Release för Fredrik av Trampes debutskiva, ”Tysta slag”
På moment:teater i Gubbängen, Stockholm 20 april 2016
Stämningen efter en skivrelease är ofta, det var bra, hygglig skiva men att lämna efter Fredrik af Trampes release för debutskivan – Tysta alag, var något nytt. Det var så genuint bra, så väl sammansatt, en så bra blandning av de egna låtarna som – med valet av gamla skolkamrater från Västerviks Visskola. Det var inte bara en release – det var en show av underhållsvärde i stora mått.
Fortfarande hör jag Taubes visa Kärlekens Vind, spelad i en så otroligt vacker duett men Jenny Almsenius och Fredrik Af Trampe, så att jag tror mig kunde höra tårarna från publiken.
Det som är så starkt med Fredrik Af Trampe är inte hans ”Leonard Cohen” liknande röst, utan hans förmåga att fånga sin publik, stråken av allvarliga undertoner, mixade med klockrena skämt, förmågan att vara så närvarande i sin musik att vi kände det var ”Hans kväll”. Sa jag att det finns lite Pove Ramel också.
Tysta slag, rör sig över vida fält, från det jazziga till pop och visa, och det sitter så otroligt bra.
För så är det, Fredrik Af Trampe är en blandning av det mesta, vissångare, skådespelare, journalist, författare, konferencier med glimtar av stå upptalang, entertainer. Därtill en oerhört ödmjuk och soft person, där inte vare sig begåvning eller framgång stiger honom åt huvudet. Och bäst av allt – nyfikenhet vad händer näst.
Innan releasen träffar jag honom på ett fik, själv nyfiken på personen som jag mött flera gånger men inte vet att han inte gjort en skiva tidigare, att han är omtyckt och uppskattad som vissångare och av ”adlig börd”, det senare något som minst intresserar honom.
Nervös borde man väl vara inför sin debut på skiva, säger jag, du släpper dessutom din första skiva sent i livet.
Men se, två fel. Fredrik är inte nervös, han vet att den skiva han jobbat med i två år är exakt det han vill ge ut och som han står för till 100 procent. Sent i livet nja, snarare började textskrivandet sent, så där vid 23 års ålder och det förklarar han innebär bara sju år från start till skiva.
Urvalet är tio års låtskrivande där första texten också finns på skivan. En resumé över 10 år av skrivande, lite gammalt – lite nytt.
Det finns bredd hos Fredrik, det musikaliska intresset täcker allt från klassiskt till pop. Det mesta har avlyssnats i föräldrahemmet, dock inte popmusiken som han upptäckte sas utanför huset.
–Mina föräldrar var inte aktiva som musiker, men lyssnade på det mesta.
Pianolektioner finns med i barndomsbilden, men ingen kommunal musikskola, det lät alldeles för tråkigt, konstaterar Fredrik.
Vi återfinner heller inte Fredrik som källarmusiker i tonåren, för egentligen var det nog film som lockade mest. En liten men inte fy skam filmkarriär, ses skymta i Ondskan, Kalssfesten, Adam&Eva, Duvslaget.
En till synes mycket snäll person, spelar dock som han säger bara elaka roller i filmerna, men filmandet gjorde att han träffade Stefan Sundström, som var med i TV versionen av Eva & Adam. I den filmen gör han också moppedebut, vilket enligt Fredrik går att avläsa, att en mer osäker moppeförare gick kanske inte att hitta just då.
Efter gymnasietiden på Norra Real blev det lite filmstudier men möten med Lars Demian och Johan Johansson drar honom mot musiken och en ny kärlek uppstår, till visans värld.
Så småningom bestämmer han sig för söka in på linjen för journalistik vid högskolan i Södertörn, men klarar innan dess av visfolkhögskolan i Västervik. Det var ett år som gett eko, en bra klass, sammanhållning och inte minst viktigt – tillåtande för dem som inte var så ”visvana” från start.
Gitarr är vis- och trubadurens huvudinstrument, men inte ens där finns unga års klinkande, den första gitarren, beskriver han som en nylonsträngad hobbygitarr som saknade en sträng, eftersom han inte visste hur han skulle byta.
Musikskolan blev internet och You Tube, lyssna på låtar, leta accord och prova sig fram. Gitarrspelet är inte bra idag heller, säger han självkritiskt men det har blivit bättre och blir så.
Journalistik har det blivit en del av, likaså research på SVT, SR och medverkan i några böcker. Fritiden i den mån den finns, förklarar han, ägnas åt pop- och nöjesforskning. En halvfärdig bok om skådespelaren Jan-Olof Rydqvist ligger på kö.
Det som känns så viktigt i samtalet med Fredrik är att han påpekar rätten att få känna att man gör något bra, att veta sitt eget värde. I ett sådant sammanhang betyder inte omvärldens åsikter så mycket. Han styrker också rätten att göra det som är roligt, utan att skämmas.
– Det är tråkigt att ständigt göra samma saker, man måste få avsluta livet med att veta att man inte har saker som är ogjorda.
Och nästa skiva!
– Det blir det, definitivt.
Trygghet ligger att hitta rätt uppbackning, på konserten fanns det just det, rätt gäng. Emeli Jeremias piano/dragspel och producent för skivan. Övriga musiker, Marcus Bouquelon, Gustaf Hielm, Mikael Karlsson och Daniel Tilling.
Gästartister Erica Falk, Maja Heurling, Jenny Almsenius (har skivsläpp om en vecka) och Frans Haraldsen.
Måste bara nämna avslutningslåten en recover, på Jan Hammarlunds, Människor på tåg, med Erica Falk. Jan Hammarlund som satt i publiken blev så glad att han rusade upp på scenen och kramade om Fredrik och Erica.
Foto: Carina Hedlund