Sandra Herlog och Matilda Karlsson firar en lyckad premiär.
Drömmars Garn
Spegelteatern gästspelar på Kompani1 i Stockholm
Premiär den 27 april 2016
Med Matilda Karlsson och Sandra Herlog i regi av Peter Böök
Efter sju års tystnad återkommer nu Spegelteatern med en ny produktion. Det är en förväntansfull publik som kliver in i salongen. Stämningen känns intim och varm gemenskap sprids i mörkret. På scenen står en säng och några möbler. Spelet kan börja.
Mötet. Ibland tänder det förhoppningar om lycka. Ofta slår det fel och mycket smärta stannar kvar. Ångest, ett skimmer av ljus, känslor som blandas till en häxbrygd. Våra liv, ”helt enkelt.”
Det börjar med viskningar, knappt hörbara repliker. En ilsken osynlig granne i handlingen får inte bli störd, eller höra vad som sägs mellan två unga kvinnor. Vi bevittnar ett erotiskt spänningsfält. Starka men oförlösta känslor vibrerar som i ett själsligt tomrum. Sandra Herlog och Matilda Karlsson gestaltar sina roller med precision och närvaro. Det känns äkta.
Med långa, nästan monotona monologer inleds berättelsen. Så kommer dialogen. Det tar en ganska lång stund innan allt väcker mitt intresse.
Från början var pjäsen skriven för en man och en kvinna. Författaren William Mastrosimone skrev ”The Woolgatherer” redan 1979. Platsen är en liten lägenhet i Philadelphia, USA. Två neurotiska individer söker efter kärlek. Men i denna uppsättning spelar två kvinnor mot och med varandra.
Den ena kvinnan, Rose, arbetar i en butik. Hon har tolv timmars arbetsdag i ett köpcentrum. Hennes far har misshandlat henne och psykisk ohälsa och självmordsförsök bär hon med sig. Rose rör sig försiktigt, eftertänksamt, längtande. Hon har eksem som aldrig vill sluta klia…
Den andra kvinnan, Pam, är impulsiv, utåt tuff och självständig, brinnande av lust. Hon har tagit över sin pappas åkeri och lever i en manlig värld med ständiga trakasserier. De är varandras motpoler, men med en delad önskan om närhet. Den tredje rollen har ett klädskåp (!) som faktiskt utgör en central del av handlingen.
I andra akten förändras och förtätas spelet. Det blir nästan som en ny version av pjäsen, men allt hänger ändå ihop till en helhet. Den laddning som uppstått mellan kvinnorna, med risk för gnistbildning och kortslutning, är både tragisk, rörande och stundtals ledsam. Men befriande humor lättar på trycket!
Mot slutet blir ögonen blanka – på riktigt. Kinderna rodnar. Det hettar till. Kärleken segrar. Eller…? Publiken har blivit berörd av detta drama och applåderna vill aldrig ta slut. Även jag låter mig hänföras och torkar en tår. Ämnet är ju så välbekant; längtan, smärta, njutning, saknad och slutligen minnen. Väl fångat på denna lilla scen!
Sandra Herlog har studerat film och teater i New York. Hon har medverkat i ett flertal kortfilmer och teaterpjäser. Hon har även varit delaktig som producent i flera projekt.
Matilda Karlsson började på Dalarnas musikalscen och har därefter arbetat med sång på Stockholms musikkonservatorium Rytmus. Två mindre produktioner i New York har Matilda senare jobbat med.
Bakgrundsfakta. I dessa lokaler på Sibyllegatan 26 i Stockholm fanns under många år ”Sibyllan”, en av Dramatens scener. Senare höll Playhouse Teater till här, men har nu flyttat till nyrenoverade lokaler på Drottninggatan 71A, där tidigare Reginateatern hade sin verksamhet.
Foto från föreställningen: Peter Böök. Skådespelarporträtt, foto: Lars Wickberg.
