Artist Jenny Almsenius
Titel Hjärtat slår mot asfalten
Betyg 4
Albumet hade release 29 april 2016 på Teater Pero
Laxpudding på Söderhallarna med Jenny Almsenius, om några dagar aktuell med sin andra skiva, Hjärtat slår mot asfalten. Där sitter vi och ser regnet falla ner över staden och tänker jag för mig själv laxpudding, Varberg, havet och tången, makrillen. Jenny har en stark kärlek till sin uppväxtstad, det märks i den nya skivan och det hörs i hennes röst när vi pratar om Varberg. Det var liksom där det startade även om längtan till storstaden var stark.
På gymnasiets estetiska program för en så där lite drygt tio år sedan. Musik blev det och under de tre åren provade hon allt från musikal till jazz och blues. Stråken av jazz och blues hörs i hennes första skiva, ”Sånt som brinner”, (2011) som fick lysande recensioner och öppnade dörrarna till nya möjligheter.
Turnéer, morgonsoffor SKAP och STIM-stipendium.
Språket ligger väl i handen hos Jenny, skrivandet har alltid funnits och kanske ett spår från mamma som är frilansjournalist.
Musiken letar sig bakåt till morfar som spelade i Varbergs Storband och storebror är hårdrockare. Med andra ord det saknas inte influenser, även om Jenny valde att gå mot visor och sing/song writing.
Nordiska Visskolan i Kungälv blev starten och direkt efter visskolan våren 2006, åkte Jenny ut på Cornelisturné, kompad av två kompisar från klassen. Egna texter fanns men det tog lite tid innan det kom fram, men sedan tyckte publiken att det var det hon skulle satsa på.
På skolan, berättar Jenny blev det inte så många egna texter, verkade som hon portionerade ut det egna materialet för att känna sig för – sedan blev det bara eget, bra sådant.
Tre låtar som direkt föll i publikens smak var ”Kom hit och värm dig”, ”Jävlar” och ”Floden” , det var också de låtar jag hörde hos Gun Hemström för några år sedan på en av hennes corneliskvällar.
Mottagandet från publiken och recensenter har oftast varit bra, men de dåliga recensionerna om än få, gav en prestationångest. Men konstaterar vi bra recensioner är också höga krav på att nästa skall bli ännu bättre.
Vi pratar om att musik så lätt måste hamna i fack, Jenny kallas vissångerska, men vill egentligen inte fastna i det – musiken år så mycket mer. Och jag förstår henne efter att ha lyssnat igenom första skivan igen där anslagen av jazz och blues är starka. Den nya skivan är mycket skörare och spröd med helt andra instrumentala inslag. Visa ja – lite pop ja, sing songwriting ja och så skön och härlig att den gärna får snurra några extra varv på skivspelaren.
Producenten och medmusiker bakom nya skivan är Carl Ekerstam (Ola Magnells gitarrist). Ett samarbete som varit oerhört lyckat och givande, säger Jenny.
Numer bor Jenny i Stockholm, musiken är den stora delen av livet men två dagar i veckan jobbar hon med barn som har autism, vilket är lika kreativt som jobbigt.
Det är ungefär fem år mellan nya skivan och den förra, men nästa ska inte dröja lika länge, hoppas hon.
Vad den skulle innehålla! Tja kanske en bluesskiva, pop, jazz, eller…det mest spännande att kanske inte veta förän man sitter där och skall påbörja jobbet. Helt klart Jenny är nyfiken, ser framåt och framför allt känner sig fri på scenen.
Det finns en person bakom Jenny som hon pratar om tidigare, och som kommit att betyda oerhört mycket i hennes utveckling, musikern, skådespelare och sångaren Torsten Föllinger som hon jobbade ihop med fram till hans död 2010.
Jag tror han sitter där uppe och glädjer sig över Jennys nya skiva och medveten om att Jennys röst har mycket kvar att ge. Det är styrkan hos Jenny Almsenius, rösten som har så många förutsättningar och jag tror vad hon än ger sig in på – så blir det bara -bra.
Favoriter på Härtat slår mot asfalten.
Mamma, Årets första morgon, Hjärtat slår mot asfalten, God natt, Johanna