Stockholm Lust – Lust som spränger gränser
Regi Andreas Kundler
Redaktör Amanda Glans
Kostym Gudrun Rösnes
Koreograf Elvira Roos
Ljus Olle Axén
Scenchef Johan Attermark
Producent Jennifer Lee
Urpremiär på Stockholms stadsteater, Klarascenen den 2 maj 2017
Att sexualitet är en stor drivkraft för många vuxna människor, är inget konstigt. Det är väl tur det, för annars hade det ju inte blivit några barn gjorda, har jag hört. Dock verkar lusten till lust mellan människor inbjuda till fler äventyr och eskapader än vad man varit förberedd på. Spänningen till något nytt och bekräftande verkar i sig också vara kittlande och framförallt om olusten varit framme för länge.
Titeln inbjöd till att man ville försöka förbereda sig på något utöver det vanliga.Jag frågade mig själv om jag skulle behöva kosta på mig att bli generad eller om jag skulle bli glatt överraskad genom häftiga tips. Jag hoppades också att skådespelarna skulle vara bekväma i sina roller eftersom sexualitet är inte lätt att att anspela på eller spel. Ofta behöver spelet trampa någon på tårna för att markera poänger. Det blev dock inte mina tår och eventuell rodnad på min kind kom av fräcka skratt ur min egen mun.
Föreställningen byggde på anonyma berättelser från Stockholmarna själva, enligt förtryckta utsagor på väggarna. Vi ombedes skämtsamt om att vara medvetna om att en och annan med hemligheter även kunde sitta i lokalen.
De fyra skådespelarna berättade i olika konstellationer från barstolar på scen, skilda historier om sexuella och förbjudna möten mellan människor. Den muslimska kvinnan som möter en annan kvinna, kändismannen som tror sig vilja ha sex med flera och kvinnan från den religiösa sekten som experimenterar vilt och gärna vill bli fastbunden. Historierna låter mycket rimliga och är kanske inte så enastående i sig. Däremot återberättas de på ett stundvis erotiskt, lekfullt och humoristiskt vis. Sex och kärlek, måste alltid berättas med en glimt i ögat för att ge dess rätta kåthet. Sexualitet som inte är fylld av lust på samtliga nivåer, är ju som att käka kola med pappret på. Skådespelarna lyckas briljant och fantastiskt med att skapa just den balansen mellan det som är känsligt i berättelserna och det som är fräckt och häftigt, ”hela kroppen är full av bubblor”.
Skådespelarna lyckas också ge berättelserna sin fulla potential genom att använda sina egna kroppar som ett skämt. De gör det för att historiernas skörhet ska ges rättvisa. Därför blir det fantastiskt dråpligt och roligt när de börjar klä av sig och står i stora bomullsvita underkläder med Gällivarehäng. Alla som någon gång varit i en bekväm relation under en längre tid, vet att lusten till en annan inte sitter i sexiga underkläder. Däremot kräver intimitet sexuell trygghet, självkritik och distans för att bjuda på den. Det är i sig väldigt sexigt hos en människa som kan ha hela den nyansen. Med stor lätthet och humor gav de oss viktiga historier om mänskliga möten på gott och ont. Alla fick nog en i sig en liten bit som de kunde känna igen sig i.
Kvällens enda lätta obekvämlighet var nog sittplatserna. Att sitta kring små partybord med ett antal främlingar inbjöd till att man kom lite närmare en del av vad man kanske hade önskat. En medbesökares obekvämlighet eller för stora entusiasm känns av, när man sitter nära och inte känner varandra. Dessutom blev det en ofrivillig ”sanning eller konka” känsla i publiken. Samtalen på scen inbjöd naturligtvis de redan kåta och förälskade att diskutera sina personliga samliv på plats när man fick sitta så där nära och mysigt. Folk får gärna vara både det ena och det andra för mig, men vid något tillfälle hade jag lust att erbjuda dem ett privat rum någon annanstans. Jag vet att jag är tråkmåns som inte har lust med andras sexualitet rakt i ansiktet. Men vi går som sagt alla igång på skilda saker.
På scen Lennart Jähkel Kajsa Ernst Isabel Reboia Lars Bringås