Jag har ingenting emot friskolor. De kan båda vara bättre än kommunala skolor och sämre. Och lika stor variation som det är mellan friskolors kvalitet är det mellan kommunala skolors kvalitet. Och dessutom kan det där ändra sig genom åren. En skola kan ha en mycket bra ledning och var bra ett tag och sedan byts några personer ut i personalen och det blir en annan sammansättning, som kan fungera sämre. Det kan bero på vilka slags elever som finns i en skola – och mycket annat.
Nu berättar DN att det börjar bli så många olika gymnasieskolor i Stockholm att det inte ens finns tillräckligt med elever till alla. Det kan bli tråkigt för eleverna. På ett sätt är eleverna vinnare för att det borde finnas en plats på gymnasiet för varenda elev. Men ändå: när det blir som i Tensta gymnasiet där, enligt DN, veckan före skolstart hade skolan inte ens fyllt en tredjedel av sina platser på samhällsprogrammet med inriktning samhällsvetenskap. Man planerar för att ta emot 50 elever. Hittills har 16 elever tagits in.
Tensta gymnasium är dessutom ett bra gymnasium, mycket bättre än många antagligen vet om.
Det är inte bra när det finns för få platser och elever kanske inte ens kommer in på gymnasiet. För samhällets bästa borde verkligen varje elev som vill plugga få en bra plats. Men det kan inte vara bra för ett samhälle när det står mängder av tomma platser heller.
Förmodligen är väl detta ett storstadsproblem. På många platser i detta avlånga land finns fortfarande inte så många gymnasier att välja mellan.
En friskola är inte dålig per definition – eller bra, för att den inte är driven i kommunal regi. Jag personligen tycker däremot inte det är bra när en skola bygger på en religiös inställning. Jag tycker alla, både skolelever och vuxna människor, ska klara att möta och bemöta människor med annan religion är en själv.
Snart börjar skolan och aldrig har det funnits så många friskolor i Sverige som nu. Cirka 85 nya startar under höstterminen.
– I år är det rekordhögt, säger Birgitta Fredander chef på Skolverkets tillståndsprövning.
Det finns fortfarande chans att komma in på gymnasiet i höst. Över 750 stolar stod till förfogande i kommunala gymnasieskolor i Stockholm under veckan som gick.
Andra bloggar om: skola, skolpolitik, Tensta, gymnasium, friskolor, Stockholm
För min del värnar jag om den kommunala skolan. Jag tycker att utbildning, som en naturlig del av välfärden och ett modernt samhälle, skall vara något som bedrivs i gemensam regi. Det hindrar inte att enskilda enheter har stort självstyre – det borde inte hindra ett införande av arbetsplatsdemokrati.
Dagens system för privatägda skolor (man bör kalla saker och ting för deras rätta namn) har skadat den svenska skolan. Utbildning har blivit en marknad, där privatskolejättarna har tagit över. Myten om det fria valet, myten om de många väsenskilda alternativen är för länge sedan krossade. Skillnaderna i kursutbud är i många fall försvinnande liten – ibland är de privata skolorna enda kännetecken en avsaknad av skolbibliotek, idrottshall eller matsal.
Vi ställde till det för oss rejält när vi inte med vänstermajoriteten 1994-1998 åtminstone gav kommunerna vetorätt när det gäler etableringen av de privata skolorna. Som det är nu måste ju offentligheten hålla en överkapacitet. Den konkurrens du pekar på visar marknadens ineffektivitet; överetableringen kostar mycket pengar som hade kunnat användas i undervisningen istället.
Detta för att inte tala om segregationen som har följt i de privata skolornas spår.
Tänk så mycket vi hade kunnat göra med skolan istället för att tvingas diskutera och hela tiden förhålla oss till att en växande del håller på att bli en privatkapitalistisk marknad…
Vi måste lära oss av detta, för nu försöker borgarna göra samma sak med vården. Det är en mycket farlig utveckling.
Det känns skönt att den kommunala skolan kommer att läggas ner. Jag har då aldrig träffat någon som haft nytta av den de senaste femtio åren.
Linnea: Den kommunala skolan ska väl inte läggas ned? Båda formerna behövs.
”Valfrihet” – ett ord i tiden. Vi har idag en ökad valfrihet när det gäller vilken TV vi vill se, vilka filmer vi vill se, vilken musik vi vill höra, vad vi vill läsa, vilken skola vi vill ha, vilka klasskamrater våra barn ska ha.. Alltså, vi väljer aktivt hela tiden. Och dessutom väljer vi bort mer och mer..
Är detta en positiv utveckling, att aldrig behöva se en film man inte tror man kommer gilla, eller behöva träffa/lyssna på folk som inte tänker, ser ut och lever som man själv. Valfriheten innebär att man kan välja bort saker väldigt lätt, kanske för lätt?
Friskolor som profilerar sig, barn som måste välja och nischa in sig vid tidig ålder – är det verkligen bra för samhället i stort?
Jag är glad över mångfalden i kommunala skolan och alla de tråkiga filmer jag ”tvingats” se på SVT under alla år!
”Valfrihet” är ett ord att analysera mera.
Rosemari: På vilket sätt, konkret, behövs privata skolor i Sverige?
Jag har barn i både kommunal och friskola i Stockholm. Friskolan är väldigt mycket bättre men det beror nog snarare på att lärarna trivs och förmedlar det till barnen och pedagogiken är anpassad för barnen.
Det hade säkert kunnat hända i en kommunal skola också.
Personligen är jag skeptisk till skolor som drivs enbart för att tjäna pengar. Men inom kommunala skolor finns det tyvärr många exempel på hur skolledning inte tagit itu med mobbning och annat.
Det finns en konstig tröghetslag som gör att när saker drivs statligt eller kommunalt, så jobbar människor inte lika engagerat. Trist nog.
Fast det gäller inte alla. Personligen har jag både bra och dåliga erfarenheter av såväl kommunala som friskolor.
Om nu den tröghetslagen är sann – hur förklarar du Finlands goda skolresultat?
Jag har aldrig påstått att allting i skolan skulle förbättras om den drevs kommunalt. Men den största björntjänsten mot skolan gjordes när den blev en marknad. Det medförde att vi nu inte längre diskuterar hur den kommunala skolan kan förbättras. Och är det någon som på fullt allvar tror att kommunala skolor blir bättre av att resurserna urholkas genom att de dels måste behålla sin överkapacitet och dels att det sällan är de mest resurskrävande eleverna som söker sig till Procivitas och allt vad de heter?
Utbildning är, precis som vård, inte en marknad som vilken som helst.