Kärleksbrev – Intressant och fascinerande om kärlek genom brev

Kärleksbrev
Av A.R. Gurney

Översättning: Per Erik Wahllund
Regi: Birgitta Ulfsson och Iwar Wiklander
Scenografi och kostym: Sari Salmela
Premiär 1 oktober 2016 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern Stockholm

Under hur lång tid kan en brevkontakt upprätthållas? Vem skriver sista brevet? I pjäsen Kärleksbrev fortsätter den påbörjade brevväxlingen år ut och år in med kortare eller längre uppehåll men ingen av de båda brevskrivarna förmår eller vill av olika anledningar vara den som slutar. Är det kärlek?

Tiden går och med den livet. Melissa och Thommy heter de båda brevskrivarna, vars livskorrespondens här förmedlas av äkta paret Birgitta Ulfsson och Iwar Wiklander. Föreställningen är av det minimalistiska slaget, ett bord, två stolar, de två skådespelarna som läser breven direkt från pappersarken. Ändå blir jag efter ett tag helt uppslukad och lever mig in i handlingen som om den spelades upp framför mig. Vi följer två livsöden och en gestaltning av kärlek.

Vi lär känna pjäsens båda karaktärer ända från barndomen, då de börjar skriva brev, kort och lappar till varandra. Därmed får vi också följa deras liv och utveckling det amerikanska samhället från 1937 och 52 år framåt. I början är korrespondensen ytlig och kortfattad, Melissa avskyr att skriva och ritar ofta teckningar i stället. Allt eftersom blir breven djupare och mer talande, vi får följa de två karaktärernas utveckling i deras helt olika liv. De är väldigt olika personligheter, hon konstnärlig, full av upprorslusta och – på kvinnors vis – mer självförbrännande, han en moral- och pliktmänniska, som vill tjäna sitt land. Hon kommer från en förmögen familj och behöver inte tänka på sin försörjning medan han har den amerikanska medelklassmannens starka framåtanda och målmedvetenhet och arbetar sig upp till höga nivåer i samhället. Men fast de båda två lever sina egna liv och gör sina val i verkligheten så kan de inte få den andre ur tankarna. -Hon fanns alltid där hos mig, säger Thommy i slutscenen, jag vet inte hur ska jag kunna leva utan henne.

Jag blir helt uppslukad under de två timmarna spelet pågår. Skådespelarna talar med lågmälda röster ibland viskar de så lågt att jag får anstränga mig för att höra. Med allt framförs med sådan inlevelse och värme att det känns som jag hört och tagit till mig vartenda ord som sagts.

Det är dråpligt, sorgligt, vemodig, spännande, alla stämningarna kan avläsas i de skickliga skådespelarnas uttrycksfulla och levande ansikten. Ett imponerande skådespeleri.

MEDVERKANDE
Birgitta Ulfsson
Iwar Wiklander