghyllningen
28 juli
Betyg 4
Storsjöyran har i år upprättat ett stort ståtligt tält i 50-talsstuk, precis vid järnvägen vid övergången mot Badhusparken. Därinne i Spegelsalen finns en bar, sköna sittplatser och speglar på väggarna som reflekterar sommarsolens ljus och lyser upp det vackra konsertrummet. Platsen ramar perfekt in Barbro Hörbergs berättelser om kvinnligt mod och vemod. Kvällen tar avstamp ifrån Alexandra Sundqvists kritikerrosade biografi ”Med ögon känsliga för grönt”.
På scen står författaren och läser upp stycken ur boken. Hon backas upp av Frida Hyvönen, Mattias Alkberg, Sarah Riedel, Linnea Olsson, Sibille Attar och Isak Klasson och Per Störby Jutbring. Barbro har ett spännande liv bakom sig. Hon är sångerskan och textförfattaren som skriver om vanliga kvinnor och deras leverne, om hemmafrun som väntar snällt där hemma medan mannen gör karriär. I en tid då de manliga musikerna dominerade scenen tog Barbro sig ton. På 40-talet var hon den enda svenska kvinnliga artisten som både skrev och framförde sina alster på scen.
Frida Hyvönen sjunger en vacker version av hennes Sommarön, om Barbros krackelerade relation med en banktjänsteman och om väninnan som tog mannen ifrån henne. Familjekonflikten med bankmannen blir startskottet för Barbros frigörelse, hennes uppbrott med borgerlighetens konventioner och orättvisor. Barbro flyttar till Paris där hon träffar konstnären Jan Stenvinkel. I ”Med ögon känsliga för grönt” sjunger hon om relationen som både innehöll skratt och gråt. Sång står en säker Sarah Riedel för.
Modet var hennes bränsle. Som artist förde Barbro en rättvisans kamp för de de små, de tjocka och svaga. I “Vill du bli min soptipp” sjunger hon om normer. I Barbros värld är konventioner till för att brytas. Inte minst är hon kritisk till hur vuxna behandlar barn. Mattias Alkberg sjunger med inlevelse ”Gamla älskade barn”, om vuxna som särbehandlar barn.
Vid 44 års ålder avlider Barbro i bröstcancer. En morgon upptäcker hon en knöl i höger bröst. Hon uppsöker genast läkare men får höra att det är för sent. Det går inte att stoppa sjukdomsförloppet. Sibille Attar sjunger med kraftfull stämma om den tragiska sjukdom som blev sångerskans fall.
Avslutningsvis sätter Alexandra Sundqvist på LP-spelaren och låter Barbro Hörberg själv få avrunda kvällen som påminner mig om den innovativa Storsjöyran. Det är festivalen som vågar bepröva nya koncept och artist-konstellationer. Hyllningen fungerar som ett audiovisuellt museum som effektivt förmedlar historien om den underskattade men ack så briljante Barbro Hörberg, en kvinnokämpe av sin tid vars röst och mod vi saknar idag.
Petter Stjernstedt